Böcker

Jag har läst Bär ditt barn som den sista droppen vatten av Björn Ranelid. Det var en… annorlunda läsupplevelse. Speciellt eftersom jag har läst mycket ”rätt-på chicklit” det senaste. Jag har inte heller läst något av Ranelid tidigare, så jag vet inte om hans språkbehandling i Bär ditt barn som den sista droppen vatten är typisk för honom. Men min känsla när jag läste var verkligen att det var författaren själv jag lyssnade på, komplett med P1-skånskan med rullande r.

Det tog ett tag för mig att vänja mig vid språket, och därför var det också lite kämpigt att komma in i handlingen i boken. Kanske var det också så att formatet på berättelsen också det gjorde det svårare att komma in i handlingen. När jag väl var med och hade koll på personerna kunde jag hantera att det dök upp nya namn som inte fick sin förklaring förrän några sidor senare.

Berättelsen i Bär ditt barn som den sista droppen vatten är ett slags kriminalroman i grunden. Fast berättad i fragment, med långa utvikningar som bildar andra berättelser. Ett mord har begåtts, och en bilkrasch har skett. I branden efter kraschen dog en flicka, och pojken som var med ligger i koma. Det är grunden, och boken handlar om pojkens och flickans liv innan kraschen, och livet för de efterlevande efteråt. Med utvikningar till hjälparbete i Afrika, finska krigsbarn och andra världskriget bredvid.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Bär ditt barn som den sista droppen vatten. Det var roligt att läsa en lite mer utmanande bok än de jag har läst det senaste… året eller så. Men jag är inte säker på att formatet verkligen tillförde historien så väldigt mycket.

Köp boken hos Bokus (e-bok).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

På femårskalaset häromsistens passade jag på att inventera bokhyllorna. Bland bytet jag fick låna hem fanns Bläckfisken: En vidunderlig kärlekshistoria av Christer Lundberg. Jag visste ingenting om varken den eller författaren, men jag tyckte att omslaget såg intressant ut. När jag slog upp den så visade det sig att Bläckfisken utspelar sig i Göteborg, och en del av Göteborg som jag faktiskt har någorlunda bra koll på geografiskt.

Huvudpersonen i Bläckfisken: En vidunderlig kärlekshistoria är Jimmy. Han är 34 år gammal, bor hemma hos mamma och ägnar dagarna åt att spela datorspel. I alla fram till han får en praktikplats på Sjöfartsmuseet. Efter ett tag visar det sig att hans handläggare på arbetsförmedlingen har en speciell plan för Jimmy och hans praktikplats. Jimmy får, under ett visst mått av hot, en superhemlig extrauppgift. Efter det drar boken igång på riktigt… Vi serveras kärlek, spänning, drama, fantasy och diskbänksrealism om vartannat i en hisnande blandning.

Allt eftersom bokens historia vecklas ut växer Jimmys ansvar mer och mer, och han går från att vara en konstig enstöring till att bli en mer socialt anpassad individ. Vi får veta mer om hans barndom och uppväxt, och det kommer överraskning efter överraskning som han behöver reagera på och hantera.

Jag gillade verkligen Bläckfisken: En vidunderlig kärlekshistoria. Berättelsen håller ihop, trots att de olika genrerna spretar lite, och är inte hur långsökt som helst, även om den uppenbarligen är uppdiktad. Däremot tyckte jag inte att personerna kändes så speciellt trovärdiga, men det störde inte mig jättemycket heller å andra sidan. Miljöskildringarna är klockrena, och tillräckligt detaljerade för att man ska kunna följa med utan att ha rört sig själv i områdena.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag läste ju tredje delen i serien om Rosengädda av Emma Hamberg, Vårjakt på Rosengädda, först. Ett kort tag efter det fick jag tag i de resterande tre böckerna, och satte glatt igång med att sätta mig in i Tessans historia.

Rosengädda nästa är den första boken i serien, och här får vi veta det mesta om hur det går till när Tessan slår sig fri från livet hon har levt i femton år. Vi får också lära känna Bror. Han är en trettonårig frankofil som känner sig utanför i alla sammanhang. Och ovanpå det försöker han rädda sina föräldrars äktenskap från att falla i bitar.

Bror tror att föräldrarna behöver tid för varandra, utan honom. För att ge dem det ser han till att hitta på ett seglarläger till sig själv, så att föräldrarna kan resa iväg utan honom. Eftersom seglarlägret inte finns får han se till att hitta något annat äventyr till sig själv, och vips – en annons i en jakttidning visar honom vägen till Jane, i Stockholm.

Tessan å sin sida, hittar till Jane efter att ha försökt ringa sjukvårdsupplysningen när hon ligger i sin garderob och känner sig kvävd att livet. Femton år av att bo på samma ställe, jobba i samma gatukök, vara sambo med samma kille, prata om samma saker över samma öl blir plötsligt för mycket.

Hos Jane börjar så det stora jobbet med att hitta sig själv för både Bror och Tessan. Det är en spännande resa vi får följa med på. Jag vill hela tiden veta mer och mer om personerna och vad som händer dem. Rosengädda nästa är lättläst, och har karaktärer som känns äkta och som biter sig fast i både hjärtat och minnet.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre är en lång novell eller en kort roman av Fredrik Backman. Den handlar om farfar, som kämpar för att minnas, och hur han pratar med sitt barnbarn om vad det är som händer.

Jag tyckte om den här boken. Inte minst för att Fredrik Backman lämnar sitt vanliga bloggliknande språk. Istället vågar han låta språket och inte bara ämnet vara mer utlämnande och gripande.

Det här är en vacker och ömsint skildring av relationen mellan en farfar och hans barnbarn. De minns saker de gjort tillsammans, och farfadern minns också sin fru. Hans rädsla för att hjärnan lämnar jorden innan kroppen gör det beskrivs sorgligt men ändå på något sätt hoppfullt. Det är inte en nattsvart historia, även om den behandlar ett svårt och tungt ämne.

Texten i Och varje dag blir vägen hem längre och längre publicerades från början på Fredrik Backmans blogg, där han bad om donationer till Hjärnfonden om läsaren tyckte att novellen var värd det. Efter ett tag blev han övertalad att släppa den som bok istället och det betyder att fler läsare får ta del av texten och det tycker jag den är väl värd.

Köp boken hos Bokus (inbunden).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Vårjakt i Rosengädda är min första bekantskap med Tessan i Rosengädda. Dock är det den tredje delen i serien, som Emma Hamberg skriver. Att komma in mitt i sådär är inget problem, eftersom författaren omtänksamt nog har gjort en sammanfattning av de viktigaste händelserna i de tidigare böckerna alldeles i början.

I Vårjakt i Rosengädda kommer det en sen kväll två besökare till restaurangen Rosengädda. Den ena är Ann-Kristin, Tessans mamma. Den andra kallar sig för Erland Josephson, och är hemlighetsfull men vill gärna arbeta som alltiallo hos Tessan, mot mat och husrum.

Tessan driver alltså en restaurang i ett stationshus någonstans i Västergötland i närheten av Kinnekulle. Hon har en minst sagt brokig familj, som inkluderar bland annat en get, en dotter, ett ex och hans nya dam samt två söner. Dessutom finns det en beundrare i form av sonen på det närbelägna godset, Gustaf.

Ann-Kristin och Tessan har ett komplicerat förhållande. Genom hela Vårjakt i Rosengädda får vi följa Ann-Kristins version av Tessans barndom. Det visar sig snart att Ann-Kristin har en egen hemlighet som hon inte delar med sig av. Hemligheter har även Erland Josephson, och allt eftersom berättelsen vecklar ut sig får vi veta mer och mer om hemligheterna och hur de påverkar omgivningen.

Jag trodde att Vårjakt i Rosengädda skulle vara lättsmält sommarlitteratur i chick-lit-genren. Men se där bedrog jag mig allt. Det är lättläst och småputtrigt och ganska uppenbart i början, men handlingen och personerna smyger sig på läsaren, och på slutet var det jag som satt med tårarna strömmande längs kinderna.

Jag ser redan fram mot att läsa de två första delarna, och även den fjärde.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Första gången jag läste On Beauty av Zadie Smith minns jag att jag blev helt golvad. Dessutom var jag misstänksam mot den, eftersom jag hade försökt ta mig igenom Vita tänder, men misslyckats. Men det här var något helt annat!

Så i projektet läsa om böckerna jag har i bokhyllan hade så turen kommit till On Beauty. Det var spännande att börja igen, just eftersom jag minns känslan av att vara helt fångad av boken. Men såhär i efterhand kan jag ärligt talat inte riktigt förstå vad det var som fick mig på fall så häftigt förra gången. För visst, det är välskrivet, snyggt hopvävt och bra, men den riktiga wow-känslan infinner sig inte.

On Beauty handlar om Howard Belsey och hans familj. Han är britt, men jobbar som lärare i konsthistoria på ett amerikanskt universitet. Han är gift med Kiki sedan 30 år, och de har tre barn ihop. Vi får följa både Howards liv, Kikis och två av deras barns liv under ett par års tid. Just de här åren visar sig vara livsavgörande för alla fyra, på olika sätt.

Det är svårt att beskriva handlingen utan att avslöja för mycket, men det är väl skildrat och lockar till att vända blad och läsa lite till.

Intressant nog noterar jag att en stor del i sonens liv skildras på ett sätt som antagligen inte skulle gå för sig idag. Kiki är svart, och hennes son mulatt. Han slår sig ihop med ett gäng haitier och det är en hel del rasmotsättningar som målas upp. Även en del av Kikis berättelse är hur hon hanterar att vara svart i en företrädesvis vit värld.

Jag gillade On Beauty den här gången också. Jag har läst mer av Zadie Smith, och jag tycker att hon har en språkbehandling som passar mig. Hennes ämnen är inte alltid klockrena för mig dock, och i On Beauty är det snarare bitarna om familjen och universitetslivet som jag tycker är mest intressanta.

Köp boken hos Bokus (häftad).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag läste ju Jag såg henne idag i receptionen för inte så länge sedan, och då var förstås det lockande att läsa nästa bok i serien om Kulternas värld – En man av stil och smak av Anders Fager.

Det första som slog mig var att de båda böckerna är skrivna på väldigt olika sätt. Jag tyckte Jag såg henne idag i receptionen var lättare att komma in i, och hade ett mer direkt och fångande språk. En man av stil och smak, däremot, är mer distanserad och det är svårare att få grepp om CeO Molin, huvudpersonen. Det är fortfarande en bladvändare, men mindre så än berättelsen om Cornelia Karlsson.

Det ska också sägas att En man av stil och smak är mindre fristående från övriga berättelser om Kulternas värld än vad jag såg henne idag i receptionen är. Med koll på persongalleriet och händelser i övriga böcker kommer läsupplevelsen bli mycket större.

Jag störde mig lite på själva vändpunkten. Det var många personer inblandade, och eftersom de inte presenterades allihop var det svårt att förstå deras roll och signifikans för händelserna. Jag har läst de tidigare böckerna, men har dem inte i färskt minne. Det gjorde att jag kom av mig lite i läsningen, eftersom jag fick fundera lite över kopplingar och vem som var vem och vad som hänt dem.

I slutet av boken upplevde jag en tydlig tempoväxling. Plötsligt blev det hetsigt, och jag stannade uppe en timme längre än jag hade tänkt, bara för att läsa ut boken. Trots det mindes jag inte hur den slutade när jag vaknade, utan jag fick läsa de sista sidorna igen.

Jag ser fram emot nästa bok i serien, som ska avsluta Kulternas värld.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

För några år sedan var det någon som stack en bok av
Anders Fager i handen på mig, och sa läs den här. Jag gillade det, och köpte därefter några av hans böcker.

Anders Fager är en rollspelskonstruktör som alltså också skriver böcker. Att han skriver spel gör att han inte lägger upp sina romaner på samma sätt som alla andra. Han har ett sätt att tydligt driva grundhistorian framåt, även genom det som kan ses som utvikningar. Han byter tempus lite oförhappandes, och det är inte mycket konversationer.

Jag såg henne idag i receptionen är den första romanen om persongalleriet i Kulternas värld. Huvudpersonen är Cornelia Karlsson, och vi får följa henne och några personer i hennes omgivning genom hennes uppväxt i Stockholm och världen. Större delen av Cornelias liv går ut på att stänga Den Viskande Mannen ute från sitt huvud, fram till den dag då hon förstår vad hon måste göra.

Jag har läst Samlade kulter innan jag läste Jag såg henne idag i receptionen, och även om boken är fristående så ger det ändå en extra dimension att ha fått träffa några av personerna tidigare, och även upplevt vissa av scenerna redan, fast ur andra ögon.

Jag såg henne idag i receptionen är en fascinerande bok som är svår att släppa. Tidsreferenserna från nittiotalet och 00-talet passar mig perfekt, och får mig att känna mig bekväm och hemma i berättelsen. Hade jag kunnat mer om Stockholm hade miljöbeskrivningarna nog gjort boken ännu mer levande. Storyn gör mig nyfiken, och språket i boken är intressant och lagom detaljrikt. Och som sagt, han vet hur man för en berättelse vidare.

Jag gillar Anders Fagers Kulternas värld, och tycker att temat är fascinerande. Så skräckinjagande vet jag inte om jag tycker att Jag såg henne idag i receptionen är, utan mer intressant och spännande. Jag blir väldigt nyfiken på Arkanan, och på om den är på riktigt eller om Fager har hittat på den själv. Någon gång när jag har mer tid kanske jag tar reda på det.

Köp boken hos Bokus (ljudbok).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag har inför den stundande flytten plockat fram gamla böcker ur hyllorna. Dels för att slippa köpa mer som ska packas och dels för att det är intressant nog att läsa om dem. The Gun Seller av Hugh Laurie är en sådan. Vänta nu, Hugh Laurie… Wooster? Dr House? Författare? Jajjemän, the very same.

The Gun Seller är Hugh Lauries första, och hittills enda, bok. Den gavs ut redan 1996, men känns trots det fortfarande väldigt aktuell.

Huvudpersonen i The Gun Seller är Thomas Lang. Det är ganska svårt att få grepp om vem han är egentligen. Vi kommer mitt in i handlingen, och får reda på bakgrunden i diverse återblickar samtidigt som berättelsen förs framåt genom nya händelser. Det hela utvecklar sig till att bli ett slags spionroman med flera bottnar.

Det första som slog mig när jag började läsa om The Gun Seller är att det är helt omöjligt att läsa den utan att låta Thomas Lang vara Hugh Laurie. Jag har verkligen sett varenda scen framför mig. Därefter var det, till min stora besvikelse, faktiskt så att jag störde mig på stilen boken är skriven i. På andra ställen beskrivs The Gun Seller som en kombination av John Le Carré och PG Wodehouse, och det kan kanske stämma. Men det direkta tilltalet till läsaren, med putslustigheter och konstateranden, går till överdrift och förtar lite av berättelsen framdrivande. Kommentarerna till läsaren känns ibland för mycket som avbrott i skeendet.

Jag rekommenderar The Gun Seller, trots den lite skaviga stilen. För det är ju ändå Hugh Laurie, och ingen kan vara mer avmätt ironiskt engelsk än han. Eller jo, möjligen Stephen Fry, då. Dessutom är den bärande storyn i The Gun Seller fortfarande aktuell och tänkvärd, så boken håller än.

Köp boken hos Bokus (häftad).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).