Månad: januari 2021

Det var min födelsedag häromdagen. Som vanligt vaknade Tvåan och jag lite efter fem. Han ville prompt ha med mig upp ur sängen, trots att jag försökte få honom att gå upp till pappa (som var uppe och stökade lite) men när jag berättade vad som skulle hända rusade han upp och berättade det för pappa.

Så några minuter senare kom det en sjungande familj in till Tvåans säng, där jag sov räv. Jag fick kaffe på sängen, och det var ljus på brickan. Flera paket fanns det också! Givetvis ville barnen vara med och öppna presenterna, och det fick dem. Till deras stora lycka visade det sig att brevet från Sverige innehöll julklappar till dem, så de fick faktiskt alldeles egna presenter att öppna.

När presentöppningen var klar vankades det frukost för vinnare: Göttröra. Eller Varm hög, det är ju samma. Gott är det, i alla fall.

Efter frukosten blev det vardag som vanligt, med alla de vanliga ingredienserna. Men sen, när Ettans skola var klar för dagen var det så äntligen dags för dagens höjdpunkt (enligt barnen): Prinsesstårta! Både tillverkningen och själva ätandet var roligt och spännande.

Bland presenterna som dök upp fanns en termosmugg (med vallmo-målningar), springstrumpor och en bok om stjärnhimlen. Så himla bra presenter, allihop!

Födelsedagsmiddagen på restaurang fick dock skjutas upp på obestämd tid. Men någongång i framtiden kan man väl få lov att gå på restaurang igen, hoppas jag. Och då kanske jag har funderat ut vart jag skulle vilja gå också.

Det blev en prinsesstårta!

Eftersom det är jag som är konditorn i familjen hade jag förberett genom att baka tårtbotten, göra vaniljkräm och göra mandelmassa. Själva hopläggningen skedde också under mitt överinseende kvällen innan den skulle avnjutas. Däremot fick herrarna fria händer med mandelmassan när den slutliga monteringen skulle ske, så de färgade och knådade och kavlade av hjärtans lust. Och det blev ju väldigt bra! För att inte tala om gott! Tricket är tydligen att ”mjöla” med majsmjöl som varken kladdar eller ger smak.

När jag kom på att jag önskade mig prinsesstårta blev jag samtidigt lite trött på mig själv för det kändes så jobbigt alltihop. Jag var beredd att vänta till nästa gång vi är i Sverige. Men som vanligt var det snabbt gjort att förbereda när jag väl tog tag i det, så sen blev det inte så jobbigt ändå. Jag tror till och med både Ettan och Fredrik tyckte det var lite roligt. Tvåan proppade glatt i sig två tårtbitar, så han var alldeles säkert nöjd.

Jag tror till och med att det kan tänkas bli fler prinsesstårtor framöver. Fast först är det förstås semlor som står på schemat.

Idag konstaterade jag och Fredrik att vi har katt(er) på riktigt nu. Vi bestämde oss nämligen för att plocka bort en fästing från Karin. Den satt knepigt till under halsen på henne och var superstor, så jag tog ett stadigt tag i nackskinnet på henne och Fredrik drog bort fästingen. Det hela gick enkelt och smidigt. Hittills har vi mest haft katt genom att vi ger dem mat ibland. Försöker de gå in i huset blir de blomsprejade, för inne vill vi inte ha dem. Ettan ägnar en hel del tid åt att klappa Karin, medan Tvåan mest tittar på henne och pratar om henne.

Vi har konstaterat att Karin är lite som en hund. Hon är extremt kelig och springer gärna precis framför fötterna på oss, sådär så att vi trampar på henne ibland. Hon spinner så snart vi är i närheten, och har inga problem som helst att lägga sig nära, nära så snart någon av oss sitter ner. Ibland kryper hon också upp i knät på den som sitter ner. När vi går på promenad följer hon gärna med oss på långa rundor.

Nisse däremot är mer reserverad. Han jamar väldigt mycket, så det är lätt att veta när han är i närheten. Han är mindre än Karin, men låter mer. Han håller sig undan oss, och vill inte bli klappad. Däremot kommer han gärna med när det vankas mat. Han ligger gärna i buskarna och vilar, och är inte hos oss lika ofta som Karin.

Karin och Nisse verkar dela revir och de håller någorlunda sams oftast. Det är tydligt att Karin är den som bestämmer av de två, och hon passar på att visa det med jämna mellanrum.

Just nu verkar det vara något slags löpperiod, så det går omkring diverse katter här och skriker efter sällskap. Nisse har ett tydligt löpskrik som skiljer sig från hans vanliga ändå ganska högljudda jamande. Karin är inte lika tydligt i sitt löpbeteende, utan ägnar sig mest åt att tetas och småslåss med Nisse. Han går oftast iväg från henne när hon är som störigast, så hon får lomma efter. Vi får väl se om det dyker upp några kattungar framöver, helt enkelt.

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jodå, det är den tiden på året igen. Trots pandemier och lockdown så kommer jag fylla år och bli äldre. Fredrik är lite bekymrad över hur det ska gå med det traditionella kaffet på sängen eftersom jag samsover med Tvåan, och det är vi som brukar gå upp först. Nåja, det känns ju som ett problem som går att lösa. Jag får väl försöka skicka upp Tvåan och väcka pappa när det är dags, och så ligga kvar och sova räv tills de kommer med sång och kaffe.

Min önskelista är kanske inte kortare än andra år, men jag anar också att det kanske inte blir så mycket presenter i år. I familjen får man lov att önska vilken typ av tårta man vill ha och vad man vill äta till middag. Jag är rysligt sugen på prinsesstårta, och det kommer antagligen ge Fredrik mer problem än själva väckningen. Nyss googlade han till exempel ”princess cake” och fick upp en rejäl mängd rosa tårtor med allsköns prinsessor på.

Men ja, födelsedagspresenter, då… Jag försökte säga till min svärmor att jag inte behöver några presenter (i något slags försök att vara vuxen), men hon svarade ”Det var det dummaste jag har hört. Du tycker ju om att få presenter”. Och det har hon ju faktiskt rätt i. Även om jag numera ger mig själv en del presenter.

Så, here goes: Jag skulle inte tacka nej till en termosmugg med akvarellmotiv av My Feldt. Vilket motiv som helst går bra! Svår att få tag i här på ön, men jag har ju kontakter i Sverige, för all del.

För att komplettera min samling av spritdrycker från Hendrick’s så önskar jag mig Hendrick’s Lunar Gin. Jag gillar verkligen både deras Orbium och Midsummer Solstice, så jag tror inte jag skulle bli besviken på Lunar.

Jag passade på att köpa mig en egen present till mig häromdagen. Jag önskar mig alltid champagne, och när jag hittade en affär som sålde en av mina favoritchampagner Thienot så var det självklart att jag skulle slå till. En Thienot Brut och en Thienot Vintage 2009 blev det. Mindre än en timme efter att jag hade beställt via mejl och fått bekräftat kom det en leverans till min grind. Fantastisk service, jag kan lätt tänka mig att använda mig av den affären igen.

Böcker önskar jag mig alltid. Jag läser ju en massa, och allt från romaner till SciFi går hem. Just nu längtar jag lite extra efter att få läsa Sen for jag hem (<- reklamlänk), den avslutande delen i trilogin om Jana Kippo av Karin Smirnoff.

Vi har ju blivit en spelfamilj, och det är jag som är drivande i det. Lite förvånande för mig, för jag trodde verkligen inte att jag var en brädspelare. Men jag ser det som intressant att lära mig nya saker om mig själv, även i den här åldern. För att förnya spelparken skulle Ticket to Ride Japan (<- reklamlänk) passa fint. Kanske skulle något helt nytt spel också funka, som till exempel Wingspan (<- reklamlänk)?

Och till sist så önskar jag mig en stavmixer, för min förra lade av efter bara… 7 år? Det ska vara en riktigt kraftig en, så jag kan mixa blötlagda kikärtor.

…har jag hört att man ska säga. Jag har inte sett Game of Thrones än, men det står på min lista. Så snart jag har tid, så… (hohoho, som om det nånsin skulle inträffa).

Men i alla fall. Vi har hittills haft en väldigt mild och varm vinter här, sådär så att myndigheterna har blivit lite oroliga för att det inte kommer tillräckligt med regn. Men nu så blir det ändring på det. Vi har haft fantastiska skyfall de senaste dagarna, sådär så bergen på andra sidan dalen har försvunnit ur sikte och man undrar hur det kan finnas så mycket vatten. Fredrik fick gå ut och tömma poolen också, för den riskerade att svämma över.

Temperaturen har sjunkit också, så nu är det runt 15 grader på dagarna. Alltså är det ordentligt med kläder som gäller, både ute och inne eftersom vi inte har skaffat något värmesystem än.

Mina jeans drog sin sista suck häromsistens, och eftersom det dels är lockdown och dels lite långsamt att få hit saker man köper online så fick jag tänka om. Jag testade ett par byxor från HM, men dem fick jag skicka tillbaka för de hade helt fel passform. Så då bestämde jag mig för att strumpbyxor fungerar även på Cypern. Och alltså kan jag använda kjolar och klänningar som jag redan har. Win!

Ytterligare en bra sak med det är att jag får perfekta tillfällen att använda och visa upp mina stickade strumpor!

Nackdelen med det är kanske att jag blir väldigt sugen på att sticka fler, och förstås på att köpa mer garn för att kunna sticka fler. Ahwell, jag har garn till åtminstone ett par till redan, så jag kanske ska börja där. Det är ju inte som om jag har eoner av tid till stickning heller.

Cypern har ju gått in i ännu en lockdown, efter att det har blivit för mycket patienter på sjukhusen och antalet nya smittade per dag har varit högt under en ganska lång period. I oktober infördes regler om max 10 personer fick vara med på privata sammankomster i hemmet, och i december förbjöds privata sammankomster helt utom på juldagen och nyårsafton. Dessutom har vi haft utegångsförbud på nätterna under hela den perioden. Men se, det har viruset inte brytt sig om, utan det har alltså fortsatt infektera folk, och häromveckan fick hälsoministern nog och införde total lockdown till slutet av januari i första skedet. Så nu är det distansundervisning för Ettan, och jag och Fredrik måste be om lov via sms för att få lov att gå utanför tomten på dagtid. Högst två utflykter per dag är tillåtet.

Så hur är det att leva i lockdown, då? Tja, för oss är nog den största faktiska skillnaden att det är svårt att arbeta. Tvåan är ju så stor nu att han behöver aktiveras nästan hela tiden, och även om Ettan sköter sitt skolarbete bra så behöver någon titta till honom regelbundet för att se till att han inte tappar fokus. Och så ska han ha mellis på bestämda tider, förstås. Skolan slutar tidigare än vanligt, och efter den behöver han rastas.

Sen kan man förstås fundera över de större implikationerna av att en stat inför utegångsförbud för sina medborgare och både skaffar ett system för att upprätthålla det och bötfäller medborgare som inte lyder. Jag tycker definitivt att det är obehagligt.

Men så vad har vi gjort den senaste veckan, då? Fredrik ägnar sig åt att försöka göra i ordning gästrummet så det kan användas som kontor. Han bilar upp väggar för att dra el, drar el och flytspacklar golvet.

Ettan går förstås i skolan, men läser också Harry Potter. Han börjar från början, eftersom vi har sagt att han är stor nog att läsa alla nu. När en bok är utläst ska vi se filmen, tänkte jag. Ettan läser den svenska boken själv, parallellt med att Fredrik läser den engelska för honom på kvällarna. Jag har försökt föreslå att han ska läsa själv i den engelska på dagarna också, för att komma framåt fortare, men det ville han inte.

Tvåan pratar. Och pratar. Och pratar. Det är förstås inte så oväntat, i den här familjen, men HERREGUD vad det rinner ord ur munnen på honom. Jag blir alldeles trött i huvudet. Dessutom har han börjat härma mig och Fredrik när vi säger till Ettan, vilket gör Ettan ännu mer rasande. Tvåan har också kommit på hur han ska göra för att göra Ettan riktigt arg, alldeles på egen hand. Det är bara att säga en och samma sak tillräckligt många gånger, så exploderar Ettan. Detta använder han minst en gång om dagen.

Jag då? Jo, jag har börjat springa igen! Inte långt, och inte fort, men jösses så skönt det är att komma ut och röra på sig, även om det förstås är jättejobbigt också. Det var länge sedan nu. Nu gäller det bara att inte öka för fort, utan låta kroppen hänga med och undvika skador.