Månad: februari 2020

I tisdags var det dags för en av de svenska traditionerna som vi försöker hålla vid liv – semlor! Jag hade tänkt baka bullarna redan i måndags, men det blev av olika anledningar inte av. Och tur var kanske det, eftersom vi nu fick njuta av alldeles nybakade semlor istället! Herregud så gott det var!

Jag bakade alltså släta bullar, och följde Roy Fares recept. Det blev väldigt goda bullar, men de åldras verkligen inte väl. Redan dagen efter var de torra och ganska trista. Bra att komma ihåg till nästa år.

Mandelmassa gjorde jag själv, och det är verkligen inte svårt alls. Blötlägg mandel kvällen innan, och kör sedan i matberedare med lika mycket socker. Jag behöll skalet på mina mandlar, och vägde de torra mandlarna innan blötläggningen. Min mandelmassa är ganska grov, men den blev ändå fuktig nog. Blir det för torrt kan du tillsätta lite äggvita för att binda ihop det hela. Det blir väldigt gott och är superenkelt, har du inte testat att göra själv är det klart värt det!

Jag skar av lock på tre bullar, och försökte mig på att stila med ett trekantslock på den fjärde. Det blev inte så bra, utan alldeles för litet, så jag håller mig till släta lock framöver. Jag gröper ur lite inkråm och blandar med mandelmassa och grädde till en smidig kräm som jag lägger i hålet i bullarna. Ganska mycket vispad grädde på det, och så pudrat florsocker på locket.

Jag har till min stora lycka hittat färsk grädde i affären (till skillnad från den allorstädes närvarande uht-grädden), och det hade jag köpt för att testa. Den säljs i enlitersdunk och det är ju ganska mycket, speciellt när det blir varmare. Men jag verkar i och för sig använda grädde frekvent, så det blir nog att jag fortsätter med färsk grädde så länge det går.

Allt som allt blev det en bra fettisdag, och semlorna blev fantastiskt goda. Bra tradition!

Idag har vi också varit på berget och åkt skidor. Eller jag åkte inte idag, men Fredrik och Ettan körde en del. Efter bara ett par timmars instruktörsåkning igår så var dagens åkning mycket bättre, med nästan parallella svängar för Ettan. Fredrik passade på att berätta det för skidläraren innan de drog iväg idag, och han verkade glad för att höra det. Den här typen av åkning kommer nog göra underverk för Ettan tror jag. Och skulle han vilja finns det slalomträning med käppar, och tävlingsverksamhet också. Föruom det här med klubbverksamhet, då.

Jag och Tvåan hängde på caféet vid liften hela dagen när de andra två åkte. Han skyfflade lite snö, plockade upp skräp och slängde i papperskorgen och gick runt och var allmänt barnig. De flesta som han interagerade med verkade tycka att han var ok, även när han gick rakt fram i köer och genom trånga utrymmen. Pulkan gillar han inte för tillfället, inte ens när han får åka en kort nerförsbacke mot en förälder. Istället är det hink och spade och en lastbil som funkar. Ja, och så att plocka skräp.

Vi har träffat lite föräldrar från skidklubben under helgen. De verkar vettiga allihop, och de pratar med alla skidbarnen, som för all del inte är barn allihop, utan en del är ungdomar också. Jag blev så överraskad igår när vi satt bredvid en 16-17-årig kille, som snällt bjöd Tvåan på chips ur påsen han åt ur. En av mammorna sa då till honom att han skulle fråga barnets mamma innan de erbjöd mat, så jag sa att det var helt ok. Sen fortsatte 16-åringen att fråga hur gammal Tvåan var, och om han pratade än. Han hade en lillebror i ungefär samma ålder själv. Under tiden fortsatte han att bjuda på chips och kex, och Tvåan smaskade nöjt i sig.

Jag vet att jag kanske låter som en tant, men det var så himla skönt att träffa på vettiga ungdomar som uppför sig civiliserat. Ja, och vettiga föräldrar som inte tycker att det är något konstigt att interagera med barn som inte är deras egna och se till att de uppför sig och till exempel städar undan skräp efter sig. Lite sådär som jag minns att det var när jag var barn och ägnade mig åt simning. Då hängde man med klubbkompisar i olika åldrar, och föräldrarna var var med och dem pratade man också med.

Ett av målen med att flytta till Cypern var ju just att Ettan skulle få gå med i en skidklubb, och det har vi alltså klarat av nu i helgen. Så himla bra! Och idag blev vi inte ens påkörda på vägen hem.

För mig har helgen och veckan som gick varit extra bra. De senaste månaderna har jag umgåtts väldigt mycket med Tvåan, och det har märkts på min och Ettans relation som inte alls har varit på top. Men den senaste veckan har jag och Fredrik försökt frigöra mer tid för mig att umgås med Ettan, och det har varit väldigt tydligt att det har gjort att det fungerar bättre mellan oss. Även om det inte är något speciellt, utan enkla saker som att hjälpa till med läxan eller skruva ihop möbler (och för all del åka skidor ihop), så har det gjort en tydlig skillnad som känns väldigt bra.

Ja, i alla fall för mig. Fredrik fick ju kontakt med en av skidklubbarna på ön vid ett tidigare besök i Troodos, så nu är vi medlemmar. Och eftersom vi äntligen har lyckats skaffa en pulka till Tvåan så passade vi på att ta en utflykt hela familjen idag.

Vi kom upp till skidområdet lite innan liftarna öppnade, men sedan blev det lite administration, så jag och Ettan kom inte upp i liften förrän vid 09.30. Fast sen bar det av. Ettan visade alla de coola åken han och Fredrik har åkt vid tidigare besök, och vi åkte offpist både här och där. Efter en dryg timme blev det lite matpaus innan vi tog ett sista åk tillsammans. För sen var det nämligen dags för skidskola i grupp för Ettan!

Under tiden jag och Ettan åkte försökte Fredrik roa Tvåan med pulkan. Han gillade att åka i backarna i Branäs, men idag var det inte lika kul. Kanske berodde det på att han välte ur pulkan ett par gånger när Fredrik drog honom, eller så var det för mycket annat som hände. Men Tvåan hängde inte läpp för det, utan ägnade sig åt att äta upp de andra skidklubbsbarnens chips och kex som de bjöd honom på. Lite olika promenader hit och dit var också bra sysselsättning.

Ettan och fem andra barn fick åka med skidlärare i ett par timmar, och hej vad det åktes. Det var en trasa vi hämtade efter lektionens slut. Det var verkligen inte tal om att åka mer, utan snarare krävdes det övertalning för att komma ner till bilen. Och mellan slutet på backen och bilen tappade Ettan både benen och humöret. Jösses så trött han var. En smörgås i bilen hjälpte dock upp läget till en hanterbar nivå.

Tvåan slocknade så snart vi började rulla nerför. Ironiskt nog såg vi flera försäljare med pulkor uppe vid skidområdet, vilket vi inte har sett tidigare. Ungefär samtidigt började det komma snöblandat regn, så nerfarten blev bitvis lite hal. Fredrik var noga och höll ordentligt med avstånd till framförvarande kö, men tråkigt nog gjorde inte föraren i bilen bakom oss det. Så vid en inbromsning så blev vi påkörda bakifrån. Föraren bakom försökte väja, så han drog i vår vänstra sida, fortsatte förbi oss, och fick stopp på sin bil några (rätt många, kan jag tycka) meter framför oss.

Det blev inga personskador, och inte några jätteskador på någon av bilarna heller. Däremot fick vi vänta på inspektörerna från respektive försäkringsbolag i ett par timmar innan vi kunde fortsätta hemåt, så allting tog väldigt lång tid. Ja, och så får vi förstås lägga ännu mer tid på att ta oss till en verkstad för att få det hela fixat. Trist och stökigt, även om vi inte kommer behöva betala hela kalaset själva.

Vi har ju haft en vattenläcka i huset. När inspektören från försäkringsbolaget ar här konstaterade han att det var varmvattnet, så det stängde vi av. Dagen efter letade vi efter en rörmokare som skulle kunna hjälpa oss att fixa det. Här gjuter man in (plast-)rör i betongväggarna eller golvet, så det är inte sådär skitenkelt att bara byta en koppling.

Fredrik frågade på vår lokala byggmarknad om de visste någon som kunde hjälpa oss, och en hantverkar-dejt blev bestämd senare på dagen. Fredrik kom dit i tid, och då satt rörmokaren och ägaren till affären och drack kaffe. Fredrik fick också kaffe, och sen åkte han och rörmokaren Christos hem till oss för att kolla läget. Christos hummade lite, tittade lite här, petade lite där och sa att han skulle bila upp taket i källaren för att se om han kunde fixa det underifrån. Han skulle återkomma en eftermiddag ett par dagar senare för att göra det.

Den stora dagen infann sig, och Christos kom som utlovat (om än lite senare, vi är ju trots allt på Cypern). Hela kvällen gick åt till att bila upp taket i källaren (det gick inte), kolla var rören gick (på badrumssidan av väggen), bila upp golv och vägg i badrummet istället, slå av och på vattnet, hitta läckan och köra och köpa grejer som behövdes (3 vändor blev det för Fredrik). Men till slut, efter fyra timmars jobb, var det faktiskt tätt när vi slog på varmvattnet. Hurra! Däremot har vi nu ett stort hål i golv och vägg i badrummet.

Golvet och väggen ska han fixa när vi har kollat rören så att det inte läcker i några dagar. Plattorna som gick sönder visade sig vara gamla och svåra att få tag i. Alltså behöver vi redan nu fundera över hur vi vill ha badrummet framöver. Och under tiden leva med något slags lappning så att vi kan duscha normalt tills vi ska göra om. Jajaja, det skulle ju fixas ändå. Och det viktiga är ju att vi har varmvatten igen. Lyxen! Jag har duschat för att fira!

Helgen som gick tillbringades med att flytta in och ut saker ur huset. Ettan var lite sjuk i veckan som gick och han var inte helt hundra i helgen, så skidåkningen fick anstå till nästa helg. Istället fick vi en väldigt fin vårhelg i huset. Ute-temperaturen letade sig upp mot 20 grader och solen strålade på oss hela helgen.

Vi började i lördags med att kasta ut sängen i Ettans rum, och istället ställa in hans egen. Några bokhyllor monterades ihop också. Skillnaden blev så himla stor! Nu känns det som ett riktigt rum istället för ett ställe där det står en säng.

Madrassen som åkte ut använde Tvåan till den typiska barnleken ”jag kastar mig ner på en yta som kanske eller kanske inte är mjuk nog för att jag inte ska slå mig”. Mycket roligt. Fredrik ”övervakade” det hela. Mössan på bilden är hans bäbismössa och den behövdes egentligen inte för temperaturen, men Tvåan hittade den och insisterade på att använda den.

Efter montering av säng och annat var det lunchdags, och då invigde vi grillen. Korvar grillades ute, men åts inomhus eftersom vi inte har fixat till någon vettig matplats ute än.

Efter lunchen krävde jag att vi skulle slänga ut rottingsofforna som kom med huset. Den ena fick bo på balkongen, och den andra åkte ner till poolområdet. Vardagsrummet blev mycket mindre belamrat, och samtidigt förstod Fredrik vad ”vaxat tyg” är. Vi har pratat om det, och jag tänkte försöka få tag i någon variant för att klä om dynorna till just rottingsofforna, men Fredrik visste inte vad jag menade när jag försökte förklara. När vardagsrummet blev mindre fullt med fula saker är det också lättare att fundera över hur vi behöver och vill möblera det.

I söndags gick större delen av dagen åt till att duscha. Vi har kvar lägenheten i Limassol i några dagar till, och eftersom vi inte har något varmvatten i huset på grund av vattenläcka, så passade vi på att utnyttja duschen där. Varmvattenberedaren i lägenheten behövde få lite tid på sig att jobba så vi passade på att luncha i stan och handla under tiden. Ja, och så hade nästan hela dagen gått, igen.

Till middag fixade jag Vietnamesiska köttbullar och glasnudelsallad. Det blev väldigt gott (såklart, det var ju massor av koriander i!), men glasnudelsallad och ettåringar är en… kladdig kombination. Det var nudlar lite varstans, inklusive uppe på barnets huvud, när han var klar. Han verkade gilla salladen, men det bästa var ändå att efter själva ätningen var avklarad flytta den från tallriken till en burk och tillbaka.