Månad: november 2020

Vi inledde söndagen med en promenad till lekplatsen. Det var strålande sol och jag tror att alla tyckte det var skönt att komma ut och röra på sig lite.

När vi var på lekplatsen kollade Tvåan mycket på ekollonen som ibland ramlade ner från det stora trädet vid gungställningen, städade lite och gungade mycket. Ettan läste mest.

När vi kom hem igen gick herrarna ut i trädgården och ägnade sig åt träslöjd. Jag stannade inne i köket och bakade lussebullar och ställde in den den där första plåten pepparkakor i ugnen, den som får hela huset att dofta jul.

Självklart hade jag gjort glögg också. Den blev ganska god, men nästa gång tar jag mindre stjärnanis och mer kanel och kardemumma, tror jag.

När vi hade fikat och ätit massor av lussebullarna och alla pepparkakorna och mörkret sänkte sig var det dags att tända det första ljuset i adventsstaken. Det var bara det att efter två flyttar till nya länder så var det inte så lätt att hitta den. Adventsstjärnorna hittade vi (nåja, det var förstås Fredrik som hittade dem), men inte ljusstaken. Men, eftersom jag lever med en händig man fixade han en ny adventsstake lite snabbt, så att vi ändå kunde tända ljuset. Perfekt.

Jaha, nu är snart november slut och det är bara ett par dagar kvar till första advent. Det känns som vanligt lite skumt att det inte är vinter trots att julen närmar sig. Konstigt att sätta upp julpyntet när det är solsken och varmt ute på dagarna.

Fast vintern har ju kommit till Cypern också, förstås. Temperaturen har sjunkit så nu är det runt 20 grader på dagarna och ner mot 10 grader på nätterna. Det pratas om att första snön ska falla nu på Mount Olympos, så Ettan är myckt peppad. Vi har fortfarande varken bytt fönster i huset eller satt in något värmesystem, så nu börjar det bli svalt inomhus, även på dagtid. Men vi har tjocka, varma täcken och ordentliga kläder, så vi klarar oss ok än så länge.

Jag har tänkt dra ut lite på julpyntandet. Den här helgen hoppas jag på att adventsstjärnorna och adventsstakarna kan få komma upp, men kanske inte så mycket mer. Jag har läst i tidningen att det säljs riktiga granar, så Fredrik får köa på måndag morgon när det öppnar. Jag har inte sett något om hur mycket de kostar, så det kan bli spännande. Det vanligaste här är ju annars plastgranar, så det finns i alla möjliga storlekar (och färger) så skulle vi inte få tag i någon riktig så överlever vi ändå. Pynt till granen har vi sedan innan, och med två barn lär det inte bli några problem att fylla den med glittriga grejer och ljus. Åtminstone i nederkant.

Min plan om att tillverka julpynt själv med barnen kvarstår också. Vi får se när vi kan komma igång bara, eftersom vi behöver handla en del saker. Men nu verkar det som om restriktionerna lättas lite i Limassol, så att affärerna kan öppna igen. Och då blir det åtminstone möjligt att faktiskt skaffa röd färg och penslar. Ja, och så tusen sorters glitter, och några andra färger. Toarullar, paljetter och ögon har vi sedan tidigare. Pyntfest, here I (och Ettan och Tvåan) come!

Vi blev ju adopterade av en katt häromsistens. Tydligen skvallrade han för åtminstone en av sina kompisar, för häromdagen var det två katter här utanför.

Den senaste katten är en dam som jamar tyst men mycket. Hon är också mycket förtjust i människor, och går gärna precis framför fötterna på oss. Hon försöker pressa sig genom glaset på köksdörren för att komma in, och jag fick utan vidare klappa henne när jag försökte. Hon verkade föredra hårda strykningar på huvudet, och lade sig på rygg och visade magen för mig.

Fredrik gav henne också mat ute vid grinden. Hon var mycket lättare än den första katten att locka med sig, så antagligen är hon redan van vid människor.

Nu när vi har blivit adopterade av två katter tyckte vi det var dags att ge dem namn istället för att kalla dem ”Katten” eller ”den grå katten” och ”den vita katten”. Fredrik bestämde snabbt att de ska heta Nisse och Karin. Så nu är det så.

Vi ska försöka hålla Nisse och Karin utomhus, men de ska nog få ett litet hus att bo i för att hålla borta den värsta kylan. Kanske blir det Ettans första murningsprojekt? Frågan är väl bara om det kommer hjälpa, för katter är ju kända för att absolut inte använda saker avsedda för dem.

Som en del av er kanske kommer ihåg har jag provat mig genom stora delar av Cyperns kaffesortiment. Favoriten blev Tescos Italian Inspired, men det fanns ändå inget som kunde mäta sig med Zoégas Intenzo, som var vårt huskaffe i Sverige. Och när vi väl insåg det, så såg vi till att det levererades hit kaffe från Sverige med jämna mellanrum. Fast om vi vill ha svenskt kaffe så finns det kanske fler som också går här på ön och trånar efter det, tänkte vi efter ett tag.

Så varför inte ta hit en större mängd och sälja till de som liksom vi har saknat en lokal distributör av riktigt gott svenskt kaffe? Sagt och gjort, vi satte igång jobbet med att försöka få tag i en större mängd kaffe och få det levererat till Cypern. Samtidigt satte vi upp en onlineaffär på svensktkaffe.cy för att kunna sälja till alla kaffetrånande svenskar på Cypern. Efter en viss väntan så kom det idag äntligen hit! Barnen blev mycket glada och rusade genast iväg till lastningsplatsen.

Så nu vet vi att man kan packa in en kubikmeter kaffe i en Toyota Aygo.

Givetvis fick hela familjen hjälpa till att lasta i och ur. Även om Tvåan mest hjälpte till genom att vifta med kaffemått och vara ivägen.

Att få hit svenskt kaffe och att lasta i och ur det, var förstås det lilla jobbet. Den spännande delen med försäljning är ju kvar. Men nu KÖR VI!

Så, alla ni som vill köpa gott svenskt kaffe på Cypern, eller känner någon som skulle vilja det, kom och köp! Vi skickar till hela Cypern (ej nordsidan) och kan också mötas upp för fysisk avhämtning i Limassol.

Häromveckan upptäckte vi en katt som smög omkring utanför köksdörren. Det är en vacker mörkgrå hankatt med gröna ögon. Efter ett tag satte den sig på kökstrappan och betraktade oss genom köksdörren. Den verkade inte speciellt rädd, men inte heller tillät den oss att komma nära. Vi har faktiskt pratat om att skaffa utekatt som kan hålla efter djuren runt huset, så vi var inte helt avogt inställda till besöket.

Katten kom närmare och närmare och försökte efter några dagar gå in i huset. Då motade vi ut den, för någon innekatt har vi inte tänkt oss. När vi kunde sitta och titta på den på någon meters håll så såg vi att den var väldigt mager. Magra katter jagar bäst, det vet vi alla. Men eftersom vi gärna vill ha en katt som håller ordning på råttor, möss och ormar så tänkte vi att det kanske var bra ändå att ge den lite mat, så den inte lämnade oss för att det inte fanns någon mat här.

Vi tänkte att det skulle vara bäst att inte ge den mat vid huset (där ska den ju fånga odjur!), utan tänkte försöka locka ut den till grinden och ge den torrfoder där. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Den var inte jätteintresserad av att bli iväglockad från huset, ens med mat. Vi lade ett matspår ut till en hög torrfoder, och hoppades på det bästa.

Morgonen efter var kattmaten borta. Den kan i och för sig ha blivit uppäten av både myror eller ödlor, för de visade sig gilla fodret vi lade ut som doftspår. Och det finns förstås massor med katter i området, så vi kan ju inte vara säkra på att det var just ”vår” katt som åt det. Men katten kom tillbaka idag, så vi kan väl hoppas på att den lyckas knipa en mus eller två så att den inte dör av hunger. Kanske har vi blivit fem i familjen?

Idag var det ledsna miner på alla här i hushållet. Farmor och farfar åkte nämligen tillbaka till Sverige. Det var nog ingen som tyckte det var speciellt roligt, även om de två som skulle resa såg fram emot att komma hem till sitt eget hem efter ett antal jobbiga flygresor. Vi andra tyckte gott de kunde fått stanna hos oss ett bra tag till.

För att muntra upp oss och tänka på något annat spelade vi spel och gjorde fläskpannkaka till middag. Det lättade upp stämningen lite, ändå. Till och med vädret tyckte tydligen att det var fel att släppa iväg den äldre generationen, för precis när det hade mörknat och vi gick in för kvällen så öppnades himlen och det kom ett rejält skyfall.

Fast nog är det så att det drar i hjärtat lite nu. Det är alltid jobbigt att säga hej då, men nu när ingen av oss vet när vi kan ses igen är det extra kämpigt.

Nå, det är ju inget vi kan göra något åt. Vi får acceptera situationen som den är och göra det bästa av den. Jag ska ju fylla varje vaken stund med julpyntstillverkning, och sedan dekoration av huset med resultaten, till exempel.

Vissa i familjen har fyllt åtta år alldeles nyss. Det blev ju förstås inte något stort firande med ett stort barnkalas med massor av gäster, utan istället blev det ett familjekalas hemma.

Morgonen började med presenter på sängen och skönsång från resten av familjen. Till min stora lycka blev den första presenten, en Dödsstjärne-lampa, mottagen med förtjusta tjut och lysande ögon. Den gick verkligen hem, trots att det var ett smärre debacle med ett oannonserat besök i garaget under tillverkningen.

Ända sedan Ettan läste Leilas kokbok för att hitta muffinsrecept så har han trånat efter citronpaj med hallonmaräng. Och födelsedagen är ju ett perfekt tillfälle. Jag kan väl säga att jag borde läst receptet ganska mycket noggrannare och funderat över hur mycket paj som egentligen behövdes till oss. För 12 bitar paj, det är MYCKET. Speciellt när man är två barn och fyra vuxna, där två har vant sig av ganska mycket med socker. Jag och Ettan förberedde pajskalet och citron-curden dagen innan, så på födelsedagen var det bara att vispa marängen och lägga ihop allt.

Jag tyckte pajen blev god, men väldigt, väldigt söt. Det bekräftades av farmor som inte har slutat med socker. Men samtidigt var citron-curden väldigt syrlig. Fast den dominerande känslan var ändå att den var för söt. Tvåan åt förstås glatt upp sin bit, och Ettan var också väldigt nöjd och bad om mer maräng. Mormor och morfar var med via Skype, så det blev ett familjekalas helt i linje med tidens anda.

Fredrik fick också fira. Han hade köpt fyra kilo kött som han lade på grillen, och sedan fick det ligga där hela dagen för att bli pulled pork till middagen. Väldigt gott, och uppskattat av både födelsedagsbarnet och Tvåan.