Månad: mars 2020

Som om det inte var tillräckligt jobbigt med tre sjuklingar varav en under två år i samma familj så valde jag alltså att skaffa mig ryggskott igår kväll. Eller ja, valde och valde… Jag lyfte in torkställningen när det plötsligt började göra väldigt ont i specifik punkt i korsryggen på vänster sida. Visst gjorde det ont och så, men det var ändå inga större problem att röra sig resten av kvällen. Att sova bredvid Tvåan under natten gick också utan några större problem, men att ta sig ur sängen imorses var krångligare. Under dagen idag har jag sett till att röra på mig och undvika smärta så gott det går. Jag har också kletat på smärtstillande gel, men det har inte blivit bättre. Vid middagen gjorde det så ont att jag nästan grät.

Nu har jag tagit en Ipren och kletat på mer gel och lagt mig i min egen säng på ett sätt som inte gör ont. Hoppas jag inte behöver gå upp igen. Nattningen av barnen fixade Fredrik, och han kommer också få ta Tvåans eventuella uppvak inatt. Hoppas att ryggen blir bättre över natten. Det är verkligen vidrigt att inte kunna röra sig utan smärta. Så himla begränsande.

Förutom att det gör ont är det också jobbigt att inte kunna hjälpa till med vardagslivet. Jag kan ju till exempel inte lyfta upp Tvåan när han ber om det, och inte heller plocka upp saker från golvet. Så förutom att ha ont så går jag runt och känner mig som en belastning för Fredrik. Det är ju onödigt att känna så förstås, men hjälper ju inte mot Lutheranen på min axel.

Resten av sjukorna, det vill säga förkylningarna för mig, Fredrik och Tvåan har blivit bättre. Tvåan var ganska risig och hade det tjorvigt med andningen så vi fick inhalera honom igår. Men han svarade bra på det, och blev piggare under dagen. Natten till idag sov han som en vanlig natt, och hade inte alls speciellt ansträngd andning längre. Skönt, både att det blev bättre och att vi slapp åka till sjukhuset! Nu verkar det mest vara snor kvar för oss alla tre. Ettan däremot har inga som helst besvär och tycker det är trist att vi inte orkar göra något med honom.

Jag och Fredrik funderade en kort stund över hemskolning av Ettan innan han började skolan. Fast efter ganska kort stund insåg vi båda två att det skulle bli väldigt svårt, eftersom Ettan behöver en social omgivning. Dessutom hjälper skolan såklart till att socialisera honom till omgivningen vi befinner oss i, och till att hantera andra människor. Så för oss och Ettan var hemskolning inte ett rimligt alternativ, utan vi valde på annat sätt.

Dock läste vi båda på lite om hur det kan gå till med hemskolning, och det kommer vi antagligen ha en del hjälp av nu. Cyperns ledning har nämligen stängt alla skolor under fyra veckor. Ettans skola kommer scanna relevanta böcker, och så kommer det bli läxor som ska göras under tiden. Kanske får de till onlineundervisning också, eftersom det är en privatskola, men det vet vi inget om i dagsläget. Läxorna han fick i slutet av förra veckan, för att täcka veckan som kommer, är i det närmaste färdiggjorda.

Det vi vet att vi kommer göra, förutom att uppmuntra och hjälpa till med läxläsningen, är att involvera Ettan i diverse projekt som vi håller på med. Att lära sig grekiska är ett sådant, och för att göra unschooling av det har vi också beställt hem lite böcker om antikens Grekland och den grekiska mytologin. Fredrik och Ettan har dessutom planerat ett stort projekt sedan länge, de ska bygga en robotelefant som ska kunna skjuta kulor ur rumpan. Det kommer innebära allt från att snickra till att tänka ut lösningar på mekaniska problem och att programmera datorer. Nu när det inte finns någon skola att gå till i fyra veckor är det ju ett perfekt tillfälle att börja med det.

Läxläsningen i sig är inte något jätteproblem just nu, för de tre dagarna som har gått hittills har inletts med att Ettan sätter sig med läxböckerna så snart han kommer upp på morgonen. Han vill bli klar så han kan göra annat, säger han. Mycket ordningsam ung man. Däremot är det ju som vanligt svårt med koncentrationen och fokuset, men det har säkert mer att göra med att han är sju år att göra än med något annat.

Här i bergen har vi haft sjukstuga idag. Tvåan blev snorig igår och natten blev en sjuknatt med upphackad sömn för både honom och mig. Idag har han varit snorig och hostig men ganska pigg, även om han har haft ett par långa sovpass. Framåt kvällen verkar det som om han har fått lite feber också, så vi har gett honom lite paracetamol. Nu stundar ytterligare en sjuknatt, skulle jag tro. Nåväl, det är ju bara att bita ihop och göra det bästa av det. Jag har poddar att lyssna på, och böcker att läsa. Och lite sömn brukar det ju gå att skrapa ihop, även om den kommer i korta pass.

När alla var vakna tog vi ett par promenader. Ettan cyklar, och Tvåan fick åka vagn idag eftersom han var sjuk. Jag tyckte att det kändes lite olustigt att vara ute med ett hostande barn, och ville gärna säga till alla som vi träffade på längs vägen att det bara är en förkylning eftersom det kändes som om de tittade argt efter oss. Fast alla tittade förstås inte argt, en dam pratade mycket grekiska med oss, och jag fick använda mig av frasen ”jag pratar inte grekiska” som jag har lärt mig. Men vi förstod ändå att hon trodde att vi var cyprioter, och att den pyttelilla hundvalpen som följde efter oss var väldigt gullig.

När jag och Tvåan har sovit idag så har Fredrik och Ettan fixat till i killar-kan-garaget så att det ska gå att ha en bra arbetsplats där. Idag drogs det el, och Ettan lärde sig nog ett och annat. Eventuellt också ett par fula ord. Men nu finns det el så att det går att sitta där och jobba med datorer om det skulle bli så att distansundervisningen kommer igång. Ja, även om det blir hemskolning, förstås.

På tal om el, förresten… När det blåste som värst häromdagen så blinkade ju ljuset, men vi fick behålla elen. Däremot försvann strömmen plötsligt igår lite efter lunch. Fredrik väntade en stund för att se om den kom igen, men sen ringde han elbolaget. Efter att ha jagat dem i några timmar kom det ett par gubbar och fixade det hela. Vår elledning går nämligen genom ett träd upptäckte Fredrik under sin felsökning, och nu hade ledningarna kortslutits. Så elgubbarna lyfte isär ledningarna och bytte en säkring och vi fick tillbaka elen.

Oväntat nog så fick vi faktiskt behålla elen hela kvällen och natten. Det kan väl för all del hända att det har blåst här förr, och att det mest är vi som är ovana. Men när det äntligen ljusnade imorses upptäckte jag att trädgården inte var sig riktigt lik.

Större delen av dagen har det vräkt ner regn, så vi har hållit oss inomhus. Ettan har suttit med sina läxor, och jag har ägnat mig åt husmorsgöra. Tvättat lakan, bakat bröd, matat surdeg och lagt in grönsaker. För häromdagen frågade Fredrik om just inlagda grönsaker, hur man gör och hur länge de håller. Idag klockan sju passade han på att handla det som behövdes, och så fick jag äntligen lägga in saker. Det har stått på min önskelista för saker som jag vill testa, och när nu tillfället uppenbarade sig var det bara att tacka och ta emot.

Och inte bara var det ganska lätt, utan det blev ju fantastiskt gott redan efter en knapp timme. Ettan tyckte det smakade ketchup, och därför var det gott sa han. Jag använde mig av en vanlig 1-2-3-lag, men fick räkna lite för att få rätt syrakoncentration eftersom jag använde vinäger istället för ättika. Jag smaksatte med en del salt, eftersom den här familjen gillar det. Grönsakerna är gurka, morot, selleri, blomkål, broccoli, rödlök och vitkål. Får se om det blir någon pickleback sen när grönsakerna börjar ta slut. Jameson är ju desk whiskyn här i huset, så antagligen finns allt som behövs redan.

Jag vet inte om det var veckan som avslutades eller isoleringen som inleddes, men hur som helst så passade vi på att fira att att regnet och vinden hade slutat framåt kvällen, och grillade middagen.

Medan Fredrik fixade med grillen så passade jag på att se över mina odlingar. Kryddbuskarna som jag har tänkt plantera ut i trädgården när de har växt till sig står i innekrukor utan avrinning. Så idag var de helt överfulla efter mängderna med regn som kom under natten och dagen och jag fick tömma ur vattnet. Undrar om några frön stannade kvar i jorden, och om de överlevde dränkningen. Den som lever får se. Det har kommit gröna hjärtblad i krukan med antingen spenat eller koriander, i övrigt är det inget som har tittat upp än.

Jag har, ända sedan vi köpte vårt första hus, tyckt att det är fantastiskt att kunna sitta på trappan till huset och… ja, bara vara. Dricka kaffe på morgonen, eller ett glas vin på kvällen. Med sällskap eller själv. Läsa något, eller sitta och titta på trädgården och människor som passerar. På något sätt är det min sinnebild av att ha ett hus. Därför är det också något jag har saknat och drömt om under de två år som vi var huslösa.

Men häromveckan så hände det äntligen. Vädret var lagom varmt och det var rätt sent på eftermiddagen. Fredrik hade tagit med sig barnen för att slänga skräp, så jag passade på. Julklappsmagasinet kom fram, och så satte jag mig på vår trappa i det mjuka solskenet. Och faktiskt, det var precis så härligt som jag hade drömt om. Det känns som hemma här nu. Det kommer bli riktigt bra.

Ja, sen kom förstås familjen hem igen efter efter en 10 minuter eller så, och idyllen med tystnad och magasinsläsning byttes ut mot familjeliv och inget mer trappsittande i alla fall. Men det är ju också härligt, på sitt sätt. Det blir mer trappsittning en annan gång.

Jaha. Då var vi alltså slalomföräldrar, då. Vi är ju med i en skidklubb, och Ettan har åkt med skidlärare i klubben nu några helger. Igår sa skidläraren att Ettan kunde testa att åka käppar i slalomgruppen idag om han ville. OM han ville…! Så det var alltså bara för familjen att se till att vi var på berget klockan 8.

Nu är ju inte tidiga morgnar någon direkt utmaning för den här familjen, eftersom båda barnen är morgontidiga. Tvåan tycker att det räcker att sova till 05 oftast, och Ettan är inte långt efter de flesta dagar. Idag, när det vankades skidåkning, var det verkligen inga problem för honom att komma ur sängen. Möjligen är det de vuxna som hellre skulle vilja ha lugna morgnar utan att behöva passa tider, men med lite förberedelse så blir det inte riktigt så panikartat som det skulle kunnat vara.

Jag hade till exempel förberett genom att baka frukostkakor. Perfekt att ha med sig i bilen och till mellis, tänkte jag. Well, vi kan väl säga som så att de inte blev några favoriter direkt. Och det borde jag förstås kunnat räkna ut. Det är ju i princip ugnsbakad gröt, som får en lite gummiartad konsistens. Inget jag kommer göra fler gånger, i alla fall inte enligt det receptet, även om jag kommer äta upp de som finns. Men om det är någon som vet något bra recept på frukostkakor som inte blir sådär svampiga, utan istället lite sprödare och mer ”crunchy”, då är det fritt fram att tipsa. För jag gillar konceptet!

Väl uppe på berget så åktes det käppar med instruktioner under ett par timmar. Det var tydligt att det gick bättre och bättre, och Ettan tyckte det var superkul. Så nu blir det väl fortsatt tidiga helgmorgnar på berget de veckor som är kvar med snö. Den är rätt mycket på upphällningen redan, men tydligen är det inte ovanligt med snöfall under mars, så vi får väl se. Hemma var det vår och varmt.

Tvåan verkar sugen på skidor han med, men han får titta och drömma till nästa säsong. Pulkan har fortfarande inte tagits till nåder här på Cypern, trots att han tyckte det var roligt i Sverige. Istället fördriver han tiden med att gräva i snön och ta promenader från uteserveringen till liftpåstigningen. Vi har övat på att gå i trappor idag, både uppför och nerför.