Sara spekulerar

…har jag hört att man ska säga. Jag har inte sett Game of Thrones än, men det står på min lista. Så snart jag har tid, så… (hohoho, som om det nånsin skulle inträffa).

Men i alla fall. Vi har hittills haft en väldigt mild och varm vinter här, sådär så att myndigheterna har blivit lite oroliga för att det inte kommer tillräckligt med regn. Men nu så blir det ändring på det. Vi har haft fantastiska skyfall de senaste dagarna, sådär så bergen på andra sidan dalen har försvunnit ur sikte och man undrar hur det kan finnas så mycket vatten. Fredrik fick gå ut och tömma poolen också, för den riskerade att svämma över.

Temperaturen har sjunkit också, så nu är det runt 15 grader på dagarna. Alltså är det ordentligt med kläder som gäller, både ute och inne eftersom vi inte har skaffat något värmesystem än.

Mina jeans drog sin sista suck häromsistens, och eftersom det dels är lockdown och dels lite långsamt att få hit saker man köper online så fick jag tänka om. Jag testade ett par byxor från HM, men dem fick jag skicka tillbaka för de hade helt fel passform. Så då bestämde jag mig för att strumpbyxor fungerar även på Cypern. Och alltså kan jag använda kjolar och klänningar som jag redan har. Win!

Ytterligare en bra sak med det är att jag får perfekta tillfällen att använda och visa upp mina stickade strumpor!

Nackdelen med det är kanske att jag blir väldigt sugen på att sticka fler, och förstås på att köpa mer garn för att kunna sticka fler. Ahwell, jag har garn till åtminstone ett par till redan, så jag kanske ska börja där. Det är ju inte som om jag har eoner av tid till stickning heller.

Cypern har ju gått in i ännu en lockdown, efter att det har blivit för mycket patienter på sjukhusen och antalet nya smittade per dag har varit högt under en ganska lång period. I oktober infördes regler om max 10 personer fick vara med på privata sammankomster i hemmet, och i december förbjöds privata sammankomster helt utom på juldagen och nyårsafton. Dessutom har vi haft utegångsförbud på nätterna under hela den perioden. Men se, det har viruset inte brytt sig om, utan det har alltså fortsatt infektera folk, och häromveckan fick hälsoministern nog och införde total lockdown till slutet av januari i första skedet. Så nu är det distansundervisning för Ettan, och jag och Fredrik måste be om lov via sms för att få lov att gå utanför tomten på dagtid. Högst två utflykter per dag är tillåtet.

Så hur är det att leva i lockdown, då? Tja, för oss är nog den största faktiska skillnaden att det är svårt att arbeta. Tvåan är ju så stor nu att han behöver aktiveras nästan hela tiden, och även om Ettan sköter sitt skolarbete bra så behöver någon titta till honom regelbundet för att se till att han inte tappar fokus. Och så ska han ha mellis på bestämda tider, förstås. Skolan slutar tidigare än vanligt, och efter den behöver han rastas.

Sen kan man förstås fundera över de större implikationerna av att en stat inför utegångsförbud för sina medborgare och både skaffar ett system för att upprätthålla det och bötfäller medborgare som inte lyder. Jag tycker definitivt att det är obehagligt.

Men så vad har vi gjort den senaste veckan, då? Fredrik ägnar sig åt att försöka göra i ordning gästrummet så det kan användas som kontor. Han bilar upp väggar för att dra el, drar el och flytspacklar golvet.

Ettan går förstås i skolan, men läser också Harry Potter. Han börjar från början, eftersom vi har sagt att han är stor nog att läsa alla nu. När en bok är utläst ska vi se filmen, tänkte jag. Ettan läser den svenska boken själv, parallellt med att Fredrik läser den engelska för honom på kvällarna. Jag har försökt föreslå att han ska läsa själv i den engelska på dagarna också, för att komma framåt fortare, men det ville han inte.

Tvåan pratar. Och pratar. Och pratar. Det är förstås inte så oväntat, i den här familjen, men HERREGUD vad det rinner ord ur munnen på honom. Jag blir alldeles trött i huvudet. Dessutom har han börjat härma mig och Fredrik när vi säger till Ettan, vilket gör Ettan ännu mer rasande. Tvåan har också kommit på hur han ska göra för att göra Ettan riktigt arg, alldeles på egen hand. Det är bara att säga en och samma sak tillräckligt många gånger, så exploderar Ettan. Detta använder han minst en gång om dagen.

Jag då? Jo, jag har börjat springa igen! Inte långt, och inte fort, men jösses så skönt det är att komma ut och röra på sig, även om det förstås är jättejobbigt också. Det var länge sedan nu. Nu gäller det bara att inte öka för fort, utan låta kroppen hänga med och undvika skador.

En av fördelarna med att ha flyttat till sydligare breddgrader är att man kan få jordgubbstårta på sin födelsedag, trots att den infaller i början av januari. När Fredrik kom på att jordgubbssäsongen här har börjat, och att han fyller år, blev ju önskemålet om tårta självklart.

Och givetvis gör vi vad vi kan för att uppfylla tårtönskningar. Jag och barnen bakade tårtbotten och gjorde vaniljkräm dagen innan själva dagen.

Dagen inleddes med skönsång (nåja), kaffe på sängen och ett paket. Tvåan var mycket uppspelt och övade på ”ja må han leva” tillsammans med Ettan innan vi gick in i sovrummet. Väl där var han däremot mer intresserad av att ”hjälpa till” med att öppna paketet än att sjunga.

På eftermiddagen var det dags att dekorera tårtan, för att sedan äta upp den i ett nafs. Barnen var bra på båda delarna.

Fredrik fick också fira sin dag med att laga middag. Tvåan vill gärna vara med och laga mat, och när han och Fredrik pratade om vad Fredrik ville äta på sin födelsedag så ville Tvåan ”lägga i buljongtärning”. Alltså fick Fredrik göra en köttgryta. Hela familjen uppskattade den, även om Ettan meddelade att den inte var hans favorit.

Det finns de som tror att ett nytt år definieras av de första dagarna, av vad man gör och inte gör då. Om det är sant kommer mitt 2021 domineras av trädgårdsarbete. Och visst, varför inte? Jag gillar ju att hålla på med min trädgård.

Fast trädgårdsjobbet jag har ägnat mig åt de senaste dagarna har varit ogrässkövling. En masse. Jag hoppas verkligen att de här stora buskagen av ogräs som klättrar uppför staketen är resultatet av en trädgård som inte har fått tillräckligt mycket kärlek under några års tid. För om det är bara ett enda år som har gett såhär mycket oönskad växtlighet, då vet jag inte… Det är mer än en kubikmeter jag har klippt bort under de senaste dagarna, och då är jag inte ens klar än. Hur mycket jag än gillar min trädgård så har jag ju inte tänkt ägna hela vintern åt att hålla den i skick.

Mitt 2021 kommer också innehålla en hel del spel. Och det tror jag är sant, alldeles oavsett vad som sägs om de första dagarna på året. Vi har hunnit med flera omgångar av både Carcassonne och Ticket to Ride här hemma, och fler lär det bli.

Jag är inte så mycket för nyårslöften, utan istället bestämmer jag mig för nya saker lite när andan faller på eller jag känner mig nyfiken på något. Men jag såg faktiskt en lista hos Ebba som jag tyckte verkade intressant. Den behöver förstås inte handla om att skapa nya vanor just vid ett årsskifte, utan den fungerar när som helst. Jag tror att det är nyttigt att ta sig tid att faktiskt fundera över vad man gör på dagarna och vad som gör en glad och lycklig. Om de två inte är samma så kanske man ska försöka förändra sitt liv mot att faktiskt göra mer av det som gör en lycklig. Även små steg kan ha stor effekt.

Jag och Tvåan inledde dagen med att titta på fullmånen som fortfarande syntes när vi gick upp. Den var helt fantastisk, trots att det inte riktigt syns på fotot.

Hela familjen tog sig faktiskt ut på promenad efter lunch idag. Det var alldeles blå himmel och solsken, men inte speciellt varmt. Fast när vi gick blev det tillräckligt varmt för att jag skulle ta av mig tjocktröjan.

När vi kom hem fortsatte herrarna att gräva, medan jag tog tag i ett bakningsprojekt. Jag gjorde en Vassilopita, som är en traditionell cypriotisk kaka. Den ska egentligen glaseras och dekoreras med årtalet, men jag hoppade över det.

Själva nyårsfirande skedde, i vanlig ordning, genom att äta middag precis som vanligt. Även om det var en extra god middag med två efterrätter, eftersom vi ju åt Vassilopita också. Ingen hittade pengen, så den får vi fortsätta leta efter imorgon. Under middagen pratade vi om bra saker som har hänt under året, och jag och Fredrik var rörande överens om att det bästa som hände 2020 var att vi flyttade in i vårt hus. Ettan visste inte riktigt vad som var bäst, för det var så svårt att komma ihåg.

Jag somnade när jag nattade Tvåan. När jag kom upp igen, lite lagom groggy efter 30 minuters sömn, så träffade jag Ettan. Han ska sitta uppe till midnatt för att se om det blir några fyrverkerier. Fast nyss frågade han ”Meeeen, klockan är bara nio, vad ska jag göra i TRE timmar till?”, så vi får väl se om han håller ut. Jag kommer alldeles säkert inte vara uppe så länge. Men det är väl en av fördelarna med att vara vuxen, man får bestämma själv om man vill lägga sig.

Fast om han inte lägger sig vet jag inte hur det kommer gå med firandet av Agios Vassilios. På Cypern firar man nämligen Agios Vassilios den 1 januari istället för St Nicholas den 6 december. Här finns mer information om de två helgonen, för den som är intresserad. Kortversionen är att på nyårsnatten ställer man ut ett glas vin och en bit kaka till St Vassilios, som då kommer med presenter. Det är alltså den cypriotiska versionen av jul.

Herrarna i familjen har börjat med ett grävprojekt. När det är klart ska det övergå i ett betonggjutningsprojekt, har jag förstått. Tydligen så ingår det att offra en av ”mina” buskar, och det har Fredrik noga frågat om lov för. Busken som ska offras är en Mimosa, till vänster i bild nedan. Min insats i projektet är att klippa bort buskgrenar som försöker ta sig genom staketet och erövra resten av trädgården.

Man kan förstås tycka att vi redan har en hel del projekt som kanske kunde slutföras innan något nytt påbörjas, och det är en rimlig synpunkt. Men det här är ett utomhusprojekt som passar för hela familjen, så det får ändå plats i projektportföljen trots allt som finns där redan.

Det visade sig för någon dag sedan att jag tydligen hade varit snällare än jag trodde, för det dök upp en oväntad julklapp. Jag fick en hett eftertraktad flaska Hendrick’s Orbium. Hendrick’s gin är mitt favoritgin, och Orbium som är gin med tillsatt kinin (som i tonic) har jag letat efter länge nu. Fast tydligen är mina googlingskunskaper inte i det skick de borde, för det fanns visst att få tag i på Cypern. Så jag tackar Tomten igen, både för den faktiska flaskan och för kunskapen om var det finns fler.

Självklart var jag tvungen att prova den genast! Och det är… annorlunda. Och jag gillar det! Rent smakar det som gin och tonic, fast utan bubblor och starkare. När jag blandade det med sodavatten blev det som en GT, fast inte så söt och lite vattnig. Jag testade att blanda Orbium med Martini Rosso också, och det blev väldigt gott. Kvar att testa är Orbium och tonic. Fast det känns lite som om det inte kommer bli så bra, utan tonicsmaken tar över. Well, vi får se.

Jag passade på att köpa en julklapp till mig själv också, från samma ställe. Hendrick’s Midsummer Solstice Gin. Det är ett riktigt fingin, blommigt och lite ljuvt. Det testade jag med tonic, men jag tror jag blandade det för svagt, för ginet försvann nästan helt i tonicsmaken. Fredrik hävdar att det kan drickas rent. Fast det kan han förstås med nästan all sprit.

Jaha. Så herrarna får gräva och jag får dricka gin, alltså. Tja, sämre kan man ju ha det, tänker jag.

Alla vet att i mellandagarna måste man ut och röra på sig efter all julmaten. Det gäller även på Cypern. Så vi tog bilen till en strand en bit härifrån häromdagen. Vi var inte de enda som hade den tanken, men det var ändå ganska glest med folk.

Det var lite blåsigt, men solen sken från en klarblå himmel och det var nog runt 20 grader varmt. Gick man till rätt ställe var det dessutom lä, och då blev det riktigt varmt.

Stranden var en stenstrand, så det samlades sten både bland gamla och unga. Jag har bett Fredrik kolla om en av stenarna jag hittade är Serpentinite, så jag får väl se om han gör något av det. Jag lärde mig också att nästa gång jag ska ut på strandpromenad så ska jag ta med något att samla stenarna i. Och så ska jag se till att Tvåan har fickor.

En så himla härlig dag! Tänk att jag bor så att mellandagspromenaderna kan vara såhär istället för gråregniga och ruggiga.

…sa Ettan när han vaknade. Tvåan hade nog inte fattat grejen med julafton riktigt, trots att Ettan förklarade noga igår, för han låg kvar i sängen med mig en lång stund och morgnade sig och pladdrade och tramsade. När han gick upp upptäckte han strumpan och paketen i den. Båda barnen tog med sina strumpklappar till vardagsrummet och öppnade där.

Och sen fortsatte dagen. Mina farhågor om gråt, tandagnisslan och ett evigt tjat om julklappar kom helt på skam. Barnen fick klappar som höll dem sysselsatta i strumpan på morgonen.

Vi passade på att ta en promenad till lekplatsen på förmiddagen också. Skönt med lite sol och att få röra på sig.

Under tiden Tvåan sov efter utflykten rullade Ettan och Fredrik köttbullar. Jag fick roa mig med att städa poolen innan jag fuskade ihop en Jansson. Ansjovisen här var okryddad, så jag fick krydda den själv. Jag kollade på det här receptet som hjälp. Ganska bra blev den, ändå. Nästa gång ska jag salta mer, och kanske också krydda lite till. Sen åt vi lunch och pratade lite med farmor.

Plötsligt ringde det igen på Skype. Den här gången var det Tomten! Han berättade att han var kvar i Sverige, för han hade inte fått landa på Cypern. Men han hade ordnat expressfrakt, så ute vid grinden skulle det finnas något. Barnen rusade ut genom dörren och jag och Fredrik tackade Tomten för titten. Vid grinden stod en IKEA-kasse, så jag gissade på att Tomten hade skickat sina smutsiga kalsonger hit.

Fast det visade sig att det fanns en säck med klappar i IKEA-kassen. Stort jubel utbröt.

Vi gick in och delade ut klapparna, både de i säcken och de under granen.

Under tiden klapparna delades ut och öppnades pratade vi med mormor och morfar.

Barnen verkade nöjda med sina klappar, och det provades och lektes i en dryg timme. Sen var det dags för Kalle Anka. Dagen avslutades med middag bestående av mandelmusslor som åts med sked ur formarna. Det var gott, det med.

Fredrik och Ettan testade ett av julklappsspelen under tiden jag nattade Tvåan. När jag kom upp igen hade Fredrik lagt sig, för han blev tydligen sjösjuk av spelet. Jag lade mig bredvid och höll honom sällskap. Ettan kom in i sovrummet och var rasande eftersom spelet hade kraschat precis på slutet. Men jag tror att han lugnade ner sig lite under den megalånga läsningen, och allt som allt så var det en lyckad julafton. Även om den inte alls var som vanligt.