Halloween och spritrea

Idag är det ju den amerikanska Halloween. Det verkar inte som om det firas jättestort här på Cypern, men i skolan fick barnen vara utklädda åtminstone. Ettan hade som vanligt vilda planer på kostymer. Vi besöket i kostymaffären fick de justeras lite till verkligheten och vad som fanns att tillgå, men jag tror nog att slutresultatet blev godkänt av alla inblandade. Speciellt eftersom det involverade grönmålning av ansiktet. Fredrik hanterade den detaljen med beröm godkänt, trots att han använde en kökssvamp till det (obs! ej den riviga sidan).

Frankensteins Monster i lägenhetsköket.
Monstret med de läskiga klorna som Ettan vikt själv med instruktioner från youtube.

När han kom hem efter skolan berättade han att han hade gjort succé i klassen! Till och med fröken tyckte det var en fantastisk kostym. Fast det var tydligen lite svårt att bli av med den gröna färgen från ansiktet… Kanske skrämdes han lite extra i mataffären när han och Fredrik köpte ägg till kvällens makaronipudding.

En någotsånär avtvättad pojke. Suddigheten beror på det dåliga ljuset.

Tvåan klädde vi inte ut. Han var ganska intresserad när Ettan sminkades, och han fick själv prova att ha några duttar grönt i pannan, men det gillade han inte alls. Istället ägnade han dagen åt att vara sjuk. Han hade feber i helgen som gick, men den gick över och sen verkade han ok. Idag däremot hostar och nyser han och är jättetrött. Vi har mest ägnat oss åt att ligga i sängen och slappa och sova en hel del.

För att vi inte skulle sitta inne hela dagen tog jag med honom till en mataffär i närheten. Vi hade fått hem deras reklambroschyrer, och idag började spritrean! Som en av mina svenska vänner sa ”Spritrea är ett av de finaste ord jag vet”. Så är det ju, till viss del. Jag traskade dit och fyllde kundkorgen med gin. Lite olika tonic och några flaskor vin fick följa med hem också. Ryggsäcken var ordentligt tung på hemvägen, och det klirrade glatt i påsarna. Nu börjar barskåp 2.0 byggas upp, bestämmer jag!

Fynden från spritrean!

Ettan var lite fundersam när han såg alla ginflaskorna, och undrade dels varför det var ett glas med till en av dem, och dels varför vi hade köpt så många flaskor. Fredrik fick förklara att vi inte ska dricka allihop nu.

Nu laddar vi för natten som antagligen kan bli lite stökig med mycket närhetsbehov. Jag ska se till att ha ordentligt med poddar i telefonen och det ligger en ny, oläst Pratchett-bok på mitt nattygsbord. Fredrik laddade upp med att sätta nattens byxblöja ut-och-in på Tvåan. Olika, det där.

Boktips: Skillnaden mellan lingon och blåbär

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

I bokpaketen från Sverige så önskade jag mig bland annat Skillnaden mellan lingon och blåbär av Annah Ovesson.

Jag har ju läst en hel del romaner eller relationsdrama den senaste tiden, och känner mig inte mätt på genren än. Däremot så tycker jag inte att Skillnaden mellan lingon och blåbär riktigt håller måttet.

Skillnaden mellan lingon och blåbär.

Skillnaden mellan lingon och blåbär handlar om Mia, hennes mamma Gunilla och grannen Elof. De bor i ett norrländskt samhälle, och Elof är driftig nog att öppna ett flyktingboende. Mia och Gunilla anställs för att hjälpa till.

Genom hela boken jobbar Mia och hennes mamma på att få till flyktingboendet som ett trivsamt ställe där ”gästerna” ska trivas och ha det bra. Självklart finns det både ekonomiska baktankar från Elof och andra, mer dolda historier i bakgrunden.

Jag har svårt att känna något för Skillnaden mellan lingon och blåbär. Möjligen kan jag bli lite irriterad på att det är så tillrättalagt och förutsägbart. Karaktärerna kommer bort lite i själva historien, och det gör att jag aldrig blir riktigt engagerad. Att flyktingarna som kommer till Norrland dessutom genast blir hej och tjenis med alla och sätter igång att laga mat tillsammans med föreståndarna tycker jag känns en aning långsökt.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).

Ettans önskelista

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Som tidigare nämnts så fyller Ettan snart sju år. Han kommer såklart ha stort kalas för klasskompisarna. Det blir lite läskigt tycker jag, eftersom vi bara har varit på ett kalas här på Cypern och alltså inte vet riktigt vad som förväntas av oss. Vi har lite planer, men det hela ska ju sys ihop också.

När jag frågade Ettan om vad han önskar sig i födelsedagspresent så sa han att han inte vet. Men eftersom vi har varit i leksaksaffärer med honom så har jag och Fredrik sammanställt en lista med saker som vi tror att han önskar sig och några saker som vi önskar honom. Listan gäller förstås också för julklappar, om det är någon som är ute i god tid med sånt. Det kan hända att listan uppdateras om det kommer mer information från födelsedagsbarnet själv.

  • Flygande trapets (Obs! Det måste finnas hiss upp)
  • Allt lego, framför allt Star Wars, och Lego Technic. Obs! Inget tjejlego!
  • Strumpor i neutral färg (blått/svart) till skolan. Storlek 32-33 (paxat)
  • Böcker om Lasse-Majas detektivbyrå (exempelvis Diamantmysteriet eller Hotellmysteriet). Han har ingen av dem tidigare.
  • Böcker om Emil av Astrid Lindgren (tex Emil i Lönneberga (paxad) och Nya hyss av Emil i Lönneberga)
  • Jättestor Nerf-gun med jättestort magasin (som den här, eller någon annan jättestor. Sök på nerf. Det är bra om han kan använda sin vanliga ammunition och inte någon special-variant)
  • Pilbåge (Obs! riktig!)
  • Lasersvärd (Obs! riktigt!)
  • Skidor och pjäxor
  • Skidjacka+skidbyxor (128/134) (paxat)
  • Underställ till skidåkning (128/134)
  • Vill man ge honom kläder har han storlek 128/134

Födelsedagsfirande, del 1

Ettan fyller snart sju år. Eftersom mormor och morfar inte är här då passade de på att fira honom lite i förväg. Eftersom han har varit mycket intresserad av Burger festival på TGI Fridays bestämde de vuxna att det var där det hela skulle gå av stapeln. Så kunde det både bli presentutdelning och burgarprovning.

Jag kände mig inte helt hundra härom morgonen, och Ettan har varit lite halvrisig några dagar, men vi tänkte ändå att det skulle funka med en tidig middag. Så jag och barnen knatade till restaurangen, och mötte mormor och morfar och Fredrik där. Det var verkligen ett ställe som är gjort med barnen i åtanke. Det fanns lekrum med datorer och en utelekplats. Och eftersom det snart är Halloween var det dekorerat med läskigheter.

Ettan som pumpagubbe…
…och Tvåan.

Förvånande nog gick det inte speciellt snabbt att få maten på bordet, trots att vi var tidiga och det inte var speciellt många gäster förutom vi. Många servitörer som gick förbi utan att notera oss var det, däremot. För att vi skulle kunna roa oss under tiden hade vi fått… näskort(?) på bordet. Ettan passade bra i båda, tyckte vi. Däremot började det bli svårt att fotografera, eftersom ljuset försvann.

Skäggvampyr.
Och elak Joker.

Maten var väl lite sådär, sammanfattningsvis, men det gjorde inte så mycket, för det var ju ändå sällskapet som var det viktiga. Ettan var nog lite sjukare än han ville låta påskina också, för han rörde knappt sin mat. Men han fattade att det vankades presenter blev han strålande lycklig!

Ett litet paket (med Kalles Kaviar).
Och sedan kvällens huvudnummer…
som visade sig vara Det piskande pilträdet från Harry Potter.

Tänk, va! Han fick lego, som passar till den Stora salen på Hogwarts som han fick i julklapp. Dock fick han inte börja bygga redan på kvällen när vi kom hem, utan fick vänta till dagen därpå. Det hela färdigställdes sedan på ungefär en halv dag, under vilken det inte var speciellt viktigt med mat, och promenaden resten av familjen ville ta fick vi nästan släpa med honom ut på.

Vi går på café: Caffè Marcelletti

På väg upp på en av våra utflykter i naturen behövde vi kaffe. Så vi stannade i den lilla byn Trimiklini halvvägs upp i Troodos-bergen, och hamnade på Caffè Marcelletti. När vi kom höll hantverkarna på att lägga golv framför själva café-boden, så jag är inte överraskad över att stället var nyöppnat.

Vi beställde varsin espresso, och fick bevittna processen med att skapa dem. För nog skapades de, allt. Det gick inte jättefort heller. När vi väl fått våra koppar valde vi ett bord i trädgården. Alla sittplatser är utomhus, och har schysst utsikt över bergen.

Fika, med något för alla. Och spegling i bordet, ser jag nu.

För den som inte vill kolla på berg fanns det också en teve. Just när vi var där visades bilsport. Ettan var givetvis mycket intresserad och undrade mycket om hur man kör formel ett, och varför det är farlig, och hur mycket säkrare det är nu än förr och ja, tusen andra frågor. Sådär som det är när man är sex, snart sju, år.

Själva café-boden. Och teven, då.

Kaffet var starkt och gott. Kanske inte värt en omväg, men om du ändå åker förbi kan det vara värt ett besök. Näst gång vi är i krokarna och behöver koffein kommer vi prova stället bredvid, men det beror mer på att vi är nyfikna än på att Caffè Marcelletti inte skulle vara värt ett återbesök. Trimiklini ligger på vägen mellan vår bostad och skidstationen, så jag räknar med att vi kommer passera rätt många fler gånger.

Veckan som gick

Oj, det var visst en vecka till som försvann, där. Nåja. Den här veckan har mest ägnats åt att socialisera med familjen. Mormor och morfar blev nämligen de första besökarna på den här ön.

Jag och Tvåan har hängt med mormor och morfar mest hela dagarna. Efter en aningen avvaktande start så har Tvåan nu inkluderat mormor och morfar i flocken.

Mormor och Tvåan. Troligen leker de ”jag kastar saker på marken så plockar du upp dem”, en favorit just nu.

Tanken var att vi skulle bada med dem, men hittills har det inte blivit av, eftersom de verkar ha tagit med sig höstvädret hit.

Höstväder, ja. Det är regn- och åskstormar, det. Temperaturen håller sig runt 22 även under de värsta spöregnen, och upp mot 28 när det inte regnar. Vi hade en regnskur härom morgonen som orsakade en flod på en tvärgata till den vi bor på. Fredrik vägrade köra bilen där då, medan en granne förklarade att såhär är det varenda år. Dagvattensystemen här verkar inte riktigt dimensionerade för skyfall.

Höstvädret har dock gett ett par fantastiska skådespel på himlen under mina löpturer på morgnarna. Blixt och dunder över bergen är rätt mäktigt att se. Medelhavet har också varit större än jag har sett det tidigare.

Jag verkar under veckan ha bestämt mig för att bo på den här ön. Jag har nämligen norpat min första pelargonstickling! Den kommer från en jätteplanta som stod vid en lekplats vi besökte under någon av alla utflykter. Jag fick ju lämna alla mina växter på Malta, eftersom man inte får föra in växter hur som helst på Cypern, så nu är jag på jakt efter sticklingar för att bygga upp ett grönskande hem igen.

Doftpelargon, troligen Dr Westerlund.

Boktips: Equal Rites

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag fortsätter min resa in i Terry Pratchetts Discworld. Equal Rites är den tredje boken i serien. De jag läst tidigare hittar du här: ett, två, fyrtio. Som vanligt när det gäller Sir Terry och Discworld är det här underhållande samtidigt som det är en vriden betraktelse över vår värld.

I Equal Rites lär vi oss att trollkarlar kan, när de dör, lämna över sin magi till ett nyfött barn. Det gör trollkarlen Drum Billet, men han glömmer den lilla detaljen om att kontrollera så att den åttonde sonen till en åttonde son faktiskt är en son. Det gör att Eskarina växer upp som den första i sitt slag. Kvinnor som håller på med magi har dittills varit häxor och ägnat sig åt naturmagi och inte den manliga magin som trollkarlar håller på med. Eskarina har otvivelaktigt magiska krafter, men eftersom hon är flicka försöker hennes omgivning få henne att ägna sig åt häxeri. Hon får gå i lära hos Granny Weatherwax, den lokala häxan.

Som vanligt i Discworld händer det massor med saker hela tiden i Equal Rites. Eskarina försöker bli antagen till The Unseen university, där trollkarlar utbildas, men eftersom hon är flicka skrattar de gamla trollkarlarna åt henne.

Men skrattar bäst som skrattar sist. Eskarina visar sig kunna hantera sin magi på ett intuitivt sätt och räddar världen på sitt eget sätt. I processen utför hon så komplicerad magi att inte ens trollkarlarna på universitetet kan bortse från det, och deras världsbild ändras helt och hållet. I samma veva får även Granny Weatherwax rucka lite på några av sina föreställningar om hur världen fungerar. Som belöning vinner hon en ny vän, och får se häxmagin en ny och högre ställning i samhället.

Böckerna om Discworld är roliga, både i språket de är skrivna på och i händelserna. I varje bok vecklas en ny del av världen ut, liksom i förbifarten och utan att vara en del av själva huvudhistorian. Jag tycker att det ger böckerna en extra kvalitet, och att det blir ännu intressantare att läsa dem. Man vet inte riktigt vad som väntar på nästa sida, och ibland är det spännande att ta en paus och fundera på hur allting ska knytas ihop i fortsättningen. I Equal Rites får vi till exempel veta att det finns olika former av magi, vi får veta vad som skiljer dem åt och vi får också en bild av hur trollkarlar uppfattas av utomstående och hur de uppfattar sig själva. Och, förstås, så får vi en bild av vilka roller de båda könen har i Discworld.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

Hagel och läsning

Efter att ha blivit bankad på i tio minuter eller så av Tvåan valde jag att kliva ur sängen vid 05.50. Det får ändå anses vara sovmorgon baserat på den senaste veckans purrningar. Fredrik fick sova en timme till eller så. När han kom upp smet jag ut och löpte. Det var härligt. Jag springer på strandpromenaden, längs Medelhavet och precis vid soluppgången är det extra härligt och snyggt. Eller ja, löpningen är ju jobbig och så förstås, men det är ändå vackert. Och det känns rättvist att kunna springa i shorts och linne i mitten av oktober.

När jag hade kommit hem och nästan slutat svettas somnade Tvåan, och Ettan gjorde läxor. Då passade jag på att äta frukost i lugn och ro och sedan kröp jag upp i soffan och läste Pratchett. Jag ska komma ihåg till framtiden att jag blir på bra humör av Pratchett. Det var helt tyst i lägenheten och hur härligt som helst.

Efter tuppluren och ett mellis så var det dags att ta sig ut ur lägenheten. Idag blev det en promenad följt av ett besök på stranden. Vattnet är varmt fortfarande, så det var härligt. Efter badet spelades det fotboll och grävdes i sanden. Men plötsligt började det mullra och de svarta molnen drog in fort som tusan. Vi snabbade oss på med kläderna och gick i rask takt hemåt. Ungefär 200 meter från vår port var vi tvungna att söka skydd från haglet som kom i centimeterstora klumpar, och ett av dem träffade Tvåan så han blev ledsen. Åskan var väldigt nära också, och blixten slog ner i havet precis vid oss. Efter tio minuters skulande kunde vi spurta den sista biten hem till lägenheten.

När haglet var slut regnade det en del.
Jag stod och skyddade Tvåan från haglet.
Fredrik fick också söka skydd, även om det inte ser så dramatiskt ut på den här bilden.

Hemma i lägenheten är det lite sådär just för tillfället. Vi har stopp i toaletten på gästtoan. Och visst, det är skönt att kunna ringa hyresvärden om det, men samtidigt är det irriterande att behöva vänta på att någon annan ska ta tag i det. Nåja. Det går ju att stänga dörren och det löser sig säkert. Men oj, vad jag längtar efter att ha ett boende som är mitt eget.

Jag har förresten börjat läsa in mig på cypriotiska viner. Jag hoppas och tror att Cypern gör bättre vin än Malta, för det vore roligt att hitta bra lokala viner. Igår provade vi vin på typiska druvor för landet – Xynisteri som är vit och Maratheftiko som är röd. Ingen av flaskorna blev någon favorit, men det kanske snarare berodde på tillverkarna än på druvorna. Någon gång i framtiden ska jag försöka få tag i riktigt bra viner. Och åka och besöka vingårdar!

Vi går på restaurang: Ευφροσυνη Καφενειο i Nicosia

Vid vårt första besök i Nicosia behövde vi alla lunch efter en lång förmiddag med biltur till stan, och sedan militärparad. När vi väl hade hittat en parkering i centrum traskade vi in mot alla restauranger vi hade sett när vi letade parkering.

Men vi kom inte så långt. Istället blev vi inlockade på första matstället vi såg, Ευφροσυνη Καφενειο. Ägarinnan satt nämligen själv vid ett bord vid gatan och åt lunch. Hon ställde sig glatt upp och berättade vad de hade på menyn, och drog undan för undan bort menykorten på pelaren när hon kom på vad som var slut. Vi var hungriga, och tyckte det verkade som om de hade cypriotisk mat. Vi beställde, två köttbullar till Fredrik och Tvåan, en hamburgare till Ettan och dolmadas till mig. Ja, och så en stor Carlsberg till mig, och en stor flaska vatten med fyra glas. Det tog inte många minuter innan maten stod på bordet!

Hamburgare.
Köttbullar med bulgurpilaff.
Barnköttbullar med pommes frites.
Dolmadas.

In på bordet kom också en tallrik med gurka och tomat, en med oliver och en med en kvarts lök och en citron. Jag förstod inte riktigt löken och citronen, så jag frågade. Svaret var att citronen inte behövdes, så den tog bort. Löken skulle man äta lager för lager, som sallad. Hm, jaha. Vi testade, och det var gott! Löken var ganska mild, och helt ok att äta rå (fast inte för Ettan, förstås). Dock kom det inte någon öl, så jag höll till godo med vatten. Vi fick också bara tre glas, men det fjärde kom genast när vi bad om det.

Tillbehör. Med borttagen citron.

När vi hade huggit in på vår mat kunde vi relativt snabbt konstatera att alla rätterna byggde på samma köttfärsröra. Den gjorde sig bäst i mina dolmadas som var väldigt goda, och den funkade också i köttbullarna. I hamburgaren fick den inte godkänt av Ettan. Eftersom maten kom på bordet inom några minuter konstaterade vi att den antagligen inte var alldeles nylagad utan uppvärmd. Det bekräftades av bulgurpilaffen som var tydligt uppvärmd och klar sedan länge.

Den stora vinnaren på lunchen var nog oliverna. De var antagligen hemodlade och inte inlagda. Både jag och Tvåan tyckte de var fantastiska, medan Fredrik och Ettan inte gillade dem utan tyckte att det var för mycket oliv.

Jag har nya glasögon!

Jaaa, äntligen blev det av! Nya glasögon. Fredrik ringde mig en dag när jag var ute och lekte med Tvåan och sa att han stod hos en optiker och behövde smakråd för nya bågar. När jag hade hjälpt honom att välja passade jag på att leta bågar under hans synundersökning.

Tvärtemot vad jag trodde så var det inte speciellt svårt. Jag klarade av mitt val på kanske 30 minuter med hjälp av Fredrik och vissa givna ramar som till exempel styrkan på glasen. Mitt synfel är fortfarande såpass stort att jag inte kan ha de tunnaste bågarna eftersom glasen då kommer vara tjockare än bågen och det tycker inte jag är så snyggt. Alltså blev det plast.

Bågen jag till slut valde var faktiskt den allra första jag plockade fram för att testa. Jag hade dock en annan favorit länge, en rosa metallbåge. Den föll bort på grund av ovanstående när det dök upp som en faktor i valet. Både jag och Fredrik hade dock den valda bågen som favorit bland plastbågarna.

Jag gjorde syntest och valde båge på måndagen, och på onsdagen kom det ett meddelande om att glasögonen var klara och fanns att hämta hos optikern.

Kolla, va!? En helt ny Sara!

Hela kalaset gick loss på €187, och då är det alltså en märkesbåge (Nina Ricci) med tunnare glas som har allsköns behandlingar inklusive blåljusfilter som är väldigt i ropet idag. Ja, och så ingick en synundersökning, förstås. En och en halv arbetsdag mellan beställning och leverans får jag ändå säga är godkänt.

Jag är fantastiskt nöjd med bågarna och känner mig väldigt snygg i dem. Sådär så att jag faktiskt har börjat använda glasögon istället för linser bara för att det är snyggt. Snart kommer jag nog ha vant mig vid att ha glasögon också, så det slutar att klämma på ovana ställen.