Hemmet

Jaha. Igår upptäckte vi att det droppade vatten från källartaket under badrummet, dådå. Det var väl kanske inte riktigt det vi behövde just nu. Vi har väl i och för sig tänkt att göra om badrummet så vi får en toalett och ett badrum, men det var ju inte den här veckan vi hade tid för det.

Huset är gjort i betong, och rören är med största sannolikhet ingjutna i golv och väggar, så det är lite extra spännande att vi inte har en aning om vad det är som läcker, eller var. Vattnet i huset går längs den övre delen av suterränghuset där vi har badrum och kök, så det är eventuellt mer än ett rum som påverkas av ett rörbyte. Stökigt! Som lite grädde på moset har vi klinkergolv överallt också, så det är bara att skaffa en ordentlig betongbilningsutrustning när det är dags.

Fast det här ligger väl i linje med allt annat som har hänt i det här huset under den knappa månad vi har bott i det. Saker som vi har tänkt ta tag i senare har plötsligt blivit akuta av en eller annan anledning. Det där fönsterbytet jag har längtat efter kanske får vänta lite nu, om det ska fixas rör och göras om badrum. Även köket flyttades ner på väntelistan. Jaja. Såhär är det ju att ha hus, det vet vi ju. Bara att ta tag i och fixa. Trots att man helst skulle vilja ringa någon vuxen. Det blir ju bra när det blir klart. Och det blir ju klart tidigare än tänkt.

Vi ringde försäkringsbolaget, som skickade en inspektör igår kväll. Han konstaterade att det antagligen var en rörkoppling för varmvattnet som hade gått sönder, i badrumsväggen. Ganska begränsat, alltså. Sånt som händer relativt ofta här, tydligen. När vi stängde av varmvattnet så slutade det lyckligtvis också att droppa, så nu är läget en aning mindre akut. Förutom att vi inte har något varmvatten i huset.

Så idag har vi jagat rörmokare och byggare, då. Hurra.

Vi har ju köpt hus nyss. Fast det känns inte så nyss för oss, förstås. Husjakten började så snart vi hade hittat en lägenhet att hyra, och huset som vi nu har köpt var faktiskt det tredje huset vi tittade på. De första två husen kände jag mer ”här skulle jag kunna bo”, men när vi kom till det här huset så var min känsla ”det här är ett hus som jag skulle kunna bo i, trivas med och vara stolt över”. Så några dagar efter visningen ringde vi mäklaren och lade ett bud. Det accepterades av säljarna efter bara ett par timmar.

Så… då trodde vi att det skulle gå fort. Men nej. Då började det dyka upp en massa saker, som till exempel att det fanns en tredje ägare till tomten, förutom paret som sålde till oss, och att delningsavtalet dem emellan inte var registrerat, och därmed inte skulle kunna övertas av oss. Ja, och så fortsatte det. Det dök upp grej efter grej som behövde redas ut och funderas över. Som tur är hade vi fått tag i en väldigt bra advokat som hjälpte oss med allt, och som verkligen gjorde ett fantastiskt jobb. Så efter drygt fyra månaders trassel, med ganska mycket nervositet, känslor och stress så blev det faktiskt klart att huset är vårt.

Huset har tre sovrum, ett vardagsrum, ett kök med matplats och ett badrum med toalett i markplan. Källarplanet är oinrett, men där finns ett garage, ett mindre rum som används för redskap och ett rum där tvättmaskinen står.

De tidigare ägarna har inte bott här året runt, så det finns varken värmesystem, isolering eller AC. Tomten är på hela 3000 m2, och den är i terrasser i suterräng. De tidigare ägarna har nog varit ganska trädgårdsintresserade, för det finns massor med växter. Lavendel, citron, apelsin, granatäpple, oliver och mängder av rosmarinhäckar. Rosor, pelargoner, vindruvor, palmer, salvia och en massa annat som jag inte vet vad det är. Pool finns, men den behöver en ny lining.

Känslan nu efter två veckor här är att de tidigare ägarna antagligen har försökt sälja huset under ganska lång tid, och det märks att de inte har gett varken huset eller trädgården så mycket kärlek under den senaste tiden. För oss betyder det egentligen bara att det känns lättare att göra huset till vårt, även om det också betyder en massa arbete som behöver göras tidigare än vi trott.

Nästa steg i husfixningen är att bygga en vägg i garaget, istället för det gapande hålet där det inte sitter någon garageport. I samband med det ska vi också sätta in rutor i fönsterna i garaget, så att vi faktiskt kan använda rummet som verkstad och förvaring av våra saker. Efter det ska vi börja ta tag i fönsterbytet. Englasfönster i ett hus som står där det blir ner mot noll grader på nätterna hjälper inte alls huset att hålla temperaturen.

Eller ja, i alla fall delvis isolerat hus en liten bit upp i bergen. Vi bor ungefär 320 meter över havet, så det är ju inte jättehögt. Men kallt är det, i morses hade vi 0,5 grader. Idag har vi fått på isolering på hela innertaket, efter en stark insats av Fredrik. Han har krälat som en ormmänniska i nästan omöjliga ställningar och lagt ut plast och rullat ut glasfiberisolering. Så vi hoppas på att värmen som alstras av vårt liv ska stanna kvar i huset istället för att flyga rakt ut genom taket. Isoleringen vi köpte räckte nästan till hela taket, så vi får köpa en rulle till. Men nu är det åtminstone bara ett någorlunda enkelt ställe som är kvar.

Nästa åtgärd är ju att vi kommer behöva byta alla fönster och glaspartier till vettiga varianter som inte har stora glipor. Även ytterdörren behöver tätas, om än inte nödvändigtvis bytas ut. Nu när isoleringen är utrullad är det väl dags att börja titta på vad som finns i fönsterväg, och försöka dra igång det bytet. Eller ja, om vi ska vara korrekta så ska jag väl hetsa Fredrik att börja byta fönster och glasdörrar. Jag ägnar mig ju mest åt markservice än så länge, för någon behöver ju ta hand om och mata barnen.

Vi kommer med största säkerhet inte klara oss långsiktigt utan något slags värmesystem också, men det får vänta tills vi har hunnit se över vad som behövs för både värme och kyla. Just nu har vi en gasvärmare och en elektrisk värmefläkt som går för fullt. Vetekudden jag sydde för tusen år sedan kommer också väl till pass.

…hur kallt kan det vara, liksom. Svinkallt, visade det sig. Vi blev nog lite tagna på sängen av hur ruskigt kallt det är i vårt hus. Trots att vi trodde att vi var förberedda. Men det är ju bara att bita ihop och tänka om lite. Istället för att göra förbättringarna när vädret blir bättre och vi kan göra saker i rätt ordning som vi hade tänkt, så får vi nu helt enkelt göra det vi kan för att få upp temperaturen inne. Och till dess så har vi ordentligt med kläder och lagar mycket mat i ugnen. Ja, och så kör vi luftavfuktare och gasvärmare, förstås.

Fredrik har redan kontaktat en firma som säljer isolering. De var inte alls överraskade av hans önskemål om glasfiberisolering, så vår situation är tydligen inte unik. Och det finns isolering på lager som vi kan få köpa, så vår plan är att isolera innertaket den här veckan. Förhoppningsvis gör det stor skillnad för temperaturen. Nästa steg är se över våra fönster och kontakta någon som jobbar med sånt. Drömmen vore att få tag i tvåglasfönster med ordentligt u-värde, så vi kan njuta av utsikten från våra stora glaspartier både sommar och vinter utan att det blir för varmt eller kallt.

Vår advokat ringde igår och berättade att ägarbytet nu är klart. Det var inte några konstigheter, och vi fick inte ens värdet på huset uppskrivet. När man registrerar ett ägarbyte i fastighetsregistret görs nämligen samtidigt en värdering av huset, och om myndigheten anser att du har betalat för lite för huset höjer de värdet och du får du betala en högre stämpelskatt, Men inget sånt drabbade oss, alltså. Så nu äger vi huset på riktigt, även enligt staten.

Nu är vi här. I huset som ska bli hemma. Vårt hus. På Cypern. I bergen.

Vi fick nycklarna i torsdags, men det var inte förrän i fredags som vi packade ner det absolut viktigaste, hämtade Ettan i skolan och åkte hem. Nyckeln passade i dörren.

Vi har alltså köpt hus nu. Eller ja, nästan åtminstone. Själva ägarbytet gick inte att genomföra som planerat eftersom det stod ”alla avgifter är betalda” och inte specifikt att vattnet var betalt. Men det ska åtgärdas så snart som advokaten kan, och eftersom vi har betalt fick vi nycklarna ändå.

Huset är möblerat med saker som de tidigare ägarna lämnade kvar. Vi får se hur mycket av det som får stanna när våra saker kommer hit. Ganska lite, tror jag, men det var ändå skönt att bara kunna flytta rakt in.

Första middagen blev mycket fancy – korv och makaroner. Jag och Fredrik fick champagne till.

Nu ägnar vi dagarna åt att försöka flytta med oss allt som är vårt från lägenheten och städa i huset. Flyttstädning är inte en företeelse som är speciellt stor här på Cypern, nämligen.

Ja, och så försöker vi få upp temperaturen i huset också. Det är riktigt kallt här, de tidigare ägarna lämnade ön i höstas och huset har stått oanvänt sedan dess. Något värmesystem finns inte heller, så vi kör gasvärmare och en värmefläkt. Men det är verkligen kallt. Idag var vi och köpte innetofflor till hela familjen, och det gjorde stor skillnad för oss alla.

Vi ser det här huset som en bra bas som vi ska förbättra så att det passar oss perfekt. Det ska byggas om, isoleras, bytas tak, bytas fönster, göras ett värmesystem, bytas ett kök och en massa, massa annat. Men nu har vi ju hela livet på oss. Eller åtminstone till nästa vinter…