Sara spekulerar

Efter ett långt och härligt jullov i Sverige var det dags att styra kosan hemåt igen. Det första planet gick redan vid sjutiden på morgonen, så det var tidig purrning och avfärd till flygplatsen som gällde. Efter en lite stökig incheckning som skulle göras på egen hand enligt instruktioner från personalen, men som misslyckades pga väskvikt och specialbagage och ändå fick hanteras av personalen (doh!) så vinkade vi hejdå till farmor och farfar och traskade glatt genom säkerhetskontrollen. Planet var i tid, och vi serverades en frukost för hjältar ombord. Flygningarna gick bra, Ettan pysslade och Tvåan sov på den första och på den andra sov båda barnen en sväng.

När vi väl kom ut från bagageuthämtningen på Cypern, utan Ettans skidor som hade fastnat i Frankfurt, så sken dagens sista solstrålar på oss och temperaturen var behagliga 17 grader.

Dagen efter gick vi ut och lekte på stranden. Det spelades fotboll, gungades i oändlighet och även gungbrädan utnyttjades. Jag tittade ut över havet promenerade en kort sväng alldeles ensam.

Fast allt var ju inte glass och ballonger, eller solsken och plusgrader. Ett par dagar efter vi kom hem så började det regna. Eller, ja det mer VRÄKTE ner. Vi tänkte inte så mycket mer på det, vi har varit med om regn förr. Men när jag vaknade morgonen därpå lät det misstänkt likt droppande i sovrummet. En närmare koll visade att taket mycket riktigt läckte, och det droppade rakt ner i Tvåans säng (som han dock inte sover i speciellt ofta). Grannen ovanpå har sin takterrass ovanpå vårt sovrum, och när Fredrik var uppe och pratade med dem lite senare på morgonen visade det sig mycket riktigt att de hade en sjö där. ”Det rinner ju av så långsamt när det är sånt här väder”, som hon sa. Jotack, vi märker det… Droppandet fortsatte sedan i ett par dagar trots att regnet upphörde. När vår hyresvärd skickade hit målaren så ville han ”hälla ut något” på terrassen ovanpå för att täta läckan innan han målade vårt tak. Det tyckte dock inte grannarna ovanpå var så käckt, eftersom de hade andra planer, så nu vet jag inte riktigt vad som kommer hända med vårt sovrumstak, eller när. Fast det har både slutat regna och droppa nu, så det ordnar sig säkert, det med.

Vi spenderade jullovet i Sverige, inhysta hos farmor och farfar. Det betyder high life för farmor och farfar, och en hel del avlastning för mig och Fredrik. Vi hjälptes åt med morgnarna som i början av lovet var tidiga, antagligen beroende på tidsskillnaden, med allt eftersom dagarna gick blev senare och senare.

Själva julafton är en traditionell tillställning, med julbordslunch följt av Kalle Anka och julklappsutdelning hos Fredriks lillebror med fru och två barn. Även storasyster med man och två barn deltar, liksom farmor och farfar. Jag och Fredrik hade funderat över vem som skulle köra hem från firandet och därmed fick hålla sig nykter, men det visade sig vara ett lätt beslut när vi väl kom till lunchen. Det fanns nämligen ingen grind för trappan, så årets jullunch var mer av ett vaktuppdrag, där vi först vaktade på Tvåan så att han åt som en människa, och sedan satt som trappgrindar i skift. Jag lyckades dock snika till mig öl till maten, så Fredrik körde till slut.

Alla barnen var mycket nöjda med sina julklappar, även om Tvåan inte öppnade klart sina klappar under själva julafton till Ettans stora frustration.

På annandagen åkte vi till mormor och morfar i Skåne, och hade där en andra julklappsutdelning. Även här blev barnen mycket nöjda. Ettan fick bland annat Rush Hour (reklamlänk) som jag hade blivit tipsad om och sedan tipsade vidare, och det blev verkligen en stor succé. Det är ett slags 15-spel med bilar som blockerar varandras väg och där man ska försöka få loss den röda bilen från spelplanen. Uppställningen av bilarna ges på ett kort, och det finns 40 kort med i lådan. Perfekt för att få kluriga barn att sitta och fundera på alldeles egen hand.

Eftersom vi skulle åka till Branäs och åka skidor över nyår passade vi på att fynda på mellandagsrean. Ettan fick nya pjäxor och en hjälm och så hade vi turen att hitta ett par schyssta skidor begagnat. Stavarna fick vi på köpet med skidorna. Vi köpte utrustning till honom eftersom det på Cypern finns en skidanläggning, så Ettan kommer åka en hel del skidor under vintermånaderna.

Under mellandagarna var det också en hel del fikatillfällen med både släkt och vänner. Det blir ju lätt så att det är många man vill hinna träffa, men tiden visar sig vara kort när man väl är i Sverige.

Jag hade planerat att äta sylta och stekt potatis, och gjort stor reklam för detta inför Ettan för att få honom att prova också. Det hanns dock inte med, så jag sparar det till sommarbesöket. Däremot åt jag och farfar lutfisk en dag, och det var lika gott som vanligt.

Efter att ha badat i havet hela hösten så var det självklart att vi också skulle julbada förra året år. Så, den 21 december var det dags. Ettan krävde att få pälsmössa under promenaden till stranden, och när det nekades så var det långbyxor och långärmad tröja som togs på. Det var kanske 22 grader i luften, och vi var ganska nyfikna på vattentemperaturen.

Väl i vattnet kunde vi konstatera att det var åtminstone 20 grader varmt, och faktiskt ganska behagligt att bada. Även Ettan tyckte att det var skönt när han väl kom i, trots att han envist hade hävdat att det var alldeles för kallt innan. Självklart var det också han som var svårast att få upp ur vattnet.

Dagen efter var det fjärde advent, och det firade vi med fyra ljus och pepparkakor. Adventsljusstaken blev ju lite improviserad förra året, men det fungerade ändå hjälpligt. Pepparkakorna blev väldigt goda, och båda barnen åt förtjust av dem.

Den 22 december inföll inte bara vintersolståndet och fjärde advent utan även ett av årets elddop – flygresa till Sverige. Flyget gick vid 17-tiden på eftermiddagen, så dagen fram till dess var låååååång för en sjuåring med resfeber. Ja, även för hans föräldrar, förstås. Själva flygningarna gick bra, och planen var i tid så det korta bytet i München gick som smort. Barnen var förstås rastlösa, men eftersom de sov en del på den längre flygningen så var det ändå uthärdligt. Vi landade mitt i natten i Sverige, så en del av tidsskillnaden betades av redan under första natten.

Nu är det mindre än en vecka kvar till jul. Det känns overkligt. Fast så känns det väl för alla, och varenda jul. Den liksom smyger sig på under hela december, och så BAM är den nästan här och lika plötsligt är den över. För vem har egentligen tid att verkligen landa i julefriden i december?

Vi här på Cypern har det i alla fall inte. Jag är nöjd med att ha planerat decembers jobb så att vi kan ta lite jullov, utan att ha externa deadlines att förhålla oss till. Men det innebär ju förstås inte att det är helt ledigt på jullovet ändå, utan snarare att det finns tid för de interna projekten. Och förstås för planering inför nästa års storverk.

Den här hösten har vi framförallt haft ett stort internt projekt som har tagit väldigt mycket tid och tankekraft i anspråk. Vi har behövt göra mycket research och har kastats mellan ”det här går aldrig!” och ”jamen, det här blir bra!” flera gånger. Det har också dragit ut på tiden, så istället för att bli klart i oktober får vi springa med det hela vägen in i kaklet inför julledigheten och antagligen en bit in på nästa år också. Trots det så känns det som om det kommer att bli bra, när det väl blir klart.

Igår fick jag cypriotiska julkakor av vår granne, så innan vi lämnar ön för julfirande i Sverige får jag se till att återgälda gåvan genom att ge henne en burk pepparkakor, tänker jag. Kakorna vi fick var nog Kourabiedes, som är ett slags mandelkakor och som är typiska på jul här. De är goda, men väldigt söta eftersom de är pudrade med florsocker.

Solskenet har återkommit till Cypern, även om temperaturen är nere på ensiffrigt under nätter och morgnar. På dagarna kryper det upp mot 20 grader fortfarande, så det är inte speciellt jobbigt att ge sig ut på promenad.