Vi flyttade ju in lite hastigt, utan att ha med oss alltför mycket grejer. Efter det har vi hämtat några lass med våra saker från lägenheten. Vi jobbar på att försöka tömma den så snart som möjligt, men utan att hyra en stor bil. Förråden där vi har de flesta av våra saker behöver vi en lastbil som får gå ett par vändor för att tömma. Det står förstås också på att göra-listan, men det får vänta till efter isolering, jobb och lite vanligt liv. Plus att vi behöver fixa till några saker för att ens kunna förvara alla våra saker i husets (oinredda) undervåning i väntan på uppackning.
Det mesta som har kommit hit nu är kökssaker och kläder. Köksgrejerna har jag packat upp, och det är verkligen roligt. Jag gillar ju mina saker och det är fint att kunna använda mitt eget igen. I morses fick jag en glad överraskning när husvätten under natten hade packat upp mina kaffemuggar och glas! Och ju mer som packas upp, desto mer av det kvarlämnade skräpet kan jag lägga i ”slängas-kartongen”. Tur att jag inte har anlag för att bli en hoarder.
”Kaffekopp i solsken”
Kartongen med skräp är självklart mycket intressant för båda barnen, som gärna är där och rotar, undrar vad saker är och säger att de vill ha kvar allsköns fulheter. Eller ja, Ettan säger att han vill ha saker medan Tvåan bara tar det han kommer åt och bär i väg med. Som tur är är kartongen hög och Tvåan inte så lång, så inte allt jag lägger dit kommer upp igen.
Allsköns gammal skit.
Kläderna som vi har fått hit är bara en liten del av det vi äger. Fast redan nu undrar vi över hur människor klarar sig utan lådor och skåp med hyllor att förvara saker i. Garderober i all ära, men vem har bara kläder som ska hänga? Och badrummet – vem klarar sig utan förvaring i badrummet? Nästa gång vi är på IKEA kommer det införskaffas flera byråer och ett badrumsskåp bland annat. Plus tusen andra saker, förstås.
Jag såg Äkta Billgrens häromsistens. Det var ett… intressant program. Eller ja, kanske inte egentligen. Fast jo. Det är ju som Elsas blogg, fast i teveformat. Och så får man träffa hennes föräldrar lite mer. Och ja, alltså jag blir ju lite kär i Ernst Billgren. Såklart. Hans inställning till sin konst är ju för skön, och så verkar han vara väldigt rolig på det där dryga sättet.
Jag känner också igen mig väldigt mycket i att Elsa känner sig så känslosam och tycker att det är jobbigt med flytten till Mosebacke. För jag känner ju också så. Jag har drömt om att flytta hit, till det här huset, i många månader, och nu, när det händer så känns det som om det mesta bara är… jobbigt? Det är kallt och jag fryser hela tiden, jag fattar inte var vi ska få plats med alla våra saker, det är krångligt att packa upp eftersom jag måste städa för att ställa in saker, det känns som att alla ändringar vi vill göra kommer ta hur lång tid som helst och kosta all världens pengar, och köket är inte så fräscht som jag mindes det och behöver nog bytas ganska snart, och… Ja, sådär håller det på.
Fast egentligen tror jag kanske ändå mest att det är kylan som är jobbig. Får vi bara upp temperaturen kommer det mesta nog ordna sig. För vi har ju egentligen inte bråttom med något. Det mesta funkar hjälpligt, även om det inte är perfekt. Och det kan ju också vara lite härligt att få fundera ut och planera ett nytt kök, som passar oss och våra behov.
Och på tal om kök – nu har jag ju en födelsedagsönskning till. Jag önskar mig en spis. En riktig lyxspis, med gasspis och elektriska ugnar, två stycken. Smeg och Britannia gör båda sådana spisar, och antagligen Montpellier också. Svårt att få tag i på den här ön verkar det som, dock. Eller åtminstone jättedyrt. Och ingen som säljer på Amazon verkar vilja frakta dem hit.
Bland alla Tesco Finest-kaffe jag köpte häromsistens så fanns också ett vanligt kaffe, Tesco Colombian. Nu har vi druckit det, och tja, det är kaffe kan vi nog konstatera. Inte äckligt, men inte heller något vi minns.
Tesco Colombian är snällt och intetsägande, men är absolut inte obehagligt att dricka. Ingen av oss hade något speciellt att säga om det, så i det avseendet fungerar det, som kaffe betraktat. Men inte heller är det någon av oss som säger att det är något vidare gott.
Tesco Colombian.
Tesco Colombian hamnar i högen ”det här behöver vi inte köpa igen”. Och det är ju lite synd, för det är ju alltid trevligare att ha flera kaffesorter att välja mellan i affären. Kanske är det mellanrostningen som gör det, eller så gillar vi helt enkelt inte den Colombianska stilen. Vi var ju till exempel inte speciellt förtjusta i Tesco Colombian Supremo heller. Anyways.
Hittills så leder fortfarande den italienska rostningen, även om den inte slår Zoégas intenzo. Tesco Finest Costa Rican kommer också att få följa med hem fler gånger, fast kanske snarare när den är på extrapris än till ordinarie.
Jag fyller år i slutet av januari, så nu är det snart dags igen. Som alla goda bloggare har jag gjort en önskelista med saker jag skulle bli glad över att få, och här kommer den!
…fast det är ju inte så att jag tror att jag ska få något av er som läser här. Men kanske säger mina önskningar något om vem jag är, eller så blir någon inspirerad till egna inköp. Anyways, jag har gjort en lista så nu får ni läsa eller låta bli.
Det första är något som jag har önskat mig länge. En canvastavla av Simon Stålenhag skulle verkligen pryda sin plats i mitt hem. Bostadsmauer eller The Visitor är lagom dystopiska och tankeväckande.
Ljuslyktor verkar jag inte kunna få för många av. Still Life av Ludvig Löfgren är den senaste i raden. Gärna rosa eller den ofärgade i klarglas som skulle få bo på mitt framtida skrivbord.
Ett par lyxiga solglasögon har jag ju letat efter länge. Jag har provat och provat och provat, och har kanske inte riktigt bestämt mig än. Men Alistair från Tom Ford ligger bra till.
Jag springer ju en del och det är varmt här, så korta löpartights skulle vara bra att få. Kanske Blacc Run som finns i flera färger.
Champagne, för det är alltid gott! Pol Roger är en favorit, liksom även allt från champagnehuset Thienot. Laurent-Perrier Rosé är också en favorit.
Ja, och så böcker, då. Pocket, för det är lätt att transportera. Jag läser ju gärna svenska författare på svenska, och engelska författare på engelska. Här är några titlar som jag har sneglat på den senaste tiden.
Efter ett långt och härligt jullov i Sverige var det dags att styra kosan hemåt igen. Det första planet gick redan vid sjutiden på morgonen, så det var tidig purrning och avfärd till flygplatsen som gällde. Efter en lite stökig incheckning som skulle göras på egen hand enligt instruktioner från personalen, men som misslyckades pga väskvikt och specialbagage och ändå fick hanteras av personalen (doh!) så vinkade vi hejdå till farmor och farfar och traskade glatt genom säkerhetskontrollen. Planet var i tid, och vi serverades en frukost för hjältar ombord. Flygningarna gick bra, Ettan pysslade och Tvåan sov på den första och på den andra sov båda barnen en sväng.
Stabil frukost bestående av cookies, öl och bubbel.
Tvåan däckade snart efter start.
Den nöjda pappan med alla barnen sovande på sig.
När vi väl kom ut från bagageuthämtningen på Cypern, utan Ettans skidor som hade fastnat i Frankfurt, så sken dagens sista solstrålar på oss och temperaturen var behagliga 17 grader.
Hemma i solen!
Dagen efter gick vi ut och lekte på stranden. Det spelades fotboll, gungades i oändlighet och även gungbrädan utnyttjades. Jag tittade ut över havet promenerade en kort sväng alldeles ensam.
Herr-gungbräda.
Fast allt var ju inte glass och ballonger, eller solsken och plusgrader. Ett par dagar efter vi kom hem så började det regna. Eller, ja det mer VRÄKTE ner. Vi tänkte inte så mycket mer på det, vi har varit med om regn förr. Men när jag vaknade morgonen därpå lät det misstänkt likt droppande i sovrummet. En närmare koll visade att taket mycket riktigt läckte, och det droppade rakt ner i Tvåans säng (som han dock inte sover i speciellt ofta). Grannen ovanpå har sin takterrass ovanpå vårt sovrum, och när Fredrik var uppe och pratade med dem lite senare på morgonen visade det sig mycket riktigt att de hade en sjö där. ”Det rinner ju av så långsamt när det är sånt här väder”, som hon sa. Jotack, vi märker det… Droppandet fortsatte sedan i ett par dagar trots att regnet upphörde. När vår hyresvärd skickade hit målaren så ville han ”hälla ut något” på terrassen ovanpå för att täta läckan innan han målade vårt tak. Det tyckte dock inte grannarna ovanpå var så käckt, eftersom de hade andra planer, så nu vet jag inte riktigt vad som kommer hända med vårt sovrumstak, eller när. Fast det har både slutat regna och droppa nu, så det ordnar sig säkert, det med.
Eftersom vi är en skidåkande familj tänkte vi utnyttja Sverigebesöket till att åka lite skidor i Branäs. Vi har varit där flera gånger tidigare, så Ettan är en fullt kapabel skidåkare nu.
Våra tidigare besök har varit på lågsäsong, så vi blev lite tagna på sängen av att det var så fullbokat när vi bestämde oss för att boka resan i september, ett par veckor efter vi hade kollat på alternativen. Det betydde att den här gången fick vi bo i Mattestorp Village istället för Bävern vid barnbacken där vi brukar bo. Nu var det ju inte något direkt problem, eftersom Ettan klarar av lift och backar runt Mattestorp, och Tvåan är för liten för att åka själv än så länge.
Lägenheten vi bodde i var fräsch och ny, och hade alla bekvämligheter som behövs för en riktigt härlig semester. Vissa av dem fick dock ingenjöras för att fungera på ett korrekt sätt. Det enda problemet var att den låg några hundra meter från liften, och vägen som gick dit sandades mycket sparsamt och var alltså väldigt hal och lite farlig att gå på. Trots att vi ringde och påpekade det så sandades det inte bättre under vår vistelse.
Den ingenjörade kaffebryggaren.
Farmor och farfar var med oss, så jag och Fredrik åkte skidor med Ettan medan Tvåan lekte med farmor och farfar i barnbackarna. Han fick en pulka av farfar, och i den svischade han ner för pulkabacken med stor förtjusning. Även rullbandet i minsta backen var roligt att åka. Höjdpunkten under dagarna var dock kanske när han fick stå framför pappa på skidorna, och ”åka” framåt på platten. Det var inte lätt att få honom att gå av. Efter det kollade vi om det fanns utrustning att hyra till honom, men pjäxorna var på tok för stora, trots att de också var roliga att klampa omkring i. I lägenheten var det svårt för honom att låta bli stavarna som stod inne under nattförvaringen. Nästa år tror jag bestämt att vi har ytterligare en skidåkare i familjen.
”Kolla, jag har också pjäxor!””De här pinnarna är långa och roliga.”
Jag tyckte det var riktigt lyxigt att kunna åka skidor ordentligt tillsammans både jag och Fredrik med Ettan, och det var nog sista gången på några år vi hade det så anar jag. Nästa år blir det väl någon som får hänga i barnbackarna med Tvåan och någon som får åka fort som fan med Ettan.
Ettan åker bra och tar sig lätt ner för alla backar. Efter skidskolan så var han betydligt mer orädd och åkte mycket fortare, så den gjorde honom gott. Att han åker fortare betyder förstås också att han vurpar större, så det var ett par krascher som såg lite otäcka ut. De gav dock inga bestående skador, inte ens blåmärken.
Vi hade lite halvtur med vädret, för det var relativt varmt. Runt 0 på nätterna, och ett par plusgrader på dagarna gjorde att vi fick hålla till godo med den (konst-)snö som fanns och som pistades med på nätterna. Det var för varmt för att göra mer snö. Följen av det blev att backarna var schyssta under den första timmen efter liftarna öppnade, för att sedan bli ganska sönderkörda med snöhögar och isfläckar. Vissa (läs Ettan) tyckte dock att det var jätteroligt, eftersom snöhögarna blev perfekta hopp för honom.
Spännande moln som såg ut som om de var sprayade på himlen.
Nyårsafton firade vi på bästa sätt med skidåkning hela dagen. När vi kom hem blev det ångbastu för att värma upp oss, och sedan middag med champagne. Jag somnade vid 22.30, och sov mig igenom alla raketer som Fredrik berättade om morgonen efter.
En favoritnyårsmiddag.
Nyårsdagen bestod också av skidåkning, och det var verkligen skönt att få inleda 2020 på ett så härligt sätt. Skidåkning är verkligen det bästa sättet att fira ut det gamla och in det nya. Jag tycker oftast att nyår är en lite jobbig högtid, med stora förväntningar och mycket alkohol som ger det nya året en trist start med bakfylla (även om den inte är jättestor), men med skidåkning försvann alla sådana tankar och funderingar och det var bara härligt att få påbörja ett nytt år.
Tesco Finest Colombian Supremo är ett kaffe som inte föll varken mig eller Fredrik i smaken. Eller tja, det var kanske snarare för intetsägande för oss, för vi tyckte ju inte illa om det. Visserligen hade det inget lätt utgångsläge efter vårt jullov i Sverige när vi drack mycket Zoégas Intenzo, men det var inte ens i närheten av att ge det en match. Smaken är ganska mjuk, utan alltför mycket syra, med en nötig, rostad ton utan att bli för skarp. För den som gillar ett snällt kaffe som inte gör så mycket väsen av sig kan det dock nog vara lämpligt. Till kaffenybörjaren, kanske?
Tesco Finest Supremo Colombian Coffee.
Fredrik var nog egentligen mer tveksam än jag, speciellt efter vi kom tillbaka till Cypern efter jullovet. Han hade svårt att ens formulera ett omdöme om det han drack mer än ”Det är ju inte Zoégas”. Vår gemensamma slutsats är nog ändå att Supremo Colombian Coffee inte är värt pengarna och därmed inte kommer få en andra chans i det här hushållet. Nu stundar nya tester, och snart kanske vi får (eller måste?) utse en vinnare, rent av. Hittills tror jag att Italian inspired leder för mig, och att Tesco Finest Costa Rican har förstaplatsen i Fredriks lista.
Vi spenderade jullovet i Sverige, inhysta hos farmor och farfar. Det betyder high life för farmor och farfar, och en hel del avlastning för mig och Fredrik. Vi hjälptes åt med morgnarna som i början av lovet var tidiga, antagligen beroende på tidsskillnaden, med allt eftersom dagarna gick blev senare och senare.
Själva julafton är en traditionell tillställning, med julbordslunch följt av Kalle Anka och julklappsutdelning hos Fredriks lillebror med fru och två barn. Även storasyster med man och två barn deltar, liksom farmor och farfar. Jag och Fredrik hade funderat över vem som skulle köra hem från firandet och därmed fick hålla sig nykter, men det visade sig vara ett lätt beslut när vi väl kom till lunchen. Det fanns nämligen ingen grind för trappan, så årets jullunch var mer av ett vaktuppdrag, där vi först vaktade på Tvåan så att han åt som en människa, och sedan satt som trappgrindar i skift. Jag lyckades dock snika till mig öl till maten, så Fredrik körde till slut.
Morgondagis med farfar.
Alla barnen var mycket nöjda med sina julklappar, även om Tvåan inte öppnade klart sina klappar under själva julafton till Ettans stora frustration.
På annandagen åkte vi till mormor och morfar i Skåne, och hade där en andra julklappsutdelning. Även här blev barnen mycket nöjda. Ettan fick bland annat Rush Hour (reklamlänk) som jag hade blivit tipsad om och sedan tipsade vidare, och det blev verkligen en stor succé. Det är ett slags 15-spel med bilar som blockerar varandras väg och där man ska försöka få loss den röda bilen från spelplanen. Uppställningen av bilarna ges på ett kort, och det finns 40 kort med i lådan. Perfekt för att få kluriga barn att sitta och fundera på alldeles egen hand.
Eftersom vi skulle åka till Branäs och åka skidor över nyår passade vi på att fynda på mellandagsrean. Ettan fick nya pjäxor och en hjälm och så hade vi turen att hitta ett par schyssta skidor begagnat. Stavarna fick vi på köpet med skidorna. Vi köpte utrustning till honom eftersom det på Cypern finns en skidanläggning, så Ettan kommer åka en hel del skidor under vintermånaderna.
Nöjd skidåkare i (nästan) full mundering.
Under mellandagarna var det också en hel del fikatillfällen med både släkt och vänner. Det blir ju lätt så att det är många man vill hinna träffa, men tiden visar sig vara kort när man väl är i Sverige.
Jag hade planerat att äta sylta och stekt potatis, och gjort stor reklam för detta inför Ettan för att få honom att prova också. Det hanns dock inte med, så jag sparar det till sommarbesöket. Däremot åt jag och farfar lutfisk en dag, och det var lika gott som vanligt.
Efter att ha badat i havet hela hösten så var det självklart att vi också skulle julbada förra året år. Så, den 21 december var det dags. Ettan krävde att få pälsmössa under promenaden till stranden, och när det nekades så var det långbyxor och långärmad tröja som togs på. Det var kanske 22 grader i luften, och vi var ganska nyfikna på vattentemperaturen.
Väl i vattnet kunde vi konstatera att det var åtminstone 20 grader varmt, och faktiskt ganska behagligt att bada. Även Ettan tyckte att det var skönt när han väl kom i, trots att han envist hade hävdat att det var alldeles för kallt innan. Självklart var det också han som var svårast att få upp ur vattnet.
På plats i Medelhavet.
Tjohooooo!
PLASK!
Dagen efter var det fjärde advent, och det firade vi med fyra ljus och pepparkakor. Adventsljusstaken blev ju lite improviserad förra året, men det fungerade ändå hjälpligt. Pepparkakorna blev väldigt goda, och båda barnen åt förtjust av dem.
Alla ljusen i adventsstaken tända, och pepparkakorna alldeles nygräddade.
Den 22 december inföll inte bara vintersolståndet och fjärde advent utan även ett av årets elddop – flygresa till Sverige. Flyget gick vid 17-tiden på eftermiddagen, så dagen fram till dess var låååååång för en sjuåring med resfeber. Ja, även för hans föräldrar, förstås. Själva flygningarna gick bra, och planen var i tid så det korta bytet i München gick som smort. Barnen var förstås rastlösa, men eftersom de sov en del på den längre flygningen så var det ändå uthärdligt. Vi landade mitt i natten i Sverige, så en del av tidsskillnaden betades av redan under första natten.
Viss förvirring rådde första morgonen i Göteborg, eftersom Tvåan inte kunde klättra ur sängen som vanligt. Fotändan var ju blockerad, upptäckte han.
Sådärja, dags för nästa kaffesort. Även den här gången blev det ett Tesco finest-kaffe, odlat och skördat i Guatemala. Det här kaffet ska enligt förpackningen vara starkare än det från Costa Rica. Hm, jag märker att jag behöver läsa på lite, för jag undrar vad det är som gör ett kaffe starkare eller svagare. Rostningen eller kaffesorten? Återkommer i frågan.
Tesco finest Guatemalan fick fördelen av att provas en morgon när jag hade smitit upp på egen hand, och dessutom hade sovit ganska bra. Jag såg alltså fram mot kaffestunden, att få sitta tyst och fundera och njuta av gott kaffe.
Tesco Finest Guatemalan Coffee.
Och njuta, det fick jag! Fast kanske inte sitta tyst och fundera, eftersom Tvåans ”mamma är inte kvar i sängen”-sensor slog larm precis då. Kaffet intogs alltså i sällskap med en ”pratande” ett-och-ett-halvt-åring som krävde regelbunden påfyllning av smörgås. Men det är ju också en njutning, på sitt sätt.
Nå, åter till kaffet. Det här är ett riktigt bra kaffe, tycker jag! Det är fylligt och runt i smaken, men samtidigt lite strävare (hårdare rostat?) än kusinen från Costa Rica. Syran balanserar upp mjukheten på ett snyggt sätt, så helheten är snygg, välgjord och komplex. Gott! Fast lite störigt att det hittills är de dyrare sorterna som är godast… Det gamla talesättet man får vad man betalar för verkar alltså vara sant, åtminstone när det gäller kaffe.
Fredrik däremot, är lite mer tveksam till Guatemala-kaffet. Det tog några dagar innan han faktiskt smakade på det, eftersom det inte är direkt läge att sitta ner och analysera det som hälls i munnen vid frukostarna med tvenne telningar som ska matas, övertygas om duschens förträfflighet (eller åtminstone nödvändighet), bytas blöja på, tas fram kläder till och annat som behövs för att dagen ska starta. Men när han väl smakade så tyckte han att det här kaffet ville mer än det levererade. Därför var Costa Rica-kaffet bättre enligt honom.
Jaha. Ja, men jag har fler sorter, så provningen fortsätter.
