Böcker

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag har ju läst en hel del Haruki Murakami och tycker mycket om hans stil. Det står fortfarande några olästa böcker av honom i bokhyllan, så när det var dags för en ny bok härförleden valde jag Sputnik Sweetheart, eller som den heter på svenska: Sputnikälskling. Sputnikälskling är en kärlekshistoria, men inte i Harlekin-mening. Istället är det en realistisk berättelse om tre människor vars öden vävs samman genom kärlek.

Sumire har författarambitioner och är en virvelvind. När K träffar henne på universitet blir han fullkomligt betagen av henne, men han förstår samtidigt att hon inte känner på samma sätt för honom. På ett sätt som är lätt att känna igen blir han hennes förtrogna och bästa vän. Sumire hoppar av universitetet för att skriva på heltid, medan K tar examen och börjar jobba som lärare.

På ett bröllop hamnar Sumire bredvid en äldre kvinna, Miu. De börjar prata och upptäcker att de har mycket gemensamt. Efter ett tag inser Sumire att hon är kär i Miu. Miu å sin sida inser att Sumire skulle kunna hjälpa henne på jobbet och erbjuder en anställning. Som en del i jobbet som vinimportör reser de båda runt i Europa. Av olika anledningar hamnar de på en grekisk ö (som antagligen ligger nära Cypern, har jag listat ut) och ska ta det lugnt ett par veckor. Därifrån ringer Miu en dag till K och ber honom sätta sig på ett flyg och komma dit genast, för något har hänt.

Sputnikälskling är lite som en blandning av Norwegian Wood och Fågeln som vrider upp världen. I början är det en bok om en kärlekshistoria, men ungefär i mitten ändrar den stil och får fler och fler övernaturliga inslag. En del av dem är lätta att känna igen från andra av Murakamis böcker, som exempelvis Fågeln som vrider upp världen. Just igenkänningen gör att jag tappar tråden och berättelsen i Sputnik Sweetheart inte riktigt griper tag i mig. Även första delen är lite oengagerande tycker jag, eftersom jag har svårt att förstå K:s fascination av Sumire. Jag tycker mest hon verkar vara en jobbig person att ha i sitt liv. Kanske får jag helt enkelt inse att jag föredrar Murakamis mer övernaturliga böcker.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag vet inte varför Vera av Anne Swärd hamnade på min bokönskelista. Sedan dök den upp i ett bokpaket, och hamnade i bokhyllan. Den stod där och var ganska oansenlig, och jag visste inte något om Anne Swärd heller. Men så en dag, när jag ville läsa något på svenska så föll valet på Vera. Och oj. Det här är inte det sista jag läser av henne!

Vera handlar om Sandrine, som kommer till Sverige som flykting efter andra världskriget. Hon blir inkvarterad på ett badhotell tillsammans med andra kvinnor. Efter några dramatiska omständigheter möter hon Ivan, en vacker läkare. Han ger henne anställning som hushållerska, och erbjuder efter en tid äktenskap. Sandrine blir alltså ingift i en överklassfamilj från Stockholm. Huset vid havet där hon möter Ivan är hans sommarhus, resten av året spenderas i Stockholmsvåningen.

I Stockholm förväntas Sandrine kunna föra sig som den överklassdam hon har blivit. Äktenskapet med Ivan visar sig vara en fasad, men en fasad som passar dem båda. Genom Sandrines minnesbilder får vi reda på hennes historia och vad som förde henne till Sverige. Vi får också ta del av hennes inre konflikter, som är tätt länkade till historian.

Jag blev alldeles tagen av Vera. Den var så intensiv att jag inte orkade läsa den kontinuerligt, utan var tvungen att ta pauser på några dagar vid vissa tillfällen. Handlingen kanske låter banal i min beskrivning, men den berättas med en språkbehandling som är njutning för ögat. Dessutom finns det flera bottnar i den till synes enkla kärlekshistorian. Eller tragedin. Eller dramat. Betraktelsen av Ivans familj är glasklar och ger ett intryck av iskall likgiltighet, åtminstone i början.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Som en öppen bok är en debutroman, skriven av Sara Molin. Farmor hade med sig den när hon hälsade på oss tidigare i höstas, och jag passade på att låna och läsa den.

Clara är gymnasielärare i svenska, och det blev hon för att hon älskar böcker och att läsa. Dessvärre innehåller läraryrket en hel del mer än just läsning, både aviga elever, jobbiga föräldrar, elaka kolleger och svaga rektorer stöter vi på i Som en öppen bok. Förutom ett arbetsliv som lämnar en hel del övrigt att önska, om än med vissa ljusglimtar, så har Clara en syster vars bekymmerslösa inställning till livet hon är avundsjuk på och föräldrar som har en skavig relation till varandra och till sina barn.

På en familjemiddag dyker systern upp med en helt fantastisk ny man, som Clara känner en förbjuden attraktion till med en gång. Marcus visar sig vara bartender med en pappa som är litteraturprofessor. Clara blir mer och mer attraherad av systerns pojkvän, men gör sitt bästa för att inte förstöra för sin syster. Samtidigt kan hon inte låta bli att låta svartsjukan gå ut över systern. Claras humör blir inte bättre av att hon blir motarbetad på jobbet av både chef och kolleger.

Sakta men säkert nystas tråd för tråd i berättelsen upp, och det mesta blir ljusare och ljusare. Som en öppen bok är en härlig bok som författaren stolt ger epitetet feelgood-roman. Och det gör hon helt rätt i. Det här är ett lyckopiller som är svårt att lägga ifrån sig. Till vardags jobbar Sara Molin som lärare i svenska och svenska som andraspråk, och det kan man kanske säga märks i den här boken. På ett bra sätt. Språket är lättflytande och effektivt, och det är lätt att misstänka att Claras kärlek till böcker och lyckoögonblicken när trotsiga tonåringar påverkas av böcker de har fått läsa är självupplevda. Jag kan lätt rekommendera Som en öppen bok till alla som vill läsa något som lyfter upp dem och ger dem ny tro på framtiden.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag måste börja med ett erkännande: jag har aldrig lyssnat på Alex och Sigges podcast. Jag har alltså inte någon som helst aning om hur deras samarbete och dynamik ser ut. Jag fick Tid: Livet är inte kronologiskt av en bekant, och tänkte helt enkelt ge den en chans. Jag har ju läst en bok av Sigge Eklund tidigare, så helt off kan det kanske inte vara. Tid: Livet är inte kronologiskt är en samling krönikor, alla på temat tid. Varannan är skriven av Alex Schulman och varannan av Sigge Eklund.

Krönikorna i Tid: Livet är inte kronologiskt handlar alla om Alex respektive Sigges förhållningssätt till just tiden. De börjar med dåtid, förflyttas till nutid och berör på slutet även framtid. Upplevelser som de båda författarna i nuet har kopplas ihop händelser tidigare i livet. Ibland leder det till insikter hos författarna, och ibland inte.

Jag vet verkligen inte vad jag ska tycka om Tid: Livet är inte kronologiskt. Några av Alex krönikor berör mig illa, hur hans föräldrars beteende skadade honom som barn. Jag kan känna igen en del av det i mig själv och mitt sätt att uppföra mig inför mina barn, och det är ju jobbigt. Fast å andra sidan är ju inte mina barn Alex Schulman och uppfattar kanske situationerna på ett helt annat sätt. Andra krönikor berör mig inte alls. Sigges bidrag är lättare att hantera eftersom jag inte känner igen mig själv i dem.

Kanske är Tid: Livet är inte kronologiskt en bättre bok om man har lyssnat på podden? Jag vet inte. Jag blir inte speciellt intresserad av att lyssna på den när jag läser boken. Som helhet ger ett intryck av två män i min egen ålder som lider av ganska stor ångest och oro över både stort och smått och letar efter sätt att hantera det.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

För ett tag sedan när jag klagade över att det var länge sedan jag hade en riktigt stor läsupplevelse så var det någon som tipsade om Silo-trilogin av Hugh Howey Jag skaffade första delen, Wool, och sedan har den stått i bokhyllan ett bra tag. Under tiden har jag i och för sig fått flera stora läsupplevelser, men plötsligt var det Wool som stod på tur.

I Wool bor människorna i en nedgrävd silo eftersom utsidan är full av gifter och obeboelig. För att hålla alla invånarna i silon i schack finns ett strikt regelverk. Den som bryter mot reglerna blir utskickad för att rengöra sensorerna som blickar ut över omgivningen och överlever inte kontakten med den giftiga luften utanför silon. I början av Wool gör borgmästaren den långa resan från översta våningen ned till mekanikerna som lever i den nedre tredjedelen av silon. Det behövs nämligen en ny sheriff, och kvinnan som de vill ha till jobbet jobbar som mekaniker.

Jules, som är den tilltänkta sheriffen, är inte lättövertalad. Hon trivs som mekaniker och kan inget om jobbet som sheriff. Men när hon väl bestämmer sig för att acceptera uppdraget tar en hel rad oväntade händelser sin början. Det är svårt att berätta speciellt mycket om handlingen utan att avslöja för mycket. Jules är huvudperson, och det visar sig att hennes öde är intimt sammanbundet med silons.

Jag tyckte Wool var en aning ojämn. Det händer väldigt mycket olika saker, och jag tycker beskrivningen av dem spretar lite. De kanske mest händelserika passagerna var de jag tyckte var minst intressanta och till och med lite tråkiga. Men efter en kortare dipp så tar den sig igen, och blir både spännande och intressant. Jag kommer definitivt läsa nästa del i trilogin.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Efter att ha läst första delen i trilogin om Jana av Karin Smirnoff var jag nästan tvungen att kasta mig över nästa del, Vi for upp med mor. Som tur var hade den kommit med samma bokpaket som den första delen.

I Vi for upp med mor hamnar Jana och Bror i moderns födelseby. Där får de upptäcka en helt ny sida av modren. I Kukkajärvi styr ett frireligiöst samfund med stadig hand. Jana och Bror blir intrasslade i det på helt olika sätt, men i någon mening lika hårt.

Janas kärlekstörst och stora frihetsbehov fortsätter att påverka hennes liv. Den här gången får det större konsekvenser än tidigare. Hon påverkar samhället både i det stora och det lilla.

Det är svårt att skriva speciellt mycket om handlingen i Vi for upp med mor eftersom det händer saker på varenda sida, och det mesta hänger ihop. För att inte förstöra läsupplevelsen från andra väljer jag att lämna resumén väldigt kort. Precis som i Jag for ner till bror är vi for upp med mor en helt fantastisk bok. Personerna vi träffar känns levande och som riktiga människor med flera sidor och bottnar. Janas inre kamp mellan de två ytterligheterna i hennes personlighet blir ännu tydligare. Beskrivningen av det religiösa samfundet balanserar på den hårfina gränsen av att vara stereotypt eller skräckinjagande, och hamnar på rätt sida. De många händelserna gör att det är lätt att hamna i sträckläsning av den här boken också, precis som den första delen. Oron för att del två inte skulle vara lika bra som den första kom helt på skam. Nu längtar jag efter del tre!

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Karin Smirnoff debuterade som författare vid 55 års ålder med romanen Jag for ner till bror. Det är första delen i en trilogi. Till vardags driver Karin Smirnoff ett stort företag, så skrivandet är kanske vad man kan kalla en bisyssla. Det, kombinerat med att Jag for ner till bror har blivit väldigt omskriven och nominerats för Augustpriset, gjorde att den hamnade på min Att läsa-lista.

I Jag for ner till bror träffar vi Jana. Hon tar sitt pick och pack och flyttar från sin lägenhet till barndomshemmet i Smalånger där hennes tvillingbror, som också visar sig heta Bror, fortfarande bor. Bror är alkoholist och Jana reser dit för att rädda honom, och sig själv eftersom de två tvillingarna har en nästan symbiotisk relation.

Tillbaka i barndomens Smalånger kommer också barndomens alla minnen tillbaka. Vi får följa tvillingarna barndom och uppväxt, sett ur Janas perspektiv. Med hjälp av John, en granne, kommer också förträngda minnen fram. Samtidigt följer vi Janas liv i nutid i Smalånger. Hon får jobb på hemtjänsten, och som i de flesta byar så vet alla allt om alla. Eller åtminstone det mesta om de flesta.

Jag for ner till bror är en fantastisk bok. Den sätter verkligen fingret på känslan av att vara instängd men ändå utelåst från bysamhörigheten. Personerna är väldigt levande och jag kände att jag saknade dem när jag hade läst ut sista sidan. Janas inre stridighet mellan att vara en stark och självständig överlevare och en kärlekstörstande kvinna är skildrad så att den är lätt att känna igen sig i. Även om den i Janas fall är betydligt mer extrem än för de flesta. Språket i Jag for ner till bror är eget, med inslag av norrländska. Det är korthugget och tankarna är betydligt mer utbroderade än samtalen, precis som det kan vara i verkligheten.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag har ju fastnat för Haruki Murakami, vilket torde ha framgått av tidigare boktips. Alltså var det med höga förväntningar jag började läsa The Wind-up Bird Chronicle, eller som den heter på svenska ”Fågeln som vrider upp världen”.

Boken börjar med att Toru Okadas katt har försvunnit. Det föranleder ett märkligt telefonsamtal och ett ännu märkligare möte med Malta Kano, en kvinna som ska hjälpa honom hitta katten. Plötsligt en kväll kommer inte heller Torus fru Kumiko hem från jobbet. Toru försöker få hjälp att hitta Kumiko av Malta Kano, som verkar vara synsk. Det visar sig dock inte vara lätt, varken att få några klara svar från Malta Kano, eller hitta Kumiko.

En dag när Toru letar efter katten vid ett övergivet hus i kvarteret träffar han May Kasahara, en av grannarna. Hon berättar för honom om brunnen som finns på tomten till det övergivna huset. Genom en lång rad omständigheter får brunnen en central plats i Torus kamp för att hitta Kumiko och få henne att komma tillbaka hem. Som i många av Murakamis böcker rör sig handlingen mellan flera världar, både den fysiska och andra.

I Fågeln som vrider upp världen utsätts vi för ett av Murakamis kännetecken – de många till synes separata händelsetrådar som nystas upp sida vid sida. Det kan vara svårt att få någon överblick över de många olika spåren, och det är inte självklart i alla fall hur de hänger ihop med Toru och hans kamp för Kumiko. Eftersom det också ingår en undermedveten värld är det väldigt svårt för läsaren att lista ut saker på egen hand.

Jag är imponerad av kompositionen i Fågeln som vrider upp världen, men jag är inte helt säker på om jag tyckte att den var så himla bra. Det var svårt att komma in i boken, och efteråt är min känsla ”jaha?”. Fast när jag var inne i boken tyckte jag definitivt att det var läsvärt och det var ibland svårt att lägga den från sig.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).