Livet

Påskhelgen inleddes i torsdags kväll med sorgsna och ödesmättade kyrkklockor från de båda kyrkorna i närheten. Även under fredagen var det långsamma ringningar med dystra toner. På lördagsmorgonen ringde däremot kyrkklockorna triumfatoriskt, och jag blev överraskad av att det var så himla stor skillnad mellan dem och ringningarna dagen innan. Natten mellan lördag och söndag väcktes vi av fyrverkerier vid tolvslaget. Själva gudstjänsten hördes när smällandet väl avtog.

Eftersom det inte går att göra några utflykter så hade vi inte heller några speciella planer för helgen, utan tog dagarna som de kom. I fredags, när vi hade ätit lunch frågade Fredrik ”Vad blir det för kaka, då?”. Jag tog det som en inbjudan att baka, så till fikat blev det kladdkaka och vispgrädde. Alla blev nöjda, även om vissa tyckte tillbehöret var huvudnumret.

På söndagsmorgonen började grillröken lägga sig tät över nejden redan vid sjutiden på morgonen. Vi var inte sämre utan åt givetvis souvlaki till middag. Länge såg det också ut som om kladdkakan skulle bli årets påsktårta, men igår fick jag ett ryck och bakade en pavlova. Jag gjorde också en liten sats lemon curd, och serverade marängen med lemon curd, vispgrädde och blåbär. Mycket uppskattat.

Vi har haft fantastiskt väder hela påsken här, temperaturen har till och med varit uppe på 27 grader. Alltså har vi varit ute mycket i trädgården. Ettan klipper oftast grenar i diverse buskage, jag rensar ogräs och Fredrik bär runt på saker. Tvåan rantar runt och pratar en massa, och plockar bland allt han hittar. Ibland är det kottar, och ibland är det vinterkläder.

Ettan har fastnat i läsning. Äntligen! Jag känner igen mig själv som barn. För Ettans del var det Witches av Roald Dahl som verkligen tog tag i honom, och han har suttit i timmar i skuggan och läst och läst. Emellanåt kom han in och berättade om vad som hänt.

Mina finvinglas kom fram! Det har inte hänt i de tre senaste bostäderna. Jag har en uppsättning olika glas i serien Difference från Orrefors, men de har alltså legat nedpackade sedan vi flyttade från Göteborg. I Glommen blev de inte uppackade eftersom livet då inte var lika finglasvänligt som tidigare, och när det blev det var det dags att flytta. Eftersom vi bodde temporärt efter det så var det inte heller riktigt läge. Men nu, nu är det faktiskt dags. Trots att det fortfarande (eller igen?) inte är riktigt finglasläge. Men det bryr jag mig inte om!

Kanske är det knasigt, men jag blir faktiskt glad och lycklig av att få dricka vin ur vackra glas. Jag hade glömt hur fantastiskt det faktiskt är. Det behöver inte ens vara något speciellt vin, utan ett vanligt husvin går bra. Bara det serveras i ett vackert glas med riktigt tunn kant så gör det mig glad.

I bakgrunden ser ni solstolarna, som också har packats upp och premiäranvänts. Glädjen i det var dubbel – dels att faktiskt få lov att sitta ostörd (i säkert ett par minuter) och att bo på ett ställe där det är ett klimat som tillåter shorts, linne och solstolspremiärer redan nu. Och som synes var det till och med så att jag satte mig i halvskuggan under blåregnet och jasminen på pergolan.

Det sägs ju att man ska fokusera på saker som man kan kontrollera, för att få något slags fast punkt mitt i allt kaos som råder just nu. För mig (och många andra) är det matlagning och bakning. Men också städning och att komma i ordning kan nog räknas in i den kategorin. Så häromdagen tröttnade jag på oordningen bland handdukarna, och lade lite tid på att vika dem snyggt och stapla i högar. Det var kanske inte så rofyllt under tiden, eftersom jag samtidigt fick hindra Tvåan från att springa iväg med de ovikta handdukarna, eller stjäla pudret eller klättra upp på toastolen, eller… ja, så. Men resultatet blev i alla fall bra. Eller åtminstone bättre än innan, när allt låg slängt huller om buller.

Jag plockar fortfarande buketter i närheten av vårt hus. Den senaste i raden blev helvit. Eller nästan, i alla fall. Vi försöker gå ut utanför grinden någon gång om dagen åtminstone. Det är inte enbart förbjudet, eftersom grinden faktiskt står en bit in på vår tomt, men nog är vi en liten bit utanför tomten också. Och det verkar räcka för att ge en liten känsla av något annat. Ettan längtar dock efter att cykla, och Tvåan vill gå ut med vagnen.

Jag använder läppstift regelbundet. Den här dagen var det mitt allra rödaste som fick åka på. Jag är lite ambivalent till färgen, och tror att en något varmare röd skulle kännas mer som jag.

Förutom saker som hamnar på bild så bakar jag regelbundet. För tillfället äter familjen ungefär en limpa bröd om dagen, så ugnen går varm. Det är också jag som står för den mesta matlagningen, och det tar en del tid. Inte för att matlagningen är speciellt avancerad, utan mest blir det standardrätter, men det ska ju göras ändå. Diskning och hålla ordning i köket tar förstås också en del tid. När vi gör om köket kommer vi ha diskmaskin, vilket jag har levt utan i nästan ett år nu. Jag längtar lite.

Den här veckan har Cypern bjudit på varmt väder och ljumma vindar. Frukostkaffet vid grinden tidiga morgnar ger helt klart Sverigesommar-vibbar, och på dagarna är det shorts och kortärmat som gäller. Ibland är det till och med så att jag väljer att vara i skuggan, för det är för varmt i solen.

Vi har därför begått uteätarpremiär. Ettan har tjatat om att han vill äta ute i flera veckor, men de vuxna har tyckt att det var för kallt och mörkt på kvällarna. Men nu äntligen, blev det alltså av. Bakad potatis som äts i ute i kvällssolskenet smakar helt klart lite bättre.

Sedan dess har vi hunnit med fler utemiddagar, och det är verkligen härligt. Fast som vanligt med två barn är det ju inte alltid lugna och stillsamma måltider som utspelar sig. Så igår, efter middagen, haffade Fredrik mig, och sa ”Nu, Sara. Nu sitter vi här, under pergolan med blåregn vid vårt stenhus i Medelhavet!”. Det är ju lätt att glömma det, mitt i alla utegångsförbud och det eviga vardagsstöket. Det var ju faktiskt hit jag längtade, och nu är jag här!

En annan sak jag har längtat efter är löpning. Vi kan få tillstånd att ge oss ut utanför huset för träning, men jag tänkte testa och se hur det funkar att träna hemma i trädgården. Och det gick, faktiskt. Vår tomt är tydligen 100 meter lång, så det går ok att springa fram och tillbaka. Precis utanför grinden har vi också en backe upp till en granne som inte har flyttat in än, och den är rejält brant och 100 meter lång. Alltså går det att få till ett hyfsat jobbigt löppass om man skulle vilja, även om det blir många varv fram och tillbaka. Jag tog dock det lite lugnt eftersom det var ett tag sedan sist, men fick ändå ihop 20 minuters vettig motion. Inte för att det var så himla inspirerande, men endorfinerna kommer ju ändå. Det kan också vara nu som jag tar tag i den där löpningsmusiken som har legat på vänt nu i… ett år? Ska jag springa regelbundet här kommer det nog behövas lite distraktion. Och vi lär ju inte bli utsläppta i brådrasket, skulle jag tro.

I serien ”vi skövlar vår trädgård”, eller ”för jävligt nu, men bättre sen” hade turen kommit till växtligheten runt grinden. Jag hade tänkt mig att den stora busken (mousehole shrub, Myoporum leatum) och oleandern skulle bli lite snyggare, men när saxen väl hade blivit varm så rök stora delar av rosmarinen på ena sidan också. Fredrik undrade hur mycket lamm han skulle köpa till högen, och svaret på det var ”en hel flock, minst”. Nu är det i och för sig ingen större katastrof, dels eftersom vi gillar lamm och dels för att vi har mängder av rosmarin på andra ställen i trädgården. Dessutom är det ju ortodox påsk nu, och då äts det lamm traditionellt.

Efter trädgårdsarbetet blev det grillning. Alla herrarna hjälptes åt att få fyr på grillen, och sedan åts det korv av hjärtans lust. Jag tror att vi kan enas om att grillsäsongen har börjat. Får se hur lång den blir innan det blir alldeles för hett. Fast eftersom vi bor i bergen så kanske det kommer funka även under sommaren? Jag håller tummarna.

En av de roligaste sakerna med att köpa ett hus med uppvuxen trädgård är förstås att se vad det är som kommer upp och vad som blommar. Hittills har jag ju haft en del funderingar, och via Facebook har jag fått en hel del hjälp som jag är glad och tacksam för. Jag har också laddat ner en app till telefonen, så nu har jag fortsatt identifieringsrundorna på egen hand. För någon vecka sedan tittade de knasigaste tulpaner (eller narcisser, jag har faktiskt inte kollat med appen) jag någonsin sett upp i skuggrabatten. Vi har nu döpt dem till ”näsduksblommor”.

Häromdagen dök det upp två paket från Sverige. De var i och för sig beställt av Fredrik, men jag visste inte riktigt vad de skulle innehålla. Det visade sig att det visste inte han heller, eftersom farmor och farfar hade passat på att stoppa i lite extra när de ändå packade.

Det låter kanske inte så väldigt spännande, men det var det faktiskt. Dels för att se om postgången (eller i det här fallet, kurirfrakten) fungerade, och dels för att det faktiskt är roligt att få paket. Inte mindre roligt blev det när det också dök upp en bonusbok. Det är nog en av de bästa grejerna jag vet – bokpaket från Sverige!

En del av sakerna var sådant som vi inte hade fått med oss från Sverige, och som vi nu bestämde att det var lika bra att skicka hit eftersom vi inte riktigt vet när vi kan besöka Sverige igen.

Andra saker var matvaror från Sverige som vi saknar här på Cypern. De viktigaste är tydligen salladskrydda, malda pomeransskal och vaniljpulver. Ja, och så kaffe, förstås. Så nu kan man få lyxkaffe till frukost! Det bästa är att få smita från frukoststöket och ta med sig kaffet ut till grinden. Där kan man sitta och lyssna på ljuden från byn och titta på de omgivande bergen.

Bland överraskningarna som hade packats ner fanns det huvudbonader till båda barnen. Den ena var hemsydd, och den andra i favoritfärgen. Och så boken till mig, då. Tvåans hemsydda hatt blev genast en stor favorit, och han pratar mycket om att det är farmor som har gjort den.

Sist men inte minst så fanns det också tyg till ett par syprojekt. Jag hittade nämligen fina tyger på Stoff och Stil som jag hade tänkt ta med mig hem igen efter sommarlovet, men nu kom de direkt hit istället. De ska få bli gardiner till barnens rum. Det finns säkert tygaffärer lokalt, men just nu är det svårare än vanligt att hitta dem eftersom allt är stängt och vi har utegångsförbud. Det här blev en bra lösning, helt enkelt.

För några dagar sedan insåg jag att det stundade en svensk högtid som jag tänkte kunde få vara med i våra svenska traditioner. Den 10 april är det nämligen bulle med bullens dag. Det är ju en lite tramsig dag egentligen, men som helsingborgare vill jag ändå slå ett slag för denna… ”delikatess”. Dock missade jag att köpa chokladbollar på IKEA när vi var där senast, och sortimentet i deras butik för svenska varor går inte att få hemkört.

Alltså var det inte något att be för, utan skulle det bli något firat så fick jag minsann fixa det själv. Och inte mig emot. Jag använde mig av det här receptet på delicatobollar, och gjorde frallor av en bröddeg. Och faktiskt, det funkade ju det med. Men jag får kanske jobba lite på att göra de där luftiga barkisfrallorna till nästa år. Delicatobollarna däremot, de blev perfekta redan i år.

Eftersom Cypern är ortodoxt så firas påsken här senare än i Sverige. I år infaller Cyperns påsk nästa vecka. Men för att behålla några svenska traditioner har vi bestämt att vi ska fira både den svenska och den cypriotiska påsken. Fredrik har dessutom kommit så långt i uppackningen av våra saker att han idag kom upp från källaren med vårt samlade bestånd påskpynt. Det är en ganska moderat samling, och det mesta har Ettan gjort på dagis och i skolan. Tvåan gjorde stora ögon och berättade om allt han såg när han kom upp efter sin sovstund och fick se alla de nya grejerna.

Min förberedelse går ut på att baka bröd och göra en smörgåstårta, och förstås att fundera ut vad årets påsktårta ska bestå av. Vi är mitt i jordgubbssäsongen här, så framöver lär det väl bli en jordgubbstårta. I år blir det inte så, dock, eftersom vi inte får ge oss ut och handla hur som helst. Ettan föreslog rulltårta, och det är verkligen inte någon dum idé. Vi får se var det landar.

Jag köpte ju smink häromsistens. Efter kanske ett år av sporadiskt letande bestämde jag mig för att det minsann fick vara nog med tid spenderad på läppstift, och beställde typ en av varje i en onlineaffär jag hittade. Några läppglans slank också med i korgen. Alltihop levererades till min grind efter några dagar.

Det jag egentligen letar efter är ett väldigt neutralt läppstift, brunrosa eller ”nude”, som drar mer åt rosa än åt brunt. När jag beskrev det för Fredrik så sa han ”jaha. Som om du inte hade något läppstift, alltså?”. Och ja, det är nog sant, när jag tänker efter. Så kanske var det bra att jag inte hittade något sånt, då.

De allra mest neutrala färgerna var slut, så jag fick ta lite andra. Färgskalan sträcker sig från beige till brunt till knallrött och illrosa, med lite variationer däremellan. Jag har ett par märken, Nyx High Voltage (som inte verkar tillverkas längre) och w7 Lippy Chic.

Jag är, såhär någon vecka in i provningen, förvånansvärt nöjd. Både med att ha läppstift och med själva läppstiften. Jag tycker att både w7 och Nyx har bra pigment som sitter kvar tillräckligt länge. De täcker bra och det känns bekvämt att ha läppstift, helt enkelt. Läppglansen har jag inte testat mig genom, men det kan bero på att jag tyckte att det första provet var lite för #fuktigt”, och det kändes som om jag var alldeles blöt om läpparna. Jag kommer förstås att testa resten av dem också, men hittills har det varit fokus på läppstiften.

Visst har det varit en del höjda ögonbryn från alla herrarna i familjen, men de verkar ha vant sig nu, alla tre. Färgmässigt så kan jag konstatera att knallrosa nog inte är min färg. Däremot kan jag ha både brunt och rött, och även mörkare rosa. Och den där brunrosa som jag letade efter från början, den är nog helt onödig för mig. När jag har testat med en blandning av de färger jag har så försvinner mina läppar in i resten av ansiktet, och det var ju inte alls det jag var ute efter. Så allt som allt är jag väldigt nöjd med experimentet, och kan härmed konstatera att jag nog har börjat använda läppstift.

Jag tänkte efter idag, och insåg att jag inte har varit ute och åkt bil på tre veckor eller så. Det överraskade mig lite, för det känns inte som så lång tid. Och jag saknar inte ens det. Alltså, det är klart att det är jobbigt att inte få lov att gå utanför tomten, men jag klarar mig bra utan egentligen. Visst, löpträningen får vänta, men det är ändå en begränsad tid vi pratar om. Även om den inte kommer ta slut än på några veckor.

Jag ska försöka se den här tiden som en möjlighet till avkoppling istället för att stressa upp mig över läget i både stort och smått. Det mesta brukar ju ordna sig, på något sätt. Kanske är det helt enkelt så att det är nu jag ska vara mammaledig och ägna mig åt familjen? Ja, och åt huset, förstås. Kreativitet kanske också kan få lite plats i tillvaron nu.

Det jag har upptäckt under den här tiden vi har varit hemma är att vi är bättre på att äta upp rester nu än vad vi brukar vara. Och med begränsade möjligheter till inköp så har vi också bara skaffat råvaror som vi vet att vi använder och som håller sig bra, så vi har färre grönsaker som ligger och blir dåliga i kylen nu. Då blir istället utmaningen att skapa nytt, gott och spännande av de gamla vanliga grejerna.

Våren kommer på riktigt här nu, och det gör ju att det är härligt att vara ute. Förutom att det är härliga temperaturer, så börjar hela trädgården blomma och det blir lättare att identifiera växter. De fula bulliga risiga buskarna som vi har lite varstans, som har sett ut som om de är heldöda har nu börjat grönska och ser nästan vettiga ut. Och när jag kollade lite närmare insåg jag att det minsann var timjan. Så nu vet jag att vi har mängder med timjan! Hurra!

Lite störd av hela situationen är jag förstås, och ett sätt som det yttrar sig är genom sömnstörningar. Att jag har en ett-och-ett-halvt-åring som jag försöker få att sova själv i sitt rum hjälper förstås inte heller till. Jag längtar så himla mycket efter att få sova en hel natt i min egen säng nu! Men de där timmarna mitt i natten när jag inte kan sova spenderar jag gärna med att lyssna på poddar. En av mina favoriter är Så funkar det. Problemet med den podden är bara att den är lite för rolig, så det kan vara svårt att låta bli att skratta högt. Varsågoda för tipset!