Böcker

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag är en tjuv är den första bok jag har läst av Jonas Karlsson. Jag gillar ju honom väldigt mycket som skådis, så det var med stor nyfikenhet som jag började läsa Jag är en tjuv.

Roland är säkerhetschef på ett varuhus, och tycker att livet börjar bli lite enahanda. Samtidigt kommer det en ny ledning på varuhuset, som kräver nya saker av honom och resten av personalen. Allt ska anpassas till de nya tiderna. Roland känner sig mer och mer förändringsobenägen och mer och mer obekväm på jobbet. En dag på ett personalmöte behandlas frågan om snatteri, och Roland kommer med ett nytt och omvälvande förslag: låt förövarna stå och skämmas till allmän beskådan med en skylt på magen.

Rolands bakgrund till förslaget var att visa på orimligheten i den nya situationen, och han tänkte att alla hans kolleger skulle tycka samma sak. Så blev det inte, utan förslaget fick ett rungande bifall. Som säkerhetschef blir det Rolands sak att implementera skylten när det första snatterifallet upptäcks. Straffet med skylten uppmärksammas på flera olika sätt, och får oväntade konsekvenser för Roland.

När jag läste Jag är en tjuv så kände jag mig inte speciellt tagen av berättelsen. Jag har också lite svårt att relatera till ungdomsreaktionen på skylten. Såhär i efterhand känns intrycket av boken ännu blekare. Jag tror inte riktigt att jag fattade poängen. Vilket är lite synd, för språkligt så var det en bra bok. Kanske även stilistiskt, och i uppbyggnaden av handlingen. Men som helhet så funkade den alltså inte för mig. Tyvärr. Men det kommer inte hindra mig från att ge Jonas Karlsson en ny chans i en annan bok.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Den sorglöse hemsamariten är min första bekantskap med Mikael Bergstrands författarskap. Det här är första boken Mikael Bergstrand skriver efter det som kallas Indientrilogin, med Delhis vackraste händer som främsta namn.

Matz Zern är en notorisk kvinnotjusare som lever ur hand i mun. Han flyttade från Skåne till Stockholm och drömmer om det ljuva livet. Under tiden fram till dess lever han hos och av olika kvinnor som han träffar. När pengarna börjar tryta på allvar är det någon som berättar för honom att hemtjänsten är lätta pengar – bara att fika med gamlingarna och få lön för det.

Sagt och gjort, den något arbetsskygge Matz söker, och får, jobb som hemsamarit på Reimersholme i Stockholm. Han upptäcker snart att det inte är ett riktigt lika lätt jobb som han tänkt sig, men samtidigt ger det också honom en hel del. Inte bara får han lön, utan han gör något som faktiskt känns viktigt och som något som påverkar andra människors liv.

Samtidigt letar Matz dock efter sitt stora genombrott. En kväll på krogen träffar han på Carina Carlsson, en litteraturstudent. Hon blir inte ett dugg imponerad av hans raggningsförsök, utan blir istället ihop med en kurskamrat. Carinas och Matz vägar korsas igen vid några tillfällen, med oväntade resultat.

Den sorglöse hemsamariten är en nutida skröna som utspelar sig under det glada 80-talet. Det är fullt med samtidsreferenser, bland annat träffar Matz Jacob Dahlin på krogen, vilket gör den till ett roligt tidsdokument för den som var med när det begav sig. Berättelsen är rar om än en aning ytlig och inget som direkt berör. Karaktärerna är bitvis ganska grovt tillyxade, men ibland, kanske främst bland gamlingarna Matz möter inom hemtjänsten, glimrar det till med några guldkorn. Som helhet är Den sorglöse hemsamariten ganska intetsägande. Boken fungerar som förströelse, men lämnar inte några djupare spår.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Del fyra i John Grishams serie ungdomsböcker om Theodore Boone heter The Activist. Liksom de tidigare böckerna i serien är Theo Boone huvudperson, men i den här delen får hans hund Judge kliva in och ta en större roll än tidigare. Jag har läst fler delar i serien, och dem hittar du här: del 1, del 2, del 3, och del 5.

I Theodore Boone – The Activist blir Theo, precis som titeln antyder, indragen i kampen om en ny motorväg som planeras. Med den nya vägen skulle restiden genom Strattenburg, Theos hemstad, kortas med fem minuter för den förbipasserande trafiken. Men för att kunna bygga vägen behöver staten appropriera flera tomter och demolera en mängd hem. Dessutom skulle den flerfiliga motorvägen dras precis bredvid en skola och en fotbollsstadion där mängder av ungdomar tränar varje dag.

Efter en del funderande och tvekande råkar så Theo och Judge ut för en händelse som definitivt får Theo att ta ställning mot byggandet av den nya motorvägen. Och som vanligt när Theo ger sig i kast med något så gör han det grundligt. Alltså engagerar han större delen av ungdomarna i Strattenburg, och använder sig av sociala medier för att nå ut till så många som möjligt. Som en bonus får läsaren också tips om hur viktigt det är med symboler för att skapa kampanjer som får budskapet att fastna hos mottagaren.

Jag tycker att dilemmat med att engagera sig för eller mot specifika projekt tas upp på ett bra sätt i The Activist. Allt är inte svart eller vitt, så även om man funderar igenom saken så får man till slut känna efter vad magkänslan säger. Och när man väl har tagit ställning kan det ställningstagandet få konsekvenser för närstående, vilket också visas på ett lättbegripligt sätt i boken.

Liksom de övriga delarna i serien är The Activist lätt att läsa med ett språk som för handlingen framåt hela tiden. De svårare begreppen förklaras inom ramen för berättelsen. Möjligen kan man som vuxen tycka att det är lite mycket pekpinnar inbakade ibland, men det tror jag inte man reagerar på om man är yngre.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Sirila gentlemän sökes är en bok som nog får klassas in som feelgood. Karin Brunk Holmqvist har skrivit en liten mysbok om ett par äldre damer som får livet radikalt förändrat. Den stora förändringen lockar fram nya sidor hos de båda damerna, som växer som människor på flera sätt under berättelsens gång.

Alma och Margit heter de två damerna. De bor i varsitt hus mittemot varandra och är 79 och 81 år gamla. Margit är änka, medan Alma har varit ogift hela sitt liv men bott ihop med sin bror medan han levde. Nu är de bästa väninnor och umgås varje dag. De påtar i sina trädgårdar, dricker kaffe och lever ett enkelt pensionärsliv på Österlen i Skåne.

Men så en dag framkommer det att kommunen ska bygga ett stugområde precis bredvid de båda damernas hus, och vägen ska dras över deras tomter. Tvångsinlösen väntar. Givetvis blir Alma och Margit förtvivlade över att bli av med sina hus. I utbyte lovas de bostäder i de nybyggda pensionärslägenhetshusen, som dock inte är färdigbyggda än. De båda damerna får flytta in och dela rum på ett äldreboende så länge.

Alma och Margit trivs bra med att dela rum, men tycker att äldreboendet är lite långtråkigt. De deltar i en datorkurs för att roa sig lite, och får också nys om nätdejting genom personalen. Det inspirerar dem till att sätta in en tidningsannons om ”sirila gentlemän” för att träffa två trevliga herrar. Väntan på svar är nästan olidlig, men det visar sig att de har haft en väldig tur. Samtidigt passar Alma på att dra i trådar och smida ränker, fast på ett väldigt harmlöst sätt, för att försöka rädda de båda husen undan demolering.

Sirila gentlemän sökes är en varm och mysig bok. Det är lätt att tycka om Alma och Margit, och deras vänskap beskrivs väldigt ömsint. Boendet de hamnar på verkar vara precis som man önskar att ett äldreboende ska vara, och deras äventyr i världen är rara. Om det är såhär det är att bli gammal kan jag definitivt tänka mig det. Även om jag förstås hade tänkt mig att dela även ålderdomen med Fredrik.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Theodore Boone – The Accused är del tre i serien om Theodore Boone av John Grisham. Vi läste del 1 för Ettan, och han gillade den, så vi fyllde på förrådet med fler delar. Det passar mig fint, för även jag läser gärna om Theo och de spännande situationer han hamnar i. Visst, det är ungdomsböcker, och det märks på både språket och handlingen, men det stör mig inte jättemycket. Här hittar du övriga delar som jag har läst: del 1, del 2, del 5.

I Theodore Boone – The Accused är det faktiskt Theo själv som hamnar i knipa. En måndag har någon öppnat han skåp i skolan och tagit bland annat hans keps. När han sedan ska cykla hem är bakdäcket på hans cykel sönderskuret. Senare i veckan kommer polisen och vill prata med Theo om ett inbrott i en datoraffär. Theo vet inget om det, men när polisen ber att få titta i hans skåp hittar de tre stycken datorer. Theo är chockad, eftersom det är första gången han ser dem.

Efter den inledningen fortsätter det hända saker som får Theo att verka mer och mer skyldig till inbrottet i datoraffären. Varken Theo eller hans föräldrar kan göra något åt att polisen verkar ha bestämt sig för att Theo är den skyldige.

Efter att ha vridit och vänt på situationen utan att komma närmare en lösning bestämmer sig Theo för att prata med sin farbror Ike. Han, som är lite utanför situationen, kan se en möjlig förklaring. Theo ger sig i kast med att undersöka den och se om den kan leda honom till den verklige inbrottstjuven och därmed rentvå Theos namn.

Theodore Boone – The Accused är en spännande bok för barn i 10-12 årsåldern som kan någotsånär mycket engelska. Den är skriven på ett lätt språk som gör det enkelt att hänga med i vad som händer. I de fall mer komplicerade begrepp används förklaras de som en del av handlingen. För nyfikna barn (och vuxna) som gillar att läsa är det här en perfekt serie för att komma igång med att läsa engelska böcker. Vad jag vet finns inte böckerna om Theo Boone översatta till svenska än.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Direkt när jag hade läst ut Barnbruden av Anna Laestadius Larsson kastade jag mig över andra delen i trilogin – Pottungen. Även här är det de tre kvinnorna Charlotta, Sophie och Johanna, som Pottungen heter som står i handlingens centrum. Runt omkring de tre kvinnorna, vars öden vävs ihop på ibland oväntade sätt, utspelar sig det vi svenskar har lärt oss under historielektonerna om Gustav III och hans efterträdare.

I Pottungen får vi följa Johannas liv efter det att hon kastas ut från slottet i slutet av den första delen. Hon föder en oäkta son som hon uppfostrar så gott hon kan, och hon ser till att skapa ett liv för sig själv. Hon lyckas till och med träffa en välbärgad man som förälskar sig i hennes dådkraft och driftighet. Efter en viss tveksamhet går hon med på att gifta sig med honom, eftersom hon också är förälskad. Det visar sig dock att 1700-talets lagar som säger att gifta kvinnor står under sina mäns förmyndarskap utnyttjas mot henne, och Johanna tvingas återigen börja om från början.

Under tiden Johanna lever sitt liv i staden fortgår livet även för Charlotta och Sophie i hovet. Sophie blir gift med en greve Piper, och föder honom en son. Charlotta försöker även hon frambringa en tronarvinge åt det svenska hovet, men det går inte som tänkt. Inte heller blir det bättre av att hennes make, hertig Karl, behandlar henne nedlåtande och är notoriskt otrogen.

Pottungen är en medryckande bok som det är svårt att lägga ifrån sig. Precis som i första delen är det intressant att se historien från en annan vinkel än den vi lärde oss i skolan. Skillnaden i förutsättningar mellan könen blir väldigt tydlig, och att fundera över hur det är i dag, gör att Pottungen är en väldigt intressant bok. Språket flyter lätt, och det känns som om sidorna bara flyger iväg när jag läser. Jag vill hela tiden veta mer om alla tre huvudpersonerna, och vad de tänker och vad som ska hända i stort.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken på Amazon.se (pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

På jullovet i Sverige läste jag Barnbruden av Anna Laestadius Larsson. Jag hade ingen aning om vad boken handlade om, och inte heller några förväntningar på den. Barnbruden är den första delen i en trilogi om tre kvinnor under 1700-talet, och hur de påverkar och påverkas av det politiska spelet inom det svenska hovet under Gustav III tid som kung.

Hedvig Elisabet Charlotta är femton år när hon lämnar sitt hem i Tyskland för att giftas bort med hertig Karl i Sverige. På båten till Sverige träffar hon den svenska adelsdamen Sophie von Fersen, som bara är några år äldre. De två flickorna inleder en innerlig vänskap som kommer vara många årtionden. Charlotta får hjälp av Sophie att lära sig om och anpassa sig till den strikta svenska hovetiketten.

I Barnbruden får vi följa Charlottas liv under hennes första år i Sverige. Hennes liv delas av Sophie, men också av Pottungen, en stum tjänsteflicka på slottet. Pottungen kallas så eftersom hon tömmer alla slottets pottor. Charlotta är mörkrädd, och som sällskap under nätterna får Pottungen stanna på hertiginnans rum. Charlotta lär tjänsteflickan att läsa, och vill hjälpa henne till en bättre framtid.

Parallellt med Charlottas, Sophies och Pottungens liv utspelar sig en del av den svenska historian. Gustav III har makten, men det smids ränker bakom hans rygg. i Barnbruden får vi följa detta via kvinnorna i berättelsen, och det är ett ovanligt och intressant perspektiv. Anna Laestadius Larsson lyckas väl med att ge de tre karaktärerna djup och personligheter, samtidigt som det politiska maktspelet är övertygande och spännande, om än i periferin. Det märks tydligt att författaren har gjort grundliga studier i hur livet kunde gestalta sig för kvinnor under 1700-talet, både i adeln, staden och som tjänstefolk på slottet.

Jag är glad att jag läste Barnbruden, och karaktärerna följer med mig fortfarande. De tre kvinnorna och deras relationer beskrivs målande och med ett levande språk. Det är lättläst, spännande och dramaturgin i boken fungerar utmärkt. Så snart jag var klar med Barnbruden kastade jag mig över den andra delen i trilogin, Pottungen.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Ända sedan jag läste Musselstranden av Marie Hermanson har jag plockat upp och läst nya alster av henne med intresse. Så när jag såg Svampkungens son i min svägerskas bokhylla var det självklart att jag bad att få låna den. Under tiden jag läste den fick jag dock minnesbilder av att läsa just den här boken i sovrummet i vårt hus i Göteborg, så jag har nog lånat och läst den tidigare trots att jag inte riktigt mindes det.

I Svampkungens son får vi följa Gunnar och hans far Holger. De bor i de mörkaste skogarna, där Holger lever nära sina älskade svampar. Gunnars mamma lämnade Holger när Gunnar var bara sex år, och sonen valde att bo med sin far. Gunnar vill i det mesta vara precis som sin far, även som drygt 20-åring. Holger har nämligen en fantastisk karisma och utnyttjar den vilt till att förföra kvinnliga deltagare på sina berömda svampexkursioner.

En dag dyker Madeleine upp på en exkursion, och sedan är det kört. Holger faller som en fura, och det gör även Gunnar. Som vanligt är det dock Holger som går vinnande ur slaget. Madeleine lockar Holger ut ur skogarna och ända till Frankrike, där de efter en tid faktiskt gifter sig.

Svampexkursionerna fortsätter Holger dock med på somrarna, och han delar gärna med sig av sin kunskap till sin son. Bland annat berättar han om grottsvampen, som han menar är ett afrodisiakum. När Madeleine plötsligt ensam besöker Gunnar drar han sig till minnes vad fadern sagt om grottsvampen och bestämmer sig för att ge den ett försök. Dock visar det sig att grottsvampen istället är giftig, och Madeleine avlider i dess verkningar. Med detta ändras förhållandet mellan far och son. Dagen kommer också då Gunnar väljer att söka upp sin mor, som bor på en ö på västkusten, och plötsligt känner Gunnar sig som hemma.

Jag tycker om Svampkungens son. Marie Hermansons språkbehandling är fantastisk, och hon kan väva en historia som är snygg, frustrerande och överraskande. Trots det så känns Svampkungens son lite lättviktig. De olika trådarna vävs inte ihop på ett alldeles övertygande sätt, och delberättelserna känns lite oväntat grunda. Slutsatsen är att jag tycker Marie Hermanson brukar kunna bättre än såhär, även om Svampkungens son är läsvärd och passar bra som förströelse.

Köp boken hos Bokus (ljudbok).