Ommöblering och soffan

Häromdagen fick vi en stund över precis efter lunch, Tvåan och jag. Vi passade på att tömma bokhyllan bredvid den nya soffan. Bokhyllan skulle ju nämligen flyttas till andra sidan, och soffan skulle närmare fönstret.

Tvåan var mycket intresserad av att ta ut böcker ur bokhyllan och jobbade på ordentligt med de nedre hyllorna. Jag var lite snabbare och tömde mina hyllor på bara några minuter. Sen hjälpte jag till med de lägre hyllorna. Vi rekvirerade hjälp från Fredrik med att skruva loss bokhyllan från väggen och flytta den till andra sidan. Han fick också hjälpa till med att flytta själva soffan.

Under tiden jag och Fredrik flyttade möbler flyttade Tvåan böcker från en hög till en annan. Ett par gånger fick vi också hindra honom från att försöka välta bokhyllan som stod mitt på golvet.

Men när flytten var klar var det dags att torka av bokhyllan och ställa in böckerna igen. Märkligt nog blev det inte mer plats för böcker när vi satte in dem igen. Fast å andra sidan kanske vi ska ha en 40-bokhylla mellan fönstret och soffan sen, så då blir det lite mer plats.

Soffan, där den ska stå.

Förutom en eventuell bokhylla ska jag ta och skaffa mig lite gröna växter att ha inne. Jag lämnade alla våra växter på Malta, till vår snälla takgranne Dolly. Men jag tänker mig en lagom stor monstera i hörnet. Förutom den tror jag att ska skaffa skelettblad och doftpelargon. Och så ska jag köpa en påse palettbladsfrön. Inte för att det har gått så bra med mina odlingar här hittills, men palettblad borde jag ju klara. Och det bästa med krukväxterna här är ju att det bara är att flytta ut dem i trädgården om det skulle visa sig att det blir en massa flugor i krukorna, för det blev det på Malta.

En dag ska jag ta ner alla tavlor och dra ut alla spikar. Hålen ska fyllas igen och så ska jag sätta upp tavelkrokar där vi vill ha dem istället. Som det är nu hänger tavlorna på existerande spikar, vilket inte alltid passar med våra möbler och tankar om hur vi vill ha det. Det syns till exempel på tavlan i bilden ovan.

Framsteg i köket

I veckan som gick gjorde vi ett stort ryck. Ettan fick vara med och prova att sätta kakel. Han visade sig ha viss fallenhet för det. Det kan nog bli en rejäl hantverkare av den gossen! Bra också att vi har en hel del kakling framför oss, så han kan träna ordentligt. Fredrik ser redan nu fram emot att kakla badrummet genom att sitta med en öl i handen och titta på när Ettan sliter.

Den noggranne plattsättaren.

De trixigare ställena som krävde delade plattor och rätt mycket pill för att få snyggt sparade Fredrik dock till sig själv. Dagen efter fogade han alltihop, så nu är det faktiskt färdigkaklat! Det gjorde (förstås) jättestor skillnad på hur köket uppfattas.

Färdigkaklat!

I samma sekund som kaklet var fogat så ställde vi tillbaka spisen och köksskåpen och satte in lådorna igen. De hade nämligen legat utspridda på golvet under ett par dagar till Tvåans stora nöje och vår stora fasa. Att det är så roligt för en tvååring att plocka med kryddburkar, det borde jag kanske ha listat ut i förväg, men ändå överraskade det mig. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt ”Nej, låt kryddburkarna vara. Lägg tillbaka buljongtärningarna. Låt bli vispen!” de senaste dagarna.

Nåväl. I eftermiddags, när jag satt och tittade på köket så fick jag feeling och gick och hämtade symaskinen. En stund senare hade jag förvandlat den sista lilla biten tyg till en gardin som matchade resten av köket. Det var lite tur att det räckte, för det verkar som om tyget har utgått ur Ikeas sortiment nu. Och eftersom jag inte hade så mycket mer än den här stuven så fanns det inte så mycket att välja på när det gällde utförande. Men jag är nöjd, ändå.

Köksgardinen och tandborstkillen.

Nästa steg i köket är att få bänkskivorna på plats. Vi ska ha limträ, som den till vänster i bilden ovan. De ska sågas till och betsas lite mörkare innan de ska skarvas på något snyggt sätt, så det är en hel del tänkande och väldigt rak sågning som kommer krävas innan det blir klart.

Vad jag äter

Efter att ha läst lite om keto/lchf hos Next Level Biohacking/Martina Johansson, och också fått tag i en av hennes böcker bestämde jag mig för att testa och se hur det känns. Jag har alltså styrt om min mat från att fokusera på kolhydrater till att fokusera på fett.

Grillat fläsk med smörstekt zucchini.
Kycklingklubba med spenat- och zucchinigratäng.

Jag tycker inte det är obehagligt att äta fett, tvärtom. Jag gillar de flesta typer av fett. Däremot känner jag mig lite begränsad när det kommer till inspiration och variation på tillbehören. Men det kommer väl kanske också med tiden.

Lyxfrukost: kaffe med grädde, keso blandad med vispad grädde, smaksatt med citronskal och vaniljpulver och toppad med mandel och blåbär.

Just nu, i början, är jag någorlunda strikt. Egentligen inte för att jag tror att jag behöver vara det, utan för att jag är nyfiken på hur det känns att hamna i ketos. Vissa tycker det är väldigt jobbigt, medan andra inte upplever några problem när kroppen ställer om till att drivas på fett. Jag misstänker att jag är en av de som inte har så stora problem. Som en bonus ger våra mattider mig möjligheten att ha periodisk fasta på 12-13 timmar över natten och därmed hjälpa kroppen att gå över till att använda energi från fett.

Jag tror att det jag känner av mest är ökad förbränning och därmed att jag känner mig varmare än vanligt och svettas mer. Jag tycker också att det är lite trist att inte få lov att småäta på kvällarna när barnen har somnat. Inte för att jag smååt speciellt mycket innan, men nu när jag inte ska göra det så saknar jag det.

Möjligen är det också så att mitt humör har blivit lite jämnare och jag känner mig inte lika hungrig längre, även när det går lång tid mellan måltider. Det är väl ett tecken på att mitt blodsocker håller sig på en jämn nivå, och det gör ju att jag slipper hunger-irritationen.

En överraskande tisdag

Ja, inte att det blev tisdag, det var ju inte så överraskande. Den brukar ju komma efter måndag. Den här tisdagen kom dock lite för tidigt, tyckte jag. Tvåan började sparka på mig vid lite i fem, och kvart över gick vi upp.

Dagen fortlöpte sen som vilken tisdag som helst fram till halv tre-tiden, då min telefon ringde. Det var transportföretaget som meddelade att de skulle vara hos oss en timme senare och leverera en soffa. En STOR soffa. Väldigt oväntat, och flera dagar för tidigt. Så istället för läxläsning utbröt panikflyttning av fulsoffan och städning under densamma.

Hejdå fulsoffan. Du var dyr, men nu ska du ut.

När soffan var ute var Tvåan oerhört nöjd med att ha så mycket utrymme att snurra runt på.

Helt tomt. Märkligt.

Fredrik utbrast ”Äntligen har vi en trädgårdssoffa!” när vi ställde ut den gamla soffan, så nu vet jag inte om han tänker behålla den som just det. Fast jag tror kanske ändå inte det.

Trädgårdssoffan. Ettan testade den.

När soffan var ute fick Ettan göra lite läxa innan soffan faktiskt levererades. Stort ståhej utbröt såklart, och båda barnen var mycket intresserade när de enorma paketen bars in.

Jättestora paket. Som vanligt i framtiden.

Sen fick Ettan göra klart sin läxa, och därefter var det monteringsdax. Ettan och Fredrik monterade ihop soffan. Tvåan ville också ”hjälpa till”, så en stor del av Fredriks montagearbete var att hålla ordning på honom. I monteringspauserna lekte barnen med jättekartongerna.

Barnlek.
Montering. Tvåan är i den stående kartongen till höger.

Jag fick se till så att alla fick mat mitt i bygget. Fredrik och Ettan monterade klart soffan efter middagen, och innan kvällens tevespel.

Ta-daaa! Här är den.

Jag har provsuttit och den är mycket väl godkänd. Det här kommer bli så bra! Den ska flyttas lite, och så ska bokhyllan till vänster om den få stå till höger istället, men det är mindre detaljer. Ja, och så ska den enligt Fredrik ”fyllas med kuddar så den inte går att sitta i”. Vi får väl se hur mycket kuddar det blir till slut.

Boktips: Testamente

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag har inte läst något av Nina Wähä tidigare. Däremot blev jag tipsad om Testamente i Sandra Beijers blogg. Och med en sådan beskrivning var det ju svårt att inte bli intresserad och nyfiken. Så när Testamente dök upp i ett bokpaket från Sverige blev jag väldigt glad, och så snart det dök upp en lucka i bokläsandet så tog jag ut den ur bokhyllan.

Testamente handlar om familjen Toimi som lever i Tornedalen. Eller i alla fall de flesta av de 12 (eller 14) barnen bor kvar där. Den första vi möter i boken är Annie, nummer 2 (eller 4) i syskonskaran. Hon bor i Stockholm, men åker upp till Tornedalen för att fira jul. Ingen i familjen verkar bli speciellt glad att se henne. Det är också ganska talande för hela boken, syskonen är starkt sammansvetsade, på gott och ont. Fast kanske mest på ont. Ett av kitten som håller syskonen samman är skräcken för fadern, Pentti. Han är en oberäknelig man, som påverkar hela familjen.

Testamente.

Genom hela boken får vi följa syskonens kamp för att frigöra sig från varandra och familjen. I några fall för att närma sig dem igen, fast från ett annat håll och på andra villkor. Andra syskon vill bara bort från familjen och Tornedalen. Men under julhelgen när Annie hälsar på händer det saker som ställer allting på sin spets. Vissa fakta kommer i dagen, och andra vägrar visa sig. Starten på något nytt sätter syskonbanden på prov på många oväntade sätt, mitt i allas frigörelseprocess.

I Testamente får vi följa vart och ett av syskonen, både i nutid och i tillbakablickar. Vi får uppleva avgörande familjehändelser genom fleras perspektiv och det gör att vi lär känna dem allihop. Personporträtten är helt fantastiska och det känns verkligen som om jag har lärt känna syskonen Toimi. När boken var slut önskade jag hett att det fanns en del 2, men det finns det sorgligt nog inte. Det här är en så bra bok! Snälla Nina, skriv en del två. Jag vill veta hur det går för alla!

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).

Kakel och IKEA

En sådan dag det blev i lördags! Den började redan vid 4-tiden med att Tvåan tyckte att det var dags att vakna. Jag höll emot fram till ungefär halv fem, men sedan var det tydligen dags att gå upp. När vi kom upp var Fredrik redan uppe, så det var en lång dag för oss båda. Fördelen med att gå upp så tidigt är förstås att det hinner hända mycket innan klockan blir speciellt mycket. I den här familjen är det viktigt att komma igång i tid, annars rinner dagen lite ut i sanden.

Men eftersom vi var uppe och igång kom Fredrik igång med förberedelser för att kunna kakla. Vi testade att lägga på bänkskivor och fattade beslut om hur breda de ska vara. Efter lite shopping började Fredrik kakla i köket, och det kommer bli så himla, himla bra när det blir klart. Nu, när kaklet sitter där (delvis) så känns det som om det alltid varit så. Konstigt att vi funderade så länge på vad vi skulle ha för kakel, det här är ju självklart nu.

Första plattorna sätts på plats.
Kolla! Ena väggen blev nästan klar.

Jag passade på att smygmäta och data lite i hemlighet igår på morgonen, och kom fram till att det fanns alternativ till soffan som inte finns. Jag presenterade min idé för Fredrik, och vår vana trogen så fattade vi ett snabbt beslut. Alltså beställde vi en soffa. Den levereras om någon vecka eller så. Jag ser så himla mycket fram emot att få slänga soffan som kom med huset.

Inte så fager. Visst, ”stylingen” gör det ju inte bättre, men ändå. Men snart ett minne blott!

Idag fortsatte kaklingen, om än i långsammare takt än jag hade hoppats. Å andra sidan hann vi med att spela spel parallellt med lite underlagsfixande, och det är ju bra det med.

Efter lunchbad och läxläsning fanns det inte tid för Ettan att kakla, så vi har sparat en del till honom. Det betyder förstås att det inte blir klart så fort som jag hade hoppats, men å andra sidan finns det fördelar med att låta Ettan vara med. Jag biter ihop helt enkelt, och andas genom stöket som är nu. Det är ju bara temporärt.

Jag tog mig i alla fall en 40 minuter eller så till att lyfta skrot i trädgården. Det var jobbigt. Både för huvudet och kroppen. Jag tycker ju inte att det är så roligt att lyfta skrot, så det är lite extra pannbensträning att tvinga sig själv att fortsätta när det är jobbigt. Fast efteråt är det ju skönt, förstås. Jag hoppas också på att det ska ge effekt i form av att jag får bättre hållning och att kroppen känns lättare att använda till sånt jag gillar.

Vardagsutflykt med Tvåan

I veckan så bestämde jag att det var dags att gå på utflykt med Tvåan. Direkt efter frukost gjorde vi oss i ordning för att gå iväg. Tvåan tyckte att det tog för lång tid för mig att bli klar, så han gick runt och tjatade på mig och tyckte att vi skulle gå direkt. Jag insisterade dock på att få duscha och klä på mig innan vi skulle ut på byn.

Utflyktsmålet var byns lekplats. Fredrik har varit där en gång med barnen, men jag har inte varit där. Och vilken succé det blev! Tvåan älskar att åka vagn, så han var jättenöjd när det visade sig att han skulle få åka. Har man med sig vagnen går det inte riktigt att få honom att promenera, och det är lite för långt för honom att gå hela vägen, så det var inte så mycket att välja på.

När vi kom dit provade han alla leksakerna noggrant, en i taget. Det roligaste var nog de olika gungorna. Framför allt den vanliga gungan, som han fick gunga högt, högt i var oerhört rolig och han skrattade högt när jag gav honom fart. Det var tydligt att han hade saknat att gunga! Det blev flera vändor upp och ner i gungan.

Rutschkanan gick fort, fort. Kanske var den lite för hög, dock.
Mycket nöjd gungare.

Mellan de olika sessionerna i gungan traskade han runt och undersökte lekplatsen. Sin vana trogen städade han också. Både skräp och löv hamnade i soptunnan. När det dök upp katter ville han klappa dem, och blev nog lite besviken när de smet från honom.

Efter en timme var han ganska nöjd, och satte sig glatt i vagnen för att få åka hem. Vi kommer förstås att gå till lekplatsen fler gånger.

Trädgården – städning och överraskning

Trädgårdsstädningen som påbörjades häromdagen fick en fortsättning. Trädgården är ju rejält stor, så det finns att göra. Jag och Tvåan rensade klart i rabatterna, och bar bort löven till ”komposten” utanför grinden. När löven var borta fyllde vi på med 200 liter jord. Och då blev vi inte i närheten av färdiga. Delvis kanske det berodde på att hjälpredan tyckte det var roligare att gräva i jorden än att faktiskt placera den där jag ville ha den och delvis är det kanske som Fredrik säger: ”I det här äktenskapet har jag aldrig köpt för mycket jord.”.

Lövrensning, efter.
Trädgårdsmästarens hjälpreda har varit i farten.

Under städningen träffade jag också på en av trädgårdens invånare. Mitt på trädgårdsgången låg en orm och väntade på något. Trots att den var ganska väl kamouflerad upptäckte jag den på ett par meters håll. Jag stannade på behörigt avstånd och kollade lite noggrannare. Det visade sig vara en bluntnosed viper, den enda ormen på Cypern som är giftig för människor. Det var ett ganska litet exemplar, kanske 45-50 centimeter och den var tydligt tecknad så det gick inte att ta miste.

Jag gick därifrån för att hämta kamera och se till så att inte Tvåan rusade på ormen, och när jag kom tillbaka var den borta. Förstås. Jag är inte så rädd för egen del (så länge de stannar i trädgården), men jag gillar inte riktigt att ha giftormar så nära barnen. Nu är det väl inte någon riktig panik med det heller, eftersom man tydligen har 2-8 timmar på sig att ta sig till sjukhus om man skulle bli biten, men det känns ändå lite obekvämt. Jag kollade för ett tag sedan och det har inte varit några dödsfall på grund av ormbett på 50 år, så det verkar inte som om vi (eller far- och morföräldrar) behöver vara jätteoroliga. Dessutom är det väl som vanligt med ormar – de är räddare för oss än vi för dem.

Fast som en säkerhetsåtgärd fick Fredrik ta på sig gummistövlarna och slänga resten av trädgårdsskräpet i ”komposten”, som man når via 8-10 meter i högt gräs. Jag tror att han har skrivit upp ”stövlar till Sara” på Att köpa-listan nu.

Varde ljus…

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Eller well. Ljus har vi kanske, men inte riktigt några snygga lampor. Vi tog med oss de flesta lamporna från Sverige, men eftersom det fanns taklampor i huset när vi flyttade in så har vi inte ägnat tid åt att hänga upp våra egna än. Det betyder att vi har en del lampor som jag skulle vilja slänga och byta mot något snyggt. Några har vi i packningen, som till exempel ph-lampan som ska hängas upp över köksbordet, och en klassisk MASKROS från IKEA som har utgått ur sortimentet. Den vet jag inte riktigt var vi ska ha, men jag är glad att Fredrik bestämde sig för att montera ner och ta med den när vi flyttade.

Just nu funderar jag mest på belysning i köket. Vi kommer antagligen ha lysrör över arbetsbänken som sticker ut i rummen, och LEDbelysning under skåpen längs väggen. Diskbänken kommer vara vid fönstret, och där vill jag också ha bra belysning. Fredrik tänker lysrör i taket där med, men jag funderar på om det kanske vore snyggt med ett par vägglampor riktade neråt ovanför fönstret istället. Jag är svag för Tolomeo Micro från Artemide.

Snygglampa.

Tolomeo skulle också passa fint som sänglampor till barnen. Just nu har båda barnen NÄVLINGE från IKEA som läslampor, och de är förstås både snygga och praktiska. I taket i sina rum har både Ettan och Tvåan taklampor som kom med huset, så dem ska vi försöka byta, gärna snart. Till Ettan har jag funderat på en IKEA PS 2014-lampa, kanske omgjord till en death star. Det vore nog ett roligt skapande om jag fick tid till det tror jag. Och Ettan skulle tycka det var SÅ COOLT!

Lite DIY krävs.

Till Tvåan tror jag att något slags flygande grej vore bra. Som till exempel en helikopter eller ett flygplan, för han pratar mycket om båda delarna just nu. Om jag hade riktigt mycket tid kanske jag skulle försökt norpa ett av Fredriks modellplan och gjort om det till lampa, men där är vi nog inte riktigt än. Möjligen skulle jag inte heller få lov att ta något av hans plan heller.

Flygplanslampa kanske vore kul.

Vi har också myslampor till dem båda, Ettan har en måne och Tvåan ett par ballonger. Båda delarna är från IKEA, men verkar ha utgått ur sortimentet. I flera år har jag funderat på att skaffa happy lights-bollar som dekoration, och det är kanske nu det blir av? Tvåans rum är än så länge ganska oinrett, så där behövs det verkligen en del fixning för att det ska bli ombonat och mysigt.

En helt vanlig onsdag

Onsdagen inleddes starkt med att jag och Tvåan tog tag i trädgården när Fredrik och Ettan åkte till skolan. Vi rensade ut löv ur rabatterna i flera timmar, packade i trädgårdstunnan och bar ut den till grinden och tömde. Det var ett väldigt sjå. Handskar hade vi på oss också, som riktiga trädgårdsmästare.

Lövrensning ska påbörjas.

Plötsligt kom Fredrik körande hem, trodde jag. Men så var det tydligen inte, utan en liten fripassagerare hade blivit upplockad på trädgårdsgången. Till sin stora förtjusning fick han köra också!

Mycket koncentrerad ung förare.

När Tvåan sedan slocknade för sin förmiddagslur passade jag på att lyfta skrot i trädgården. Efteråt var jag som en blöt fläck, och svetten rann om mig. Det fick delvis sin förklaring när jag insåg att det var 37 grader varmt. Fast kanske tog jag i lite också.

Efter lunch ägnade jag och Tvåan oss åt att hacka grönsaker och göra saltlag. Jag ska nämligen testa att syra grönsaker! Jag har lagt in i ättikslag med fantastiskt resultat, så nu hoppas jag på att mjölksyrade grönsaker tas emot lika väl. Jag valde ett enkelt recept, med saltlag direkt och inte någon bankning eller torrsaltning. Nu står det tre burkar blandade grönsaker och en burk vitkål på jäsning i källaren. Om en månad eller så är det dags för provsmakning.

Här står ni och jäser…

Ettan kom hem och satte sig med sina läxor med Fredrik som stöd. Jag och Tvåan tog oss ett dopp i poolen istället. Där hällde Tvåan vatten på mamma, simmade, blev kastad upp i luften och badade av hjärtans lust.

Ja, det var också en dag. En helt vanlig dag, som livet ser ut just nu.