Sara spekulerar

Jag hoppas att 2019 kommer innehålla lite färre stora omvälvande grejer än 2018. Fast jag vet ju att vi kommer flytta igen, och det är ju stort förstås.

Min förhoppning för året är att vi landar i ett liv och boende som blir mer permanent än det nuvarande, och som känns rätt för oss. Jag och F är överens om vi vill äga vårt boende, både för att känna att vi vill fixa och förbättra det så det passar oss så bra som möjligt, och som en del i skapandet av frihet. Med ett fastare boende kommer också ett visst mått av inredning och inredningstankar att få ta plats (äntligen!). Och trädgård! Jag längtar efter en trädgård som man faktiskt kan vistas i. Med uteplats. Och belysning…

Ja, och så är det de vanliga grejerna – ta hand om mig själv, vilket betyder att jag ska försöka löpa tre gånger i veckan, yoga en gång och träna styrketräning ett par gånger. Och inte slå på mig själv om det inte blir av. Göra tid för stickning och läsa böcker. Skriva.

Nytt för 2019 är att i årets planer ingår det att ta hand om vårt företag. Vi har en content-byrå med fokus på text, och den ska vi låta växa i en lagom takt. För mig innebär det här också att jag behöver lära mig hantera mitt behov av trygghet, och släppa taget lite och lita på att det blir bra. Nyttigt, men svårt när man inte är van.

Året kommer också innehålla en hel del barnrelaterat, såklart. En cykel till Ettan är inte långt borta (den han hade i Sverige blev för liten och fick stanna kvar). Han ska tydligen också få lära sig programmera med sin pappa. Jag ska kanske få roa mig med Tvåan under tiden, och jaga efter honom när han väl bemästrar krypandet. Eller möjligen så kommer han vägra krypa och börja gå direkt istället, vilket en del tecken tyder på.

Det känns som om 2019 kommer bli ett bra och spännande år, om än jobbigt och lite nervöst.

En sån helg vi har haft!

Det började redan i fredags, när det blev mellis och chips i solskenet på taket efter skolan. Detta följdes upp med att fredagsteven byttes ut mot långfilm. Vi såg den första Harry Potter-filmen, och sån succé det blev! Vi har läst de tre första böckerna för Ettan, och han och F spelar lego-Harry Potter på PS4, så han var mycket pepp. 2,5 timme seglade förbi på ett kick och hela familjen var mycket nöjd.

I lördags blev det sovmorgon till 06.40, och efter en förmiddag där vi fick en massa saker ur händerna så kom vi ut på en lång eftermiddagspromenad, komplett med lördagsgodisinköp. Havet var argt och vågorna stora, men solen sken.

Söndagen inleddes även den med lång promenad i solsken, men med betydligt mindre vind. På eftermiddagen åkte F och flög modellplan, och medan Tvåan tog sig en tupplur spelade jag och Ettan vändtia och domino. Sen gick vi till stranden och letade snäckor (jag) och olika material att ta med till skolan och visa upp (Ettan). När pappan kom hem så lyckades jag dessutom få till lite tid att sticka!

Bonus: Tvåan sitter minsann själv nu. Däremot har inga tänder tittat fram än, men det är inte långt kvar nu (…vilket vi har sagt i fyra månader, så snart är det väl kanske till och med sant).

Vintern på Malta är inte kall, med svenska mått mätt. Temperaturerna går ner till 9-10 grader som minst på nätterna, men USCH vad det känns kallt då. Och vad värre är – de oisolerade husen har inte något värmesystem. Så inomhus är det kallt! Just nu har vi runt 17 grader i köket på morgonen när vi kommer upp. Värmen inomhus hanteras genom värmekaminer som går på gas, men det ger mest en tillfällig boost.

Äkta malteser har täckjacka så snart det är under 20 grader. Riktigt så långt har vi inte kommit i acklimatiseringen, men Ettan har sin öronlappsmössa och vantar när vi går till skolan på morgonen. Han påpekar också då att han fryser om ögonen. Tvåan har overall, så att han ser ut som en astronaut.

Att det är så kallt innebär dock att ylletröjorna jag stickade i Sverige har kommit till god användning, och att det dessutom är tillåtet att fortsätta sticka tröjor och koftor. Jag har också kommit att använda nästan alla mina schalar, och det måste väl också innebära att jag får lov att göra fler?

”Äntligen!” utropade F härom veckan. Det visade sig att det var kolgrillen som hade kommit på plats, efter att ha varit förvisad till förrådet sedan flytten. Så nu har vi inrättat en grillplats på taket.

Vi invigde den härom helgen, när det kändes varmt i luften. När jag tänker efter var det nog nästan invigning av takhäng också. Bubbel, chips och oliver var det i alla fall. Som en bonus luktade Tvåan som en grillkorv när han skulle sova, eftersom hans pyjamas hade hängt ute under grillningen.

Att ha en sällskapsyta på taket var ett önskemål när vi letade boende, och vi var väldigt nöjda med att det fanns på huset vi valde. Men sen kom det verklighet på det önskemålet, och under sommaren är det alldeles för varmt att vistas på taket på dagtid. I somras fanns det inte heller så mycket kvällstid över, med en ny bäbis i huset. Att köket ligger på bottenvåningen är också en nackdel, för det är ju en del prylar som behöver förflyttas två trappor upp och sedan ner igen, för att exempelvis äta på taket.

Just nu längtar jag efter att få göra en spetssjal i tunt lace-garn. Röd ska den vara, och stor. Eller kanske rosa? Så nu browsar jag ravelry och drömmer om obegränsat med tid.

Kanske en 2Hundert av Sue Berg, eller en Vernal Equinox Shawl Surprise av Lankakomero. Eller något helt annat.

Innan jul blev jag kär och bestämde mig för att göra en Höstruta, designad av Kristin Wiola Ødegård. Jag velade ett tag, men valde till slut att satsa på en blå färgställning, och skaffade garner från Sverige, som svärmor snällt nog levererade när hon kom och hälsade på i höstas. Av olika anledningar har jag inte dragit igång det projektet än.

Istället har jag börjat kolla på tröjor som jag kan använda mitt gamla Alaska-garn till. Driftwood av Isabell Kraemer är en het kandidat för tillfället.

Jag har scoutat lite efter garnaffärer här på Malta, men det visade sig rätt snabbt att de inte saluför garner av ren ull överallt. Jag har ett ställe till jag ska kolla på, men det lutar åt att jag får ägna mig åt näthandel, och förstås fylla väskorna vid Sverigebesöken.